Gammastrålning
Gammastrålning är en del av människans naturliga miljö. Delar av strålningen kommer från marken under oss, det vill säga från berggrunden och jordarterna.
Gammaspektrometriska mätningar görs för att kvantifiera förekomsten av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna kalium (40K), uran (238U) och torium (232Th). Strålningen som registreras kommer från de översta delarna av marken (någon till några decimeter). I områden med berggrund i dagen eller nära ytan går det därmed att identifiera berggrundsenheter med skilda förekomster av dessa ämnen.
Fördelningen av kalium, uran och torium kan också ge information om under vilka förhållanden bergarterna har bildats och hur de har påverkats av olika geologiska processer. Informationen kan också användas för att hitta områden med risk för radonproblem.
SGU utför sedan slutet av 1960-talet flygburna gammaspektrometriska mätningar av markens naturliga gammastrålning. Med hjälp av dessa mätningar kan markens halter av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna av kalium, uran och torium beräknas. Kartan baserar sig på mätningar utförda till och med 2019.
Spektrometern har kalibrerats genom att mäta instrumentets respons ovanför betongplattor med kända halter av ovanstående radionuklider. Detta sker rutinmässigt vid SGU:s kalibreringsanläggning i Borlänge. Beräkningen av nuklidhalter sker därefter genom spektralanpassning. Effekten av luftens absorption har bestämts genom experiment med trä som absorbator. Kalibreringen har verifierats genom att jämföra spektrometrimätningar på marken med resultat från överflygningsmätningar. Osäkerhet i resultaten kvarstår emellertid, då variationer i markens fuktighet i viss mån påverkar bestämningen av alla tre nuklider. I mätsystemet finns även ett elektroniskt brus samt den joniserande strålningen från själva mätplattformen. Genom att mäta bakgrundsnivån över större vattenytor kan dessa effekter reduceras i bearbetade data.
Mätning av kaliumhalt
Kartan visar fördelningen av kalium i den översta delen av berggrunden och jordarterna. Det radioaktiva sönderfall som utnyttjats för beräkningen av kaliumhalten är gammastrålningen från sönderfallet av kalium-40 till argon-40. Kalium-40 utgör 0,0118 % av naturligt förekommande kalium.
Flygmätningen har utförts enligt följande
Flyghöjd: 30 eller 60 m
Höjdmätning: radar
Navigering: GPS
Linjeriktning: huvudsakligen N–S eller Ö–V
Linjeavstånd: 200–800 m över land
Flyghastighet: 250 km/h
Mätning av toriumhalt
Kartan visar fördelningen av torium i den översta delen av berggrunden och jordarterna. Halten torium är uttryckt i ppm (parts per million) eTh, där eTh indikerar att beräkningen av halten förutsätter radiometrisk jämvikt i sönderfallskedjan från torium-232.
Flygmätningen har utförts enligt följande
Flyghöjd: 30 eller 60 m
Höjdmätning: radar
Navigering: GPS
Linjeriktning: huvudsakligen N–S eller Ö–V
Linjeavstånd: 200–800 m över land
Flyghastighet: 250 km/h
Mätning av uranhalt
Kartan visar fördelningen av uran i den översta delen av berggrunden och jordarterna. Halten uran är uttryckt i ppm (parts per million) eU, där eU indikerar att beräkningen av halten förutsätter radiometrisk jämvikt i sönderfallskedjan från uran-238.
Flygmätningen har utförts enligt följande
Flyghöjd: 30 eller 60 m
Höjdmätning: radar
Navigering: GPS
Linjeriktning: huvudsakligen N–S eller Ö–V
Linjeavstånd: 200–800 m över land
Flyghastighet: 250 km/h
Senast granskad 2024-02-22