Gråbergshögar. Foto.

Gråbergshögar.

Foto: Pontus Westrin/SGU.

Hantering av gråberg

Gråberg är det berg som bryts för att komma åt malmen. Att ha en välplanerad hantering av gråberget är viktigt för att begränsa effekter på natur och miljö.

Gråberg kallas det berg som inte är malm (den ekonomiskt brytbara delen av berget) i en gruva. Gråberg kallades förr för sidoberg eller varp. Gråberg är nödvändigt att bryta i både dagbrott och underjordsgruvor för att göra brytning av malmen möjlig.

Mängden gråberg som behöver brytas beror ofta på formen, geometrin, på fyndigheten som bryts. En komplex eller problematisk geometri kan innebära att mycket gråberg behöver brytas för att göra brytning av fyndigheten möjlig. En simpel geometri kan däremot förenkla brytningen och potentiellt minska mängden gråberg. Lokaliseringen och geologin för fyndigheten spelar även stor roll. Genom att göra noggranna undersökningar av geologin och fyndigheten, exempelvis genom att ta fram 3D-modeller av fyndigheten, kan verksamhetsutövaren minska hur mycket gråberg som måste brytas.

Den kemiska sammansättningen av gråberget skiljer sig från malmen. För att ta reda på vad gråberget innehåller och om det är skadligt så karakteriseras gråberget. Karakterisering innebär att gråberget beskrivs grundligt, bland annat vad det innehåller och hur det beter sig över tid. Det är vanligt att det finns flera olika typer av gråberg i en gruva.

I vissa fall kan gråberget innehålla mineral som är skadliga för miljön, som vissa sulfidmineral. Gråberget behöver då hanteras och efterbehandlas väl för att minimera potentiella skador på miljön. Många gånger läggs gråberget på hög eller återdeponeras i dagbrott för att sedan täckas av jordlager eller med vatten.

Läs mer om sulfidmineral

Läs mer om efterbehandling

Senast granskad 2020-03-02