Vattenskyddsområden

Enligt miljöbalkens 7:e kapitel 21§ får ett mark- eller vattenområde förklaras som vattenskyddsområde av länsstyrelsen eller kommunen med syftet att skydda en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

Vattenskyddsområden innebär att särskilda markreglerande bestämmelser införs i enlighet med miljöbalkens 7:e kapitel 22§. Länsstyrelse eller kommun ska meddela föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter för att tillgodose syftet med vattenskyddsområdet. Ett vattenskyddsområde ger därför en möjlighet att meddela de föreskrifter som behövs för att skydda vattnet från olika typer av påverkan. Dessa vattenskyddsföreskrifter kompletterar och skärper vid behov den grundläggande miljölagstiftningen. För att vattenskyddsområden och dess föreskrifter skall kunna ge ett ändamålsenligt skydd för vattenresursen är det mycket viktigt att de är anpassade till lokala förhållanden och risker.

Ungefär tre fjärdedelar av alla svenska grundvattentäkter, däribland de flesta större kommunala grundvattentäkter, har ett vattenskyddsområde. Även merparten av ytvattentäkterna skyddas med vattenskyddsområde. Totalt finns ungefär 1 700 vattenskyddsområden i Sverige, dessa kan återfinnas geografiskt i Naturvårdsverkets karttjänst Skyddad natur .

Naturvårdsverkets karttjänst Skyddad natur

Skydd av dricksvattentäkter är en kontinuerlig process som inte tar slut med fastställandet av ett vattenskyddsområde, utan dessa bör ses över regelbundet och revideras vid behov. Andra viktiga arbeten för att skydda dricksvatten görs i den kommunala planeringsprocessen och genom tillsyn av miljöfarliga verksamheter och efterlevnaden av föreskrifterna.

Vägledning

I Sverige är det Havs- och vattenmyndigheten (HaV) som är den vägledande myndigheten för arbetet med vattenskyddsområden. Vägledningsansvaret gäller både inrättande av nya vattenskyddsområden, omarbetning av gällande vattenskyddsområden och föreskrifter, samt i viss mån även tillämpning av redan fastställda skyddsföreskrifter.

HaV har tagit fram en vägledning om inrättande och förvaltning av vattenskyddsområden. Vägledningen föreslår ett systematiskt arbetssätt med en riskbedömning i sex steg som kan användas som grund till bedömning om ett vattenskyddsområde behövs och hur det ska avgränsas, samt till framtagande av skyddsföreskrifter.

Läs mer om och ladda ner Vägledning om inrättande och förvaltning av vattenskyddsområden (HaV:s webbplats)

SGU:s roll i arbete med vattenskyddsområden

Enligt förordning (1998:1252) om områdesskydd ska en myndighet eller kommun innan den beslutar om bildande, ändring eller upphävande av ett områdesskydd samråda med SGU om beslutet rör grundvatten. SGU svarar dock bara i undantagsfall på inkommande remisser som handlar om vattenskyddsområden. SGU måste prioritera bland inkommande ärenden och kan inte alltid avge ett platsspecifikt yttrande. I dessa fall hänvisar vi enbart till information på vår webbplats. Nedan beskrivs SGU:s allmänna uppfattning om vad utredningar för inrättande av nya vattenskyddsområden bör innehålla.

SGU:s uppdrag är att samla in och tillhandahålla geologisk information för samhällets behov. Den geologiska information som SGU tillhandahåller för ett område som är aktuellt för att pekas ut till vattenskyddsområde ska användas vid arbetet med att ta fram förslag till vattenskyddsområde. Ofta behöver det översiktliga underlag som SGU tillhandahåller kompletteras med lokal geologisk information, som inhämtas genom platsspecifika undersökningar. SGU har publicerat ett översiktligt användarstöd för hur grundvattenförhållanden kan kartläggas:

Hydrogeologiska undersökningar

Exempel på geologisk information som tillhandahålls kostnadsfritt av SGU som kan användas i arbete med att inrätta eller uppdatera vattenskyddsområden:

• Geologiskt kartmaterial
• Grundvattendata, exempelvis grundvattenmagasin, nivåövervakning och modelleringar av historiska och framtida grundvattennivåer
• Bedömningsgrunder för grundvatten
• Miljöövervakning för grundvattenkemi
• Information i Brunnsarkivet
• Källarkivet
• Jordartsgeologiska data
• Information om jorddjup
• Berggrundsgeologiska data
• Geofysiska data

SGU: ställningstaganden

SGU anser att vattenskyddsområden måste tas fram utifrån de platsspecifika förhållanden som gäller i aktuellt område. Det översiktliga geologiska material som SGU tillhandahåller kan ligga till grund för att avgöra vilka kompletterande undersökningar som behöver göras i varje enskilt fall. Referenser till relevanta geologiska kartor och information om nya och tidigare undersökningar ska alltid ingå i det tekniska underlaget. En hänvisning till eller redogörelse för beräkningar, antaganden och tolkningar ska också finnas med.

SGU anser att undersökningar ska vara tillräckliga och relevanta för att kunna utföra de avgränsningar och eventuella zonindelningar som föreslås i ärendet.

Avgränsningen av vattenskyddsområdet och eventuell zonindelning ska vara väl motiverad och ha en koppling till de geologiska förutsättningarna i aktuellt område. Syftet med vattenskyddsområdet ska tydligt framgå. Grundvattentäktens värde bör uppskattats och dess sårbarhet bedömas. SGU anser också att den riskanalys som genomförs ska omfatta såväl pågående som potentiella framtida verksamheter och markanvändning inom vattentäktens tillrinningsområde.

Handlingarna ska vara lättbegripliga och välstrukturerade för att tillsynsmyndighet, huvudman för vattentäkt, räddningstjänst, Trafikverket och andra aktörer ska kunna använda materialet vid tillståndsansökningar, dispensansökningar, incidenter med mera.

Bevara skyddet av mindre vattentäkter

Många kommuner bygger ut sina ledningsnät och ansluter fler orter till huvudtäkten för vattenförsörjning och ibland går grannkommuner samman och skapar gemensamma lösningar för dricksvattenproduktion. Ibland finns planer på att lägga ner de mindre lokala vattentäkterna och upphäva deras vattenskyddsområden i samband med att orter ansluts till en större huvudvattentäkt.

SGU anser att det inför en nedläggning av en vattentäkt och upphävning av ett vattenskyddsområde noga behöver utredas vilka konsekvenser det medför för kommunens beredskap och möjligheter att tillgodose dricksvattenbehovet i händelse av att huvudvattentäkten inte kan användas. Kan vattenförsörjningen inom kommunen fortfarande anses vara resilient och robust, även om vattenverk och vattenskyddsområden avvecklas? Tillgång till dricksvatten av god kvalitet behövs varje dag, året om , även när huvudvattentäkten inte kan nyttjas.

Utredningen bör beskriva vilka behov av vatten som finns regionalt och lokalt, nu och i framtiden, samt i krissituationer. Vilka andra reservalternativ finns till normal vattenförsörjning? Går det att snabbt få fram reservvatten i tillräcklig omfattning om den ordinarie vattentäkten av någon anledning inte kan leverera som vid ordinarie drift? Kostnaden att behålla vattentäkten bör jämföras med kostnaden för annan alternativ vattenförsörjning. Även vid kvalitets- och kvantitetsproblem kan vatten från en dricksvattentäkt kanske användas för viss vattenförsörjning under en kortare period. Detta är särskilt viktigt i regioner som förväntas ha ökade perioder med vattenbrist i och med ett förändrat klimat.

SGU anser att det är önskvärt att vattenskyddsområden behålls, för att säkerställa att det i framtiden finns opåverkade vattenområden som vid behov kan användas till vattenförsörjning och för att det vid krissituationer snabbt skall gå att få fram reservvatten vid behov. Diskussioner bör föras över såväl kommun- som länsgränser. För mer information om SGU:s uppfattning att vattenskyddsområden bör behållas hänvisas till myndighetens officiella ställningstagande:

Ställningstagande från SGU gällande upphävande av vattenskyddsområden och nedläggning av vattentäkter