Niob
Niob används i höghållfast stål och andra superlegeringar samt för högteknologiska ändamål. Ingen produktion av niob sker inom EU.
Niob (Nb) är ett metalliskt grundämne som utgör cirka 20 miljondelar av jordskorpans kemiska sammansättning. Grundämnet är kemiskt mycket likt metallen tantal, varför den döpts efter den lydiska prinsessan Niobe som är dotter till Tantalos i den grekiska mytologin. Niob förekommer naturligt ofta tillsammans med tantal i oxidmineral, inte sällan bestående av flera olika metaller, som till exempel järn-mangan-niob-tantal-oxiden columbit. Vanliga värdbergarter för dessa mineral är pegmatiter, alkalina intrusivbergarter och karbonatiter.
Inblandning av små mängder niob i stål ökar avsevärt dess hållfasthet, så kallat höghållfast stål används inom fordonsindustrin och vid konstruktion av viss infrastruktur. Niobinnehållande superlegeringar har mycket hög värmestabilitet och används bland annat i jet- och raketmotorer. Vissa niobiumlegeringar är supraledare och används bland annat som elektromagneter i magnetresonanstomografi (”magnetröntgen”) och partikelacceleratorer.
Fyndigheter och produktion
De tre största niobförekomsterna som i dagsläget är producerande återfinns i Brasilien och Kanada, samtliga med karbonatiter som värdbergart. Globalt sett är Brasilien (92 procent) och Kanada (8 procent) i princip de enda producenterna av Niob. Inom EU tillgodoses hela behovet genom import från just dessa länder. Niob har aldrig utvunnits i Sverige men kända mineraliseringar finns i bland annat Söderhamns och Sollefteå kommuner.
Senast granskad 2020-10-07