Förorenade områden

Verksamhet som har orsakat föroreningar i miljön har bedrivits under mycket lång tid i Sverige. Det finns därför ett stort antal förorenade områden som riskerar att skada miljön och människors hälsa.

Det finns totalt omkring 80 000 förorenade områden i landet. Ungefär 1 000 av dessa bedöms medföra mycket stora risker och behöver sannolikt åtgärdas. Ytterligare cirka 7 000 områden bedöms utgöra stor miljö- och hälsorisk och skulle också behöva åtgärdas. Arbetet med utredningar och efterbehandling av förorenade områden har intensifierats, men saneringstakten behöver öka ytterligare.

Riksdagen har dragit upp riktlinjerna för det framtida arbetet genom att anta miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med följande precisering av vad målet innebär för arbetet med förorenade områden. ”Förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.” Naturvårdsverket bedömer att den nuvarande saneringstakten är för låg för att förorenade områden inte ska utgöra en risk för kommande generationer till 2020.

Ansvar för förorenade områden

Ansvaret för förorenade områden regleras i 10 kap. miljöbalken. För att ansvar för efterbehandling ska föreligga krävs enligt miljöbalken att en förorening är konstaterad och att den riskerar att medföra skada på människors hälsa eller miljön.

Det är den som förorsakat föroreningen (verksamhetsutövaren) som i första hand är ansvarig för efterbehandlingen. Verksamhetsutövaren har ansvar om driften pågick den 1 juli 1969, det datum som Sveriges första miljölagstiftning trädde i kraft.  Enligt rättspraxis ställs oftast inga krav på verksamhetsutövaren när föroreningen orsakats före 1960 och ansvaret begränsas (jämkas) för den förorenande verksamhet som skett mellan 1960–1969. Om verksamhetsutövaren inte kan utföra eller bekosta efterbehandlingen kan en fastighetsägare hållas ansvarig under vissa förutsättningar, om denne förvärvat fastigheten efter att miljöbalken började gälla den 1 januari 1999.

Den som är ansvarig ska i skälig omfattning utföra eller bekosta de åtgärder som behövs för att skada eller olägenhet inte ska uppstå för människors hälsa eller miljön. Om flera verksamhetsutövare finns delas ansvaret för efterbehandlingen.

SGU:s arbete med förorenade områden

Efterbehandling av oljelager

Staten har också bedrivit förorenande verksamhet, både i myndighets- och bolagsform. Från arbetet med att avveckla gamla statliga beredskapslager för olja – där SGU som huvudman ansvarar för hela kedjan från undersökningar via tillstånd och entreprenadarbeten till kontrollprogram – har SGU samlat värdefull erfarenhet inom efterbehandlingsområdet.

Sanering av bidragsfinansierade områden

SGU samarbetar med Naturvårdsverket och länsstyrelserna i arbetet med förorenade områden där det saknas ansvariga verksamhetsutövare enligt miljöbalken. Arbetet behöver då finansieras av statliga bidrag som Naturvårdsverket ansvarar för att förmedla via länsstyrelserna till en huvudman, vanligtvis en kommun, men SGU har också möjlighet att agera huvudman.

Förorenade områden med statligt ansvar

SGU rapporterade 2001 en nationell kartläggning av områden som förorenats eller misstänktes vara förorenade av statlig verksamhet och där den då verksamma statliga organisationen inte längre finns kvar. Sedan 2006 har SGU haft i uppdrag att agera huvudman för att genomföra utredningar av dessa statligt förorenade områden och sedan 2010 har SGU även möjlighet att genomföra åtgärder där så behövs.