Gruva med förorenat gruvvatten.

Gruva med förorenat gruvvatten.

Foto: Pontus Westrin, SGU.

Gruvor och miljöpåverkan

All gruvverksamhet påverkar miljön. Hur mycket miljön får påverkas regleras av lagen, som finns för att skydda natur, ekosystem och oss människor. Miljöpåverkan från en gruvverksamhet kan variera, främst beroende på vilket material som bryts och hur avfallshanteringen görs.

Gruvor är miljöfarlig verksamhet enligt svensk lag. Gruvor kan påverka miljön på olika sätt, främst genom utsläpp av metaller och andra ämnen till vatten, men även buller, vibrationer och damm vilket kan skapa olägenheter för närboende. En av de mest uppenbara effekterna är att gruvverksamhet tar mark i anspråk och förändrar landskapsbilden. Påverkan från gruvverksamheten beror på flera faktorer där de mest betydande faktorerna är vad för material som bryts och hur avfallshanteringen ser ut. Andra faktorer kan vara topografi, klimat, geologi och hur känsliga omgivande sjöar, vattendrag och grundvatten är, så kallade recipienter.

För att starta en gruvverksamhet behövs flera tillstånd. Normalt görs prospektering under en period, ofta flera år, med undersökningstillstånd från Bergsstaten. Om verksamhetsutövaren hittar malm, det vill säga en ekonomiskt brytbar fyndighet av mineral, kan denna söka en så kallad bearbetningskoncession. Verksamhetsutövaren behöver dock först också ett miljötillstånd för att kunna starta verksamheten. Övriga tillstånd kan även krävas, som tillstånd för terrängkörning.

Miljötillståndet reglerar hur verksamheten får påverka miljön, exempelvis hur mycket metaller eller andra ämnen som får släppas ut av verksamheten eller vilka buller- och vibrationsnivåer som får förekomma. Bolaget ansvarar för att se till att villkoren följs och att ingen oacceptabel skada sker på miljön. En tillsynsmyndighet pekas ut för att göra tillsyn över verksamheten. Tillsynsmyndigheten är ofta länsstyrelsen i länet.

Störst miljöpåverkan är oftast utsläpp till vattendrag 

Ofta är den mest betydande miljöpåverkan från gruvor utsläpp av metaller och andra ämnen till vatten och mark. Påverkan från utsläppen skiljer sig från ämne till ämne. Vissa ämnen behövs till exempel i låga halter för att liv ska finnas, som zink, men vid för höga halter kan ämnena vara farliga på kort eller lång sikt. Andra ämnen, som kadmium, har ingen biologisk funktion och kan vara farligt även i små koncentrationer. Mängden metaller och andra ämnen som verksamheten får släppa ut regleras av miljötillståndet och följs upp av verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten. Uppföljningar kan även göras på hur ämnen påverkar exempelvis fiskbestånd. Vid behov kan då kraven skärpas.

Om verksamheten bryter mot en av bestämmelserna så anmäls detta till tillsynsmyndigheten. Problemet undersöks ofta sedan i samarbete med tillsynsmyndigheten och åtgärdas för att minimera skada för miljön. Vid behov kan tillsynsmyndigheten åtalsanmäla verksamhetsutövaren eller förelägga ett vite vilket innebär att verksamhetsutövaren kan behöva betala ett slags skadestånd.

Sverige har en strikt miljölagstiftning som finns för att främja en hållbar utveckling och säkerställa att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälsosam och god miljö. Gruvor är en viktig pusselbit i att främja den hållbara utvecklingen då naturresurser behövs för att producera allt från infrastruktur och transportmedel till verktyg och maskiner i annan industri. Genom god avfallshantering och effektiv tillsyn kan miljöpåverkan från gruvverksamhet kraftigt begränsas och samtidigt leverera de material vi behöver och använder varje dag.

Läs mer om gruvor och miljö via undersidorna.

Senast granskad 2020-03-02