Barytmalm.
Baryt
Baryt, även kallad tungspat, används framförallt i borrvätskan vid prospekteringsborrning efter olja och gas, men många användningsområden finns även inom till exempel tillverkningsindustrin. Viss produktion finns inom EU men cirka 70 procent av behovet tillgodoses av import.
Baryt är ett mineral vars kemiska beteckning är bariumsulfat (BaSO4). Mineralet är den huvudsakliga källan för utvinning av den alkaliska jordartsmetallen barium (Ba). I grundämnesform används barium främst som legeringsmetall. Barium är i ren form mycket giftigt och symptomen liknar dem vid arsenikförgiftning.
Baryt används för att öka densiteten på den borrvätska som används vid borrning efter olja och gas. Detta minskar risken för så kallade ”blowouts”, som kan ske om trycket från det omgivande berget pressar upp oljan eller gasen genom borrhålet. Strålningsskyddande cement kan tillverkas genom inblandning av baryt.
Baryt är mycket svårlösligt i vatten och är därför, trots grundämnet bariums giftighet, i princip ogiftigt för människor. Barytpulver uppblandat i vatten kan därför användas som kontrastvätska vid skiktröntgen. Ur baryt framställs bariumkarbonat, som i sin tur används vid tillverkning av LED-skärmar. Ytterligare användningsområden är som tillsats i färger, keramik och plaster.
Fyndigheter och produktion
Globalt sett är Kina, Indien och Marocko de största producenterna av baryt och står tillsammans för 60 procent av världsproduktionen. Inom EU hämtas baryt mestadels från Kina och Marocko samt i mindre skala från Tyskland och ett antal andra EU-länder. Endast 1 procent av behovet bedöms tillgodoses genom återvinning. I dagsläget sker ingen produktion i Sverige men äldre nedlagda baryttäkter finns på Alnön utanför Sundsvall. Kända barytmineraliseringar finns även i Vilhelmina och Gällivare kommuner.
Senast granskad 2020-09-30