Sulfidmineral i gruvavfall

Sulfidmineral är en grupp mineral som består av en förening mellan svavel och en eller flera metaller, exempelvis pyrit som är en förening mellan svavel och järn. Dessa mineral bildas i reducerande (syrefattiga) miljöer och är stabila så länge förhållandena är så, men blir enkelt instabila i kontakt med syre eller andra oxiderande ämnen. När pyrit kommer i kontakt med syre så vittrar mineralet genom så kallad oxidation. Det betyder att bindningen mellan svavel och järn bryts och ämnena kan gå i vattenlösning. Reaktionen släpper även ut vätejoner vilket sänker pH och gör vattnet surt. I vissa fall kan lägre pH-nivåer göra att vittringen av mineral går snabbare, och förorening ökar. Denna process är naturlig och förekommer hela tiden i naturen, men genom att ta upp mycket material till ytan och krossa denna så att ytan ökar för syre att angripa materialet så går processen tusentals gånger snabbare. Utsläpp av sura, metallhaltiga lakvatten är därför ett av de största miljöproblemen med gruvor där sulfidmineral förekommer.

Lågt pH i vatten kan vara skadligt för flera organismer. Ofta finns bestämmelser för hur surt vattnet får vara som gruvan släpper ut, och hur surt vattnet får vara i recipienter (vattendrag, grundvatten och sjöar). Även metallutsläpp regleras i dessa bestämmelser.

Läs mer om vatten, miljö och hälsa

Läs mer om hur gruvor kontrolleras

På grund av problem med vittring av sulfidmineral täcks ofta gruvavfall innehållande sulfidmineral med täta lager med jord eller vatten för att begränsa tillgången på syre. Ofta krävs större åtgärder för att efterbehandla gruvavfall med viss mängd sulfidmineral jämfört med annat avfall.

Läs mer om efterbehandling