Wolframit är ett oxidmineral rikt på volfram som också innehåller järn och mangan.
Volfram
Volfram används i metallegeringar för flyg-, rymd-, försvars- och elektrotekniska applikationer, men även för tillverkning av verktyg och maskiner för malning, skärning och gruvdrift. Endast marginell produktion finns inom EU.
Volfram (W) är ett sällsynt metalliskt grundämne som endast utgör ungefär en miljondel av jordskorpans totala sammansättning. I naturen förekommer volfram blanda annat i mineralen wolframit och scheelit, vilka också är de viktigaste malmmineralen för produktion av volfram.
Volfram är för de flesta kanske mest känt för sin användning som glödtråd i traditionella glödlampor, men dess höga styrka och smältpunkt gör metallen lämplig för användning i en rad olika filament, värmeelement, svetselektroder, med mera. Metallens goda ledningsförmåga och relativa ovilja att delta i kemiska reaktioner gör den användbar inom elektronik.
Volfram används för att tillverka hårda, värmetåliga och tunga metallegeringar som kan användas inom rymd- och flygindustrin (till exempel raketmunstycken) samt försvarsindustrin (exempelvis pansarbrytande ammunition). Andra volframbaserade föreningar utgör mycket hårda och slitstarka material, som till exempel volframkarbid. Dessa används till bland annat knivar, borrar, sågar samt kross- och malningsutrustning för metall-, trä-, gruv-, olje- och byggindustrin.
Fyndigheter och produktion
Globalt sett är Kina (69 procent), Vietnam (7 procent), USA (6 procent), Österrike (1 procent) och Tyskland (1 procent) de viktigaste producenterna av volfram. Inom EU anses att 42 procent av behovet tillgodoses från återvunna material. Även om viss produktion sker inom unionen är import från länder utanför EU till stor del fortfarande nödvändig. Volfram produceras inte i Sverige i dag, men tidigare gruvor och andra kända mineraliseringar finns i stora delar av landet från Småland i söder till Norrbotten i norr.
Senast granskad 2020-10-07