Flygplan för geofysik flygmätning. Foto.

Foto: Staffan Erlandsson

Flyggeofysisk mätning

Flyggeofysik är ett samlingsbegrepp för geofysiska mätningar som utförs från flygplan eller helikopter. Beroende på mätmetod kan de flyggeofysiska mätningarna visa egenskaper hos berggrunden och jordarterna från markytan ner till flera kilometers djup. Informationen som samlas in är ett viktigt underlag inom bland annat berggrundskartering, mineralprospektering och samhällsplanering.

Med flygmätningar kan stora ytor kartläggas på relativt kort tid, även i områden som är svåra eller omöjliga att nå från marken. Det som registreras vid SGU:s flyggeofysiska mätningar är jordens magnetfält, naturligt förekommande gammastrålning från mark och berggrund samt markens elektriska ledningsförmåga. Normalt sker mätningarna längs flyglinjer med 200 m separation och med 60 m flyghöjd ovanför marken vilket ger en heltäckande och detaljerad information över hela mätområdet. 

Genom att tolka flyggeofysiska data får man en första bild av hur geologin ser ut i ett undersökningsområde. Tolkningarna följs därefter upp genom observationer på plats eller med mer småskaliga geofysiska undersökningar på marken. På detta sätt bidrar flygmätningar till att effektivisera karteringsarbetet och höja kvaliteten på de geologiska modeller som tas fram.

SGU har bedrivit flyggeofysiska mätningar sedan 1960 och idag finns information över stora delar av landet. I vår kartvisare kan du studera magnetfältet, tyngdkraften eller gammastrålningen i Sverige.

Öppna SGU:s Kartvisare

Magnetfält

Vid flygmätningar av jordens magnetfält registreras mycket små variationer i magnetfältets styrka. Detta ger bland annat information om djup- och ytfördelningen av olika bergarter och bergartsled, samt deras stryknings- och stupningsriktningar. Förkastningar och deras relativa rörelser kan i vissa fall också identifieras i de magnetiska mönstren.

Magnetfältsbilden påverkas inte av ovanliggande jordlager eller vatten och därför är detta en mycket viktigt metod för att kartlägga berggrunden där den inte går att direkt observera.

Mer om SGU:s flygmätningar av jordens magnetfält

Gammastrålning

Gammastrålning är en del av människans naturliga miljö. Delar av strålningen kommer från marken under oss, det vill säga från berggrunden och jordarterna. Gammaspektrometriska mätningar görs för att kvantifiera förekomsten av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna kalium (40K), uran (238U) och torium (232Th). Strålningen som registreras kommer från de översta delarna av marken (någon till några decimeter). I områden med berggrund i dagen eller nära ytan går det därmed att identifiera berggrundsenheter med skilda förekomster av dessa ämnen.

Fördelningen av kalium, uran och torium kan också ge information om under vilka förhållanden bergarterna har bildats och hur de har påverkats av olika geologiska processer. Informationen kan också användas för att hitta områden med risk för radonproblem.

I vår kartvisare kan du studera strålningen från kalium, torium och uran i Sverige.

Läs mer om SGU:s flygburna gammaspektrometriska mätningar

Elektrisk ledningsförmåga

Genom att mäta hur marken reagerar på elektromagnetiska vågor går det att få information om markens förmåga att leda elektrisk ström. God elektrisk ledningsförmåga är exempelvis förknippat med vissa – ofta malmgeologiskt intressanta – typer av bergarter, vattenförande sprickzoner i berggrunden eller vattenrika jordarter.

SGU använder i sina flygmätningar den så kallade VLF-metoden (Very Low Frequency), vilket är en konceptuellt enkel men effektiv metod för att få information om hur bra marken leder ström. Metoden går ut på att mäta de magnetfält som induceras av strömmar i marken, som i sin tur uppstår på grund av interaktion med radiovågor från sändare i VLF-bandet. Metoden fungerar mycket väl i Sverige, vars berggrund generellt sett är en dålig elektrisk ledare.

Mer om elektrisk ledningsförmåga och SGU:s mätningar

Nukleär beredskap

Sedan Tjernobylolyckan 1986 är SGU:s flygmätning en del av Sveriges beredskap för nukleära och radiologiska händelser genom Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) expertstödsorganisation. Detta innebär att SGU deltar i regelbundna övningar, samt står till förfogande som mätresurs i ett skarpt läge.

Uppdraget för SGU:s del är att från flygplan mäta gammastrålning för att hitta enstaka strålkällor eller kartlägga radioaktivt nedfall. Flygets förmåga att effektivt mäta över stora ytor gör att det förhållandevis snabbt går att ta fram en övergripande bild av förekomsten och intensitet av gammastrålning i ett område.

SGU:s flygmätningar efter Tjernobyl

Om Krisberedskap (Strålsäkerhetsmyndighetens webbplats, nytt fönster) 

Senast granskad 2020-09-18