Lepidolit, ett litiumhaltigt glimmermineral, från pegmatitbrottet i Haapaluoma, Finland.
Litium
Litium används i batterier, glas och keramik samt inom metallurgi.
Litium (Li) är en alkalimetall och det lättaste grundämne som är i fast form vid rumstemperatur. Metallen upptäcktes år 1817 av svensken Johan August Arfwedson och utgör endast cirka 20 miljondelar av jordskorpans totala kemiska sammansättning. Litium oxideras omgående i kontakt med luft och vatten, en reaktion som till och med kan vara explosiv, och den rena metallen måste därför förvaras i vätskor helt fria från syre.
Inuti praktiskt taget varje elfordon (EV) finns ett litiumjonbatteri som är beroende av flera viktiga mineraler som hjälper till att driva det. Vissa mineraler utgör delar i cellen för att säkerställa flödet av elektrisk ström. Andra skyddar den från oavsiktlig skada på utsidan. I den här grafiken med data från European Federation for Transport and Environment visas de viktigaste mineralerna i ett elbilsbatteri. Mineralinnehållet är baserat på ett genomsnittligt batteri som fanns på marknaden 2020.
Litiumjonbatterier tillverkas, som namnet avslöjar, av just litium och är en av de viktigaste uppladdningsbara batterityperna som används i mobiltelefoner, datorer, med mera. Litium används som flussmedel för att sänka smältpunkten och viskositeten hos kiseldioxid vid tillverkning av glas och keramik. Olika litiumföreningar används även som flussmedel inom metallurgiska processer, alltså för att sänka smältpunkten vid aluminiumframställning och tillverkning av gjutna metallprodukter. Dessa kan också förbättra sammansmältningen av lika metaller till legeringar.
|
Användningsområde |
Konsumtion 2010 (%) |
Konsumtion 2021 (%) |
|
Batterier |
23% |
74% |
|
Keramik och glas |
31% |
14% |
|
Smörjmedel |
10% |
3% |
|
Luftrening |
5% |
1% |
|
Flussmedel |
4% |
2% |
|
Annat |
27% |
6% |
Elektriska fordon behöver en större mängd olika mineral för motorer och batterier än vad gasfordon gör och är i genomsnitt 240 kg tyngre.
Fyndigheter och produktion
De största litiumreserverna finns i Sydamerika, där metallen utvinns genom avdunstning av litiumhaltiga saltlösningar som finns i reservoarer under markytan. Inom EU finns stora kända förekomster i Portugal, där det också skett mycket prospektering i närtid. Globalt sett är Australien (52 procent), Chile (25 procent) och Kina (13 procent) de största producenterna.
Återvinning anses inte alls kunna bidra till litiumförsörjningen. Vid Cínovec i nordvästra Tjeckien, precis vid gränsen mot Tyskland, finns ett lovande litiumprospekt där möjligheterna för brytning för närvarande undersöks.
I Sverige har litium tidigare utvunnits i anslutning till brytning i en gruva (ett pegmatitbrott) i Skelleftefältet. Ett antal kända litiummineraliseringar finns också i Norrbottens, Västernorrlands, Gävleborgs och Stockholms län; ingen av dessa har dock varit aktivt brutna på litiummineral.
Senast granskad 2023-01-09
