Germanium

Germanium är ett gråvitt, skimrande halvmetalliskt grundämne. Det är hårt, men skört, och har halvledaregenskaper. Fram till 1970-talet så var germanium det primära materialet till halvledare i elektronik. Det blev senare mer och mer ersatt av det billigare alternativet kisel, men har fortfarande en viss användning inom halvledarindustrin, ofta i kombination med kisel (så kallade SiGe-chip). Germaniumoxid har högt brytningsindex och låg dispersion, vilket gör det användbart i fiberoptik och infraröd optik. Andra användningsområden är i katalysatorer inom produktion av PET (polyetylentereftalat) och solceller. I framtiden förväntas användning inom fiberoptik och solceller öka mer och mer, särskilt inom fiberoptik där inget alternativt material hittats. Mer än hälften av all germanium används till fiberoptik och infrarödoptik, en fjärdedel till katalysatorer och omkring 15 procent till elektronik och solceller.

Fyndigheter och produktion

Germanium är ett sällsynt ämne där det ingår i få mineral som en primär byggsten. En av dem är germanit, ett sulfidmineral. Germanit är dock ovanligt och inga större fyndigheter känns till. Germanium utvinns primärt som en biprodukt inom zinkbrytning och från kolflygaska. Det uppskattas att tre fjärdedelar av all germanium kommer från malmmineralet zinkblände och en fjärdedel från kol. Ryssland har ungefär hälften av de totala germaniumreserverna medan Kina kommer tvåa med omkring 30 procent. Omkring 80 procent av produktionen sker dock i Kina med Finland, Ryssland och Kazakstan efter.

I Sverige bryts inget germanium. I Zinkgruvan i Askersund finns dock vissa fynd av germanium, men en rapport från 2016 visar att de inte är brytvärda i dagsläget. Germanium kan däremot återvinnas, omkring 30 procent av all germaniumproduktion kommer från återvinning.