Titan
Titan används i lättviktiga och höghållfasta metallegeringar, men har även medicinska användningsområden. Ingen produktion av titan finns inom EU.
Titan (Ti) är ett metalliskt grundämne som utgör cirka 0,6 procent av jordskorpans totala kemiska sammansättning. I naturen förekommer titan framförallt i de två oxidmineralen rutil (titandioxid – TiO2) och ilmenit (järntitanoxid – FeTiO3), som båda återfinns i de flesta magmatiska bergarter och i sediment skapade från vittring av dessa. Även om titan är en relativt vanligt förekommande metall så är det svårt att hitta förekomster som är tillräckligt koncentrerade för att vara ekonomiskt brytvärda. Titan utvinns därför sällan från de primära bergarterna, utan från rutil- och ilmenithaltiga tungsandsförekomster.
Titan används för att skapa starka och lättviktiga metallegeringar för användning i flyg-, rymd- och försvarsindustrin. Majoriteten av utvunnen titanmalm används för framställande av titandioxid, som blandat används som pigment i färger, papper, tandkräm och plastprodukter. Smycken och klockor kan tillverkas av titan eller legeringar där titan ingår. Inom medicinteknik används titan för tillverkning av olika implantat, detta tillvaratar metallens osseointegrerande egenskaper som innebär att benvävnaden efter läkning växer ihop med implantatytan.
Fyndigheter och produktion
Globalt sett är Kina (45 procent), Ryssland (22 procent) och Japan (22 procent) de största producenterna av titan. I vår närhet finns Norge som 2019 stod för cirka 4 procent av världsproduktionen av ilmenit. Ingen produktion finns inom EU och efterfrågan möts med import från resten av världen, återvinning bedöms dock tillgodose 19 procent av behovet. I dagsläget sker ingen utvinning av titan i Sverige, men före detta gruvor och andra kända mineraliseringar finns i bland annat Småland, Hälsingland och Lappland.
Senast granskad 2020-10-07