Koboltglans från Bergslagen.
Foto: Erik Jonsson
Fyndigheter av kobolt i Europa
Europas resurser av kobolt är utspridda över flera länder. I en publikation från 2021 i Ore Geology Reviews, som SGU medverkat i, listas över femhundra europeiska koboltfyndigheter.
Den globala efterfrågan på kobolt ökar snabbt och Europa är idag beroende av import för att klara industrins behov. För att möjliggöra en framtida säker och hållbar produktion för den europeiska marknaden pågår ett intensivt arbete inom EU för att kartlägga och analysera tillgången till kobolt från fyndigheter i de europeiska länderna.
Studien, som letts av British Geological Survey, är ett samarbete där också de geologiska undersökningarna i Finland, Norge och Sverige deltagit. Man har här identifierat 104 mineraliseringar i Europa som för närvarande undersöks för sitt koboltinnehåll. 79 finns i Finland, Norge och Sverige. På Balkan och i Turkiet är förhöjda kobolthalter kända i 27 nickel-lateritfyndigheter, varav flera innehåller mer än 10 000 ton koboltmetall. För närvarande utvinns endast nickel från dessa fyndigheter men ny anrikningsteknik kan möjliggöra utvinning även av kobolt i framtiden. Av de svenska mineraliseringar som tas med i sammanställningen är endast ett fåtal undersökta och karakteriserade i någon större detalj och med moderna metoder.
De data som samlats in i denna studie har för första gången gjort det möjligt att klassificera Europas koboltresurser med hjälp av FN:s Framework Classification for Resource (UNFC). Den största delen av de kända resurserna kan klassificeras som ”non-compliant historic estimates”, alltså uppskattningar baserade på historiska data, och potentialen för framtida brytning av dessa mineraliseringar är därmed mycket osäker. Mer geologiska data och betydande investeringar kommer att krävas för att få en mer detaljerad bild av resurserna och för att veta att utvinning skulle vara ekonomiskt lönsamt.
Kategorier och klasser enligt FN:s Framework Classification (UNFC) där n=antal fyndigheter. Den största, lila, delen utgörs av osäkra fyndigheter som troligtvis inte är aktuella för utvinning. Källa: https://doi.org/10.1016/j.oregeorev.2020.103915 (CC BY 4.0).
Inventeringen av fyndigheter som sammanställts återspeglar inte helt Europas resurspotential för kobolt eftersom data inte finns tillgängligt för alla länder och då många mineraliseringar – också i Sverige – är mycket dåligt eller inte alls undersökta i modern tid. I vissa fall är det också svårt att jämföra olika standarder i rapportering. Med ökad forskning om de malmbildande processer som kan anrika kobolt, deras mineralogi och extraktiva metallurgi, tillsammans med större satsningar på kartläggning av koboltmineraliseringar finns det dock en stor potential för identifiering av ytterligare resurser i Europa.
Karta över Europas idag kända viktigare koboltmineraliseringar vilka representerar en mängd olika fyndighetstyper (genetiskt klassificerade, alltså efter deras bildningsprocess). Den största potentialen för kobolt bedöms ligga i lateritfyndigheter på Balkan och i Turkiet och i magmatiska och metasedimentära fyndighetstyper i Norden.
Senast granskad 2021-03-11