
Mikroskopbild på paleozoisk sedimentär kalksten som används för cementråvara. Bilden visar fragment av kalkskaliga fossil (ljusbruna) som bygger upp bergarten tillsammans med utfällda kalcitkristaller (ljust färgade).
Foto: Mikael Erlström, SGU
Alternativa kalkstensförekomster till Slite, Gotland
Geologiskt sett har kalkstensförekomsterna på Gotland, i Sydvästskåne, i Västergötland och på Öland bäst egenskaper för att kunna ersätta ett bortfall av produktionen i Slite. När det gäller ersättning via import är kapaciteten hos producenter i utlandet begränsad, och en leverans skulle i så fall troligen ske från många olika länder.
SGU har inom ramen för ett regeringsuppdrag undersökt de geologiska förutsättningarna för att ersätta Cementas produktion i Slite med andra alternativa svenska råvarukällor. SGU har också tittat på vilka alternativ som kan finnas för import från andra länder.
Några av SGU:s slutsatser:
- Kalkstensförekomster från yngre sedimentär berggrund är de bästa alternativen som råvara för cementtillverkning. För dessa finns stor kunskap om, och erfarenhet av, materialens fysikaliska egenskaper och duglighet som cementråvara.
- Få andra kalkstensförekomster motsvararar brytningen i Slites storlek, kvalitet, tillgänglighet och förutsättning för långvarig produktion. De mest lämpliga alternativen finns i sydvästra Skåne, på Gotland och i Västergötland samt på Öland. För att utnyttja dessa förekomster finns det dock en del utmaningar att lösa: Förekomsterna på Öland bedöms inte helt kunna motsvara bortfallet från Slite. Kalkstenen i sydvästra Skåne ligger i ett tättbefolkat område med flera motstående samhällsintressen, vilket försvårar möjligheten för tillstånd. Vidare finns alternativen på Gotland i områden med stora naturvärden och en känslig grundvattensituation, och i Västergötland är förekomsterna arealt begränsade, vilket ger färre lokaliseringsmöjligheter jämfört med förekomsterna i sydvästra Skåne och på Gotland.
- Det finns många fler förekomster av kalksten lämplig för cementproduktion, men dessa bedöms som alltför små eller inte tillräckligt kemiskt homogena för cementproduktion i större skala. Till exempel finns kalksten i Norrland, exempelvis i Jämtland. För dessa förekomster saknas också ofta tillräcklig information om exempelvis den kemiska uppbyggnaden.
- De relativt stora kalkstensförekomster som finns i norra Norrlands fjälltrakt är orealistiska för tillverkning av cement då de förekommer i befintliga nationalparker med mycket höga naturvärden, samt att det saknas relevant infrastruktur.
- Möjligheten till import av cement och klinker finns i Europa, främst då från större cementproducenter som Polen, Tyskland, Lettland och Litauen, samt från södra Europa. Fabrikerna i Europa har dock begränsad kapacitet, vilket innebär att inget enskilt land kan leverera de cementvolymer som behövs för Sverige, uppskattningsvis 2,3 miljoner ton årligen. SGU:s bedömning är att ett importscenario förutsätter leverans från ett antal fabriker i ett flertal länder, och då troligen från länder både inom och utanför Europa.
SGU:s arbete är en delrapport i ett större regeringsuppdrag, med Tillväxtanalys som sammankallande myndighet, för att kartlägga och analysera förekomst och tillgång till kalksten och cement inom Sverige och i andra exporterande länder.
Senast granskad 2022-05-31