Skandium som under anrikningen antagit en så kallat dendritisk (trädliknande) kristallstruktur. Uppsmältning och omgjutning av detta material resulterar i en metallkub med en centimeter långa sidor.
Foto: Alchemist-hp (talk) (www.pse-mendelejew.de) / FAL)
Skandium
Skandium används i bränsleceller och i lättviktsmetallegeringar. Ingen produktion finns i dagsläget inom EU.
Skandium (Sc) upptäcktes i Sverige år 1879 av kemisten Lars Fredrik Nilson och är namngivet efter Skandinavien. I vissa sammanhang räknas skandium som en sällsynt jordartsmetall trots att den inte tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. Ämnet utgör ungefär 20 miljondelar av jordskorpans totala kemiska sammansättning. Skandium förekommer i naturen i oxid- och silikatmineral som ofta också innehåller yttrium eller någon av de sällsynta jordartsmetallerna
Skandium används för att skapa aluminiumlegeringar med låg vikt och hög hållfasthet, användningsområdet är främst inom flyg- och rymdteknik. Ett annat användningsområde är för tillverkning av elektrolytmaterial till så kallade fastoxidbränsleceller (solid oxide fule cell – SOFC).
Fyndigheter och produktion
Skandium produceras som biprodukt vid brytning av järnmalm, sällsynta jordartsmetaller, titan, zirkonium, uran eller nickel i gruvor i Kina (66 procent), Ryssland (26 procent) och Ukraina (7 procent). Behovet inom EU tillgodoses helt av import från framförallt Storbritannien (98 procent) och Ryssland (1 procent). Ingen kommersiell produktion har tidigare skett i Sverige och inga kommersiella förekomster är kända.
Senast granskad 2020-10-07