Praktiskt taget alla metaller som vi använder utvinns ur vissa av de mineral som bergarterna byggs upp av. Flera andra mineral utgör grunden för tillverkningen av viktiga material och produkter i det moderna samhället, till exempel kalcit för cement, kvarts för glas, fältspat för porslin och apatit för konstgödsel. Vita mineral används i mald form som filler i plaster och pappersprodukter. Många viktiga energiråvaror, som kol, olja och uran, kommer också ur berget. Sten används som konstruktionsmaterial, till plattor, gat- och kantsten samt till exempelvis gravvårdar. 

Information om bergets egenskaper

Vid underjordsbyggnation ställs krav på bergets egenskaper, som hållfasthet och sprickförekomster. Vid anläggning av vägar och järnvägar liksom vid cement- och betongtillverkning behövs stora mängder fyllmaterial, så kallad ballast, vilken i stor och ökande utsträckning utgörs av krossat berg. Härvidlag behövs undersökningar om bergets egenskaper eftersom kraven vid olika användningsområden varierar.

I områden med sedimentär berggrund har berget och sprickor däri betydelse för grundvattenförekomster. Dessa utnyttjas både för dricksvatten och energiutvinning (geotermi). Möjligheter finns också till koldioxidlagring.

Eftersom morän, som är den dominerande jordarten i Sverige, till största delen består av mekaniskt och frostvittrat material från underliggande berggrund har kunskaper om den senare betydelse även för markens näringsegenskaper och grundvattenkvalitet. Jordarter som överlagrar kalkrik berggrund har till exempel stor förmåga att motstå försurning och de som överlagrar basiska bergarter är mer näringsrika.

Hur går kartläggningen till?

Vid SGUs berggrundsgeologiska kartläggning bestäms bergarternas utbredning, inbördes relationer, mineralogiska sammansättning, bildningssätt och ålder (relativ och absolut) samt eventuella strukturer.

Inom vissa projekt undersöks även berggrunden med avseende på vissa tekniska egenskaper, för att bedöma olika bergarters lämplighet som byggmaterial. Utifrån undersökningarna tas en Bergkvalitetskarta fram som används som underlag för att till exempel utvärdera det bästa användningsområdet för olika bergarter.

Läs mer om Bergkvalitetskartan här.

Undersökningen av berggrunden sker i fyra faser: förberedelser, fältarbete, bearbetning/sammanställning och rapportering. Som en del av och parallellt med berggrundskartläggningen görs också en geofysisk undersökning.

  • Förberedelserna består i att sammanställa befintlig geologisk information om det område som ska kartläggas. Vidare införskaffas geografiskt underlag i form av analoga och digitala kartor och databaser. Information från SGUs jordkartläggning eller andra källor om hällars (blottat bergs) lägen överförs till fältkartor.
  • Vid fältarbetet undersöks ett antal hällar i det aktuella området och de ingående bergarterna beskrivs och bestäms. Eventuella strukturer, till exempel primär lagring, tektonisk foliation, veck, förkastning, spricka, och bergarternas magnetiska susceptibilitet mäts. Svårbestämda och representativa bergarter provtas för vidare analys.
  • I bearbetnings- och sammanställningsfasen bereds bergartsproverna för kemisk analys och tunnsliptillverkning, ibland också för radiometrisk åldersbestämning. De kemiska resultaten utvärderas och tunnslipen mikroskoperas. Mikroskoperingen ger information om den mineralogiska sammansättningen och halterna av ingående mineral. Fältobservationerna sammanställs till en yttäckande kartbild av bergarternas utbredning, det vill säga även områden som täcks av jordarter tolkas. Det senare görs till stor del med hjälp av flygmätta geofysiska data. All sammanställd information matas in i SGUs digitala databaser.
  • Varje år rapporteras de preliminära resultaten från fältverksamheten. När ett kartläggningsprojekt är slutfört framställs för det mesta en berggrundsgeologisk karta för tryckning. På kartan finns också en kortfattad text som beskriver områdets berggrund. Till vissa kartor görs också en fristående, mer omfattande beskrivning.