Frågor och svar

Värmepumpsanläggningar för utvinning av värme är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt bestämmelser i förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det är fastighetsägaren som har ansvaret att sända in sådan anmälan eller tillståndsansökan till kommunens miljökontor eller motsvarande.

Vattenbrunnar för enskild vattenförsörjning (1–2 familjer) kan i normala fall anläggas utan att man gör en anmälan enligt miljöbalken. Speciella regler brukar dock gälla inom vattenskyddsområde. Det kan också krävas en anmälan till kommunen enligt 6 kap. 5 § plan- och byggförordningen (2011:338) vid installation eller väsentlig ändring av en anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad eller inom en tomt.

Kommuner kan även införa krav på tillstånd för anläggande av ny vattentäkt om det råder eller befaras uppkomma knapphet på sött grundvatten.

Anläggning av vattentäkt som betjänar fler än två familjer är dock alltid tillståndspliktiga. Fråga kommunens miljökontor vad som gäller.

Brunnsborraren har alltid uppgiftsskyldighet vid anläggning av vatten- och energibrunnar. Det innebär att brunnsborraren måste skicka en kopia på brunnsprotokollet till SGU.

Via kartvisaren Jorddjup kan du få information om jorddjup och dylikt.

Till kartvisaren Jorddjup

Du bör undvika impregnerat och laserat eller målat virke. Ett betonglock fungerar bra, men det finns också lock i plast. Plastlocken tillverkas i polyeten eller glasfiberarmerad plast beroende på storlek. Locken finns med låsanordning, vilket är viktigt ur säkerhetssynpunkt. Locket bör också ha ventilation av något slag, till exempel ett böjt rör. Det böjda röret förhindrar att det regnar in i brunnen och se till att ha ett nät för röröppningen. Om nätet saknas kan möss och andra djur krypa in i röret och ramla ner i brunnen. Det är viktigt att locket sluter tätt mot brunnsöverkanten så att det inte kommer in djur. Brunnen ska vara avslutad ovan mark.

I många fall har SGU en kopia på brunnsprotokoll. Om brunnen är borrad efter 1976 (vattenbrunn) eller efter 1985 (energibrunn) är sannolikheten stor att SGU har uppgifter om brunnen. Lagen om uppgiftsskyldighet för brunnsborrning för vattenbrunnar kom 1976 och för energibrunnar 1985. Det kan tilläggas att det är brunnsborraren och inte fastighetsägaren som har skyldighet att lämna brunnsuppgift till SGU.

Läs mer om Brunnsarkivet

En brunn bör om möjligt placeras högre i terrängen, så långt från föroreningskällan som möjligt. Risken för påverkan beror på föroreningskällans art samt jordlagrens mäktighet och genomsläpplighet. Borrentreprenörens rekommenderade minsta avstånd mellan brunn och avlopp är 30 meter. Om man inte kan utesluta påverkan, bör borrentreprenören  täta brunnen till stort djup eller avråda  från borrning.

För att besvara frågan behöver man data från till exempel Brunnsarkivet, topografiskt underlag och jordartskartor.

I höglänt terräng och i moränområden är jorddjupen oftast måttliga, mindre än 10 meter. Större jorddjup, och därmed längre till berg, förekommer främst i dalgångar och i låglänta områden.

Man kan också få vägledning av information om borrningar som gjorts i närheten av den plats där man själv tänkt borra. Sådan information finns i kartvisaren ”Brunnar” på SGU:s webbplats. 

SGU:s jordartskartor kan också vara användbara, särskilt i områden där det inte gjorts några borrningar. SGU har även sammanställt dessa datamängder och redovisar detta i kartvisaren Jorddjup.

Se mer om jorddjup i brunnar i SGU:s kartvisare ”Brunnar” (nytt fönster)

Se mer om jorddjup i brunnar i SGU:s kartvisare "Jorddjup" (nytt fönster)

Det är svårt att ge ett exakt svar på hur mycket vatten du kan få i din brunn. Detta eftersom det beror på en mängd faktorer som du ofta inte känner till i detalj.

Vid brunnsborrning mäts ofta brunnens kapacitet vilket visar vilken vattenmängd som kan tas ut under en kort tid (fåtal timmar) från brunnen. Ofta är det dock andra faktorer som begränsar vilket uttag som kan göras långsiktigt från en brunn, till exempel grundvattenbildning och markens förmåga att lagra grundvatten under torrperioder.

SGU har gjort en beräkning av grundvattentillgång i små magasin där flera aspekter, som jordart, jorddjup, bergets genomsläpplighet, grundvattenbildning och längden på torrperiod har inkluderats. I många fall kan dessa egenskaper variera stort inom ett område eller över tid vilket gör att resultatet bara bör användas för en översiktlig bedömning av grundvattentillgången. Resultatet redovisas i en kartvisare och tillhörande rapport:

Kartvisaren Grundvattentillgång

Grundvattentillgång i små magasin, SGU-rapport 2021:08

I rapporten redovisas utförligt hur resultatet är beräknat och hur det kan användas. Några av de viktigare punkter är:

• Det visar översiktligt hur grundvattentillgången kan vara i ett område. Det är inte tillräckligt detaljerat för att zooma in på en specifik fastighet utan du måste alltid betrakta hur tillgången varierar inom åtminstone 1 km från den fastighet du är intresserad av.
• Det är avsett att spegla grundvattentillgången under ett år med låg grundvattenbildning eller lång torrperiod. Det utgör dock inte på något sätt en garanterad vattentillgång utan det kan mycket väl finnas områden där grundvattentillgången är mindre (eller större) än vad som presenteras.
• Resultatet redovisas i enheten l/dygn/ha. Det betraktas som rimligt att man för en fastighet kan nyttja grundvattnet inom en hektar. Men man måste alltid väga in om det finns andra närliggande fastigheter som kan konkurrera om samma grundvattentillgång.

Tänk på att det viktiga är att du får så mycket vatten att det räcker till hushållet och att vattnet är av godtagbar kvalitet. Enligt Svenskt Vatten använder hushåll i snitt 140 liter dricksvatten per person och dygn (läs mer på Svensk Vatten, Dricksvattenfakta). Det kan dock troligen variera stort beroende på hushållets vanor och standard.

Dricksvattenfakta (Svenskt Vatten, nytt fönster)

Det finns cirka 250 certifierade brunnsborrare och ca 10 företag som är certifierade. Fler än 250 brunnsborrare har dock genomgått utbildning i praktisk hydrogeologi och juridik men de behöver ytterligare utbildning innan de är certifierade.

Det finns inga regler för detta men om det är för litet avstånd mellan energibrunnar finns det risk att de påverkar varandra. Det kan få till följd att anläggningens verkningsgrad försämras och energibesparingen inte blir den förväntade. Eftersträva därför att hålla ett avstånd på minst 20 meter mellan brunnarna. Man bör kräva att energibrunnar anläggs minst 10 meter innanför en tomtgräns. Då blir avståndet till närmsta energibrunn alltid blir minst 20 meter.

Ett alternativ kan vara att ”grada”, dvs. luta, borrhålet bort från det andra borrhålet. Det är en mycket vanlig metod när flera brunnar kopplas till samma värmepump.

Ja, det finns en viss risk, även om den är relativt liten. Det är viktigt att brunnen blir rätt utförd så att den inte orsakar problem på lång sikt. Om brunnsborraren följer kraven i "Vägledning för att borra brunn" (Normbrunn -16) minskar riskerna betydligt.

Vägledning för att borra brunn (Normbrunn -16, pdf, nytt fönster)

Exempel på oönskade effekter som kan uppstå.

• I områden med saltvattenrisk, till exempel i kustnära områden, kan en djup brunn eller ett stort vattenuttag innebära att risken för saltvattenpåverkan ökar.
• På grund av de stora luftmängder och det tryck som fordras vid dagens sänkhammarutrustningar kan borrningen i enstaka fall medföra att borrkax eller annan sprickfyllnad kommer in i grannens brunn. I de flesta fall räcker det med att du pumpar rent brunnen för att denna olägenhet ska upphöra. Det är också lämpligt att grannen har sin pump avstängd medan borrningen pågår. Då slipper hen pumpa in grumligt vatten från din borrning.
• Vattentillgången kan minska i brunnar i närheten av en ny brunn om vattentillgången är liten. Det kan vara svårt att klarlägga om det är den nya brunnen som orsakat minskningen. Detta eftersom det oftast inte gjorts någon provpumpning innan den nya brunnen anlades.

Det kan vara bra att låta göra en analys av vattnet i grannens brunn innan borrningen genomförs. Om någon olägenhet med vattnet senare skulle uppstå kan en vattenanalys vara bra att ha för att reda ut orsaker och ansvar.

Det går tyvärr inte att säga hur stor risken är eftersom det beror på hur sprickorna går i berget i tre dimensioner och detta är ofta okänt. Men risken ökar med minskat avstånd.

Några goda råd om din granne ska borra brunn:

• Ta ett vattenprov från din brunn innan geoenergiborrningen startar som referens om kvalitén på ditt vatten skulle försämras efter bergvärmeborrningen.
• Se till att grannen och borrentreprenören känner till var din brunn finns.
• Observera grundvattenytan i vattenbrunnen medan bergvärmeborrningen pågår för att upptäcka om brunnarna får hydraulisk kontakt med varandra.
• Att inte använda vattenbrunnen medan bergvärmeborrningen pågår minskar risken för påverkan.

Det säkraste är att gjuta igen den första brunnen så att den inte påverkar den nya brunnen.

Det förekommer att borrare lämnar garanti på både vattenmängd och vattenkvalitet. Det är dock SGU:s uppfattning att brunnsborrare varken kan garantera att få fram en vattenmängd om 100 l/h mot ett bestämt djup eller en viss råvattenkvalitet. Detta eftersom det är de hydrogeologiska förhållandena som bestämmer både kvantitet och kvalitet.

Brunnsborrare ska dock kunna garantera att lämpliga åtgärder kommer att utföras för att uppnå önskvärd kvalitet och kvantitet på råvatten från brunn. SGU anser därför att det är bättre att beställaren begär en kostnadsgaranti som gäller vattnets kvalitet och kvantitet. En sådan garanti är också betydligt enklare att tolka. Om inte brunnsborraren uppnår utlovat resultat avgår del av eller hela kostnaden för borrningen.

Om ett provsvar visar att du har dåligt dricksvatten bör du som brunnsägare anlita  fackkunnigt folk för att åtgärda problemen. När det gäller problem med den mikrobiologiska kvaliteten ska alltid orsaken utredas först. Oftast beror dålig vattenkvalitet på att ytligt vatten tränger ner i brunnen. Se över följande:

• Är brunnslocket helt?
• Finns det läckande skarvar? (Gäller brunnar med betong- eller cementringar)
• Är brunnsöverkanten avslutad ovan mark? Brunnens överkant bör ligga cirka 30–40 cm ovan mark, annars kan ytligt vatten rinna in i brunnen vid snösmältning eller ihållande regn.
• Finns det djur runt brunnen? Om brunnen är belägen i en beteshage bör området runt brunnen inhägnas.
• Finns det bra tätning runt brunnen? Tätningen kan bestå av lera eller tätduk. Det kan också behövas dränering runt brunnen.
• Finns det något avlopp eller någon gödselstack i närheten av brunnen?

Dålig kvalitet i den grävda brunnen kan också bero på de geologiska förutsättningarna. För att komma till rätta med problem med kemiska ämnen i dricksvattnet behöver man ibland installera filter. Kontakta en fackkunnig filterleverantör för att diskutera detta. Tänk på följande:

• Begär referenser av filterleverantören
• Begär funktionsgaranti på åtgärden. En funktionsgaranti ska säkerställa att filtret löser problemet och inte skapar andra problem som mikrobiologisk aktivitet eller korrosion.
• Följ upp den installerade vattenreningen genom att ta prov på dricksvattnet en period efter det att vattenreningen installerats.

Ta först reda på om vattenförbrukningen har ökat eller om det är vattenmängden i brunnen som minskat. Om inte förbrukningen ökat kan det vara idé att kontrollera om vattenbristen har tekniska orsaker:

• Läckage, till exempel på vattenledningar eller i kopplingar, hydrofor, hydropress eller varmvattenberedare.
• En sliten eller gammal pump. Om det finns sand eller andra partiklar i vattnet kan pumpen slitas fortare.
• För liten hydrofor. Den största belastningen på brunnen är oftast under två timmar på morgonen och två timmar på kvällen. Har man en grund brunn med liten vattenkapacitet men god vattenkvalitet kan det vara idé att försöka lagra vatten.

Om dessa orsaker kan uteslutas kan man vidta någon av följande åtgärder:

• Högtryckspolning (eller tryckning).
  Den absolut vanligaste metoden är att trycka brunnen. Med en högtryckspump öppnar man de sprickor som kan vara igentäppta av till exempel kemiska utfällningar eller sprickfyllnader. Med dagens borrteknik med höga lufttryck är det vanligt att borrhål "degar" om man endast får mindre vattenmängder vid borrning. Med detta menas att borrkax blandas med inkommande vatten och lägger sig som cement efter borrväggarna. Då verkar det som om brunnen är torr vid borrningen. Genom att trycka eller spola ur brunnen försvinner oftast detta problem. Om en äldre brunn ska tryckas bör brunnen spolas ren eftersom slam ofta lagrats på botten av brunnen. Detta slam kan tryckas ut i sprickorna och missfärga vattnet eller täppa igen sprickorna.
• Sprängning av brunnen.
  Denna metod var vanligare tidigare. Den har numera oftast ersatts med tryckning av brunn. Tekniken är att man spränger med dynamit i botten av brunnen. Genom den tryckvåg som bildas rensas och öppnas eventuella sprickor. Riskerna med denna metod är dels att borrhål kan rasa, dels att vattnet tar smak av dynamiten.
• Fördjupning av brunnen eller borrning av en ny brunn kan ibland vara det bästa alternativet.

Det är brunnsborraren som ska skicka in protokollet till SGU. Vid energiborrning måste fastighetsägaren innan borrning alltid anmäla till kommunen och i en del fall även skicka in protokoll till kommunen efter utförd borrning.

SGU kan inte rekommendera någon viss brunnsborrare, men vi kan svara på om ett företag lämnat brunnsuppgifter. Några allmänna råd:

• Fråga grannar och vänner om de kan rekommendera någon brunnsborrare. Du kan också be brunnsborraren att visa referenser.
• Det finns en branschorganisation, Borrföretagen, som du kan ta kontakt med om du har frågor om brunnsborrare.

SGU rekommenderar att man anlitar en certifierad brunnsborrare.

Normalt sett borras enskilda vatten- och energibrunnar i diametrarna 115 mm, 140 mm eller 165 mm. Valet av diameter beror på brunnens användning eller vilken utrustning brunnsborraren använder. De flesta brunnsborrare kan dock borra med de dimensioner som nämns ovan. Du bör tänka på att borrkostnaden vanligen stiger med ökad borrhålsdimension.

I områden med känd saltvattenrisk eller dålig vattentillgång kan det vara lämpligt att välja en något grövre dimension (140 mm–165 mm). Då kan du öka brunnens vattenmagasinerande förmåga utan att behöva öka borrdjupet.

I en energibrunn vill man åstadkomma ett maximalt värmeflöde från det omgivande berget in i kollektorn. Därför borras de flesta energibrunnar med minsta dimensionen 115 mm.  Värmeöverföringen mellan borrhålsvägg och kollektorslang påverkas dock bara marginellt med ökad borrhålsdimension.

Ett för smalt borrhål kan dock medföra ökad risk för att du inte får ner kollektorslangen.

En AB-certifierad brunnsborrare är ansvarig inom sitt företag. Hen måste ha:

• minst tre års erfarenhet av brunnsborrning,
• ha avlagt svetsprov och
• fått godkänt resultat på kurserna: Heta arbeten, Säkerhet på väg, Praktisk hydrogeologi samt Juridik för brunnsborrare.

AB-utbildningen inom praktisk hydrogeologi samt juridik är mer omfattande och har högre krav för godkännande än för ett B-certifikat.

En B-certifierad brunnsborrare måste ha:

• minst ett och ett halvt års erfarenhet av brunnsborrning eller borrat minst 100 brunnar
• avlagt svetsprov och
• fått godkänt resultat på kurserna: Heta arbeten, Säkerhet på väg, Praktisk hydrogeologi samt Förenklad borrarjuridik.

På certifieringsorganet SITACs webbplats, www.sitac.se, finns uppgifter om brunnsborrare som har giltiga certifikat och om kraven för att få certifikat.

Nej, SGU tar inte emot vattenprover. Miljökontoret i din kommun kan lämna information om var du kan lämna ditt vattenprov.

Läs mer om provtagning av vatten i egen brunn

Läs mer om dricksvatten i egen brunn hos Livsmedelsverket (nytt fönster)

Nej, det kommer inte ut något nyhetsbrev. Det kommer årligen att hållas informationsmöten och/eller webbinarier för att informera om status för datavärdskapet samt för att förbättra informationen på SGU:s och Naturvårdsverkets webbplatser.

En nationell sammanställning av miljögiftsdata ger möjlighet för fler att ta del av informationen för olika syften. Tanken är att miljöövervakningsdata ska vara allmänt tillgänglig.

All miljögiftsdata som finns kommer inte att finnas i SGU:s datavärdskap för miljögifter. Det finns andra datavärdar som förvaltar data om metaller och miljögifter. Miljögifter i luft och nederbörd finns till exempel även inom datavärdskapet för luftkvalitet (SMHI).

Allt som har planerats hittills beräknas vara klart under 2022/2023. Det som redan ha migrerats över är SGU:s sedimentdatabas, IVL:s biotadatabas och data som har samlats på hög hos SGU under utvecklingsåren 2016-2020. Under 2023 planeras migreringen av IVL:s screeningdatabas och när det är klart kommer informationen att läggas ut som en nyhet på SGU:s webbplats.

Beställaren av undersökningen kan ge svar på vem som ska förvalta data.

På SGU:s webbplats finns översiktlig information om vad som ingår i datavärdskapet.

Läs mer här om datavärdskap för miljögifter.

Det som idag har en hemvist i datavärdskapet är främst nationella och regionala data som har beställts inom miljöövervakningen av Naturvårdsverket, Havs- och Vattenmyndigheten eller länsstyrelserna. Det levereras även vissa andra regionala/lokala data, exempelvis data från samordnad recipientkontroll (SRK) och data från Life IP Rich Waters. Det är beslutat att den data som produceras inom regeringsuppdraget för förorenade sediment (RUFS) ska levereras och förvaltas hos datavärdskap miljögifter. Utöver detta har det kommit förfrågningar om en del andra miljögiftsdata. För dessa data tas beslut i varje fall. Det rör sig till exempel om vissa lokala data, data från efterbehandling av förorenade områden eller sedimentdata som inte ingår i RUFS.

Ja, på SGU:s webbplats finns den information som behövs för att rapportera in data till datavärdskap miljögifter.

Datavärdskap för miljö­gifter

Det går bra att kontakta SGU för att få stöd med leveransen av data (miljögifter.datavardskap@sgu.se). Det hålls även ett par informationsmöten per år där information och tips på hur du lättast rapporterar in data presenteras.

Det är inte troligt att data kommer att levereras direkt från laboratorier utan att passera utföraren, annat än i undantagsfall. Förhoppningen är att det ska gå att få ut data från laboratorierna på ett sätt som underlättar utförarens rapportering till datavärden.

Mallen och kodlistorna kommer med stor sannolikhet att förändras framöver för att förbättra, utveckla och öka användarvänligheten. Förändringar kommuniceras ut via SGU:s webbplats.

Vi arbetar successivt med att underlätta inrapportering inklusive förenklingar av mallen. Justeringar av mallen för datavärdskap miljögifter görs vid ett fåtal tillfällen och kommuniceras ut via SGU:s webbplats.

Målsättningen är att utveckla utsökningstjänsten efter användarnas behov.

Ja, det kommer att informeras via SGU:s webbplats samt skickas ut meddelande till de som står med på sändlistor till informationsmöten och användarråd.  

Det finns planer på att förbättra utsökningstjänsten efterhand. En begränsning är att data som tidigare har rapporterats in inte är helt ordnad på ett sätt som gör det möjligt att uppfylla alla önskemål för utsökningstjänsten. De kodlistor som används idag medger inte heller alltid sortering av data på det sätt som behövs för att uppfylla de önskemål på utsökning av data som har kommit in. Det pågår ett arbete med att se över de kodlistor som används för att med hjälp dem göra det möjligt att sortera data på fler sätt och därmed göra det möjligt att utveckla söktjänsten.

En förstudie planeras på SGU. SGU vill samordna sina datavärdskap internt och ha en gemensam ingång. 

Rötter från vattenlevande växter (främst Starr och Älggräs) analyseras på grundämnen.

Ett prov från morän tas på cirka 70-100 cm djup och analyseras på grundämnen.

SGU tar inte emot vattenprover. Miljökontoret i din kommun kan lämna information om var du kan lämna ditt vattenprov.

Grundvatten bildas när regn- och smältvatten tränger ner genom markytan och fyller porer i marken och sprickor i berggrunden. Innan allt vattnet hunnit tränga ner avdunstar en del till atmosfären. Av resten tas en del upp av växtligheten och avgår till atmosfären genom transpiration, växternas naturliga sätt att reglera sin vattenbalans. Resten fortsätter vidare ner mot grundvattenytan och bildar så småningom grundvatten.

Grundvattennivån varierar mellan olika platser och över tiden. Grundvattennivån påverkas bland annat av faktorer som jordart, topografiskt läge och typ av grundvattenmagasin. Under våren brukar nivåerna vara högst, ofta nära markytan i låglänta områden. I södra och mellersta delarna av landet brukar nivåerna var lägst i slutet av sommaren eller början av hösten. Nivåerna kan då vara flera meter under markytan, exempelvis i höglänta områden med grovkorniga jordarter. I de stora rullstensåsarna brukar djupet till grundvattnet i allmänhet vara stort, ofta något 10-tal meter under markytan.

Har du egen brunn kan du själv mäta avståndet ned till vattenytan regelbundet, för att undvika att bli överraskad om brunnen sinar. Om det inte finns en brunn där man kan mäta nivån, kan en sjö eller vattendrag och diken i närheten användas för att göra bedömningar. Om jordarten är genomsläpplig, exempelvis sand eller grus, brukar grundvattennivån vara ungefär densamma som ytvattnets nivå inom ungefär 50–100 meters avstånd. Om det är en tät jordart, som exempelvis lera, bör man dock inte använda ytvatten i omgivningarna för att bedöma grundvattennivån.

En annan möjlighet är att undersöka om grundvattennivån har bedömts vid någon intilliggande fastighet, exempelvis vid anläggning av enskilt avlopp eller vid brunnsborrning. Uppgifter om grundvattennivån i närheten kan då ge en grov uppskattning av nivån på den aktuella platsen.

Den säkraste metoden är att gräva en grop tills man når grundvattnet. När man har noterat grundvattennivån måste dock variationen över tiden beaktas. Om den högsta nivån är av intresse bör bedömningen göras under våren efter snösmältningen då grundvattennivåerna brukar vara som högst under året. Om i stället den lägsta nivån är av intresse bör bedömningen göras i slutet av sommaren eller början av hösten i landets södra och mellersta delar. I norra delarna av landet brukar nivåerna vara lägst i slutet av vintern. Skillnaden mellan den högsta och lägsta nivån under året kan vara flera meter.

Läs om Kartvisaren Brunnar (uppmätta nivåer vid brunnsborrning)

Läs om Kartvisare för mätstationer (uppmätta grundvattennivåer)

Läs om Kartvisare för beräknade nivåer

Det beror på behovet. Till exempel har lantbrukare med stora djurbesättningar akut behov av stora vattenmängder.

Det beror på vilken vattenhalt marken har och vilken jordart det är. Om marken är uttorkad behövs stora nederbördsmängder för att grundvatten ska bildas. I mark som är mättad med vatten, däremot, kan grundvatten bildas redan vid måttliga nederbördsmängder.

Tiden på året har stor betydelse för grundvattenbildningen. Under en sommarmånad brukar det mesta av nederbörden avdunsta eller tas upp av vegetationen. Det kan då behövas dubbelt så mycket nederbörd som normalt för att det ska bildas grundvatten. Under hösten, däremot, brukar normala nederbördsmängder räcka.

Grundvattennivån sjunker vanligtvis cirka 1 cm per dygn.

Utgångsläget inför sommaren är mycket viktigt eftersom det normalt sett inte bildas grundvatten under sommaren. Det har alltså inte så stor betydelse om det är en normal eller regnfattig sommar.

Allt uttag av grundvatten är en vattenverksamhet, som hanteras i 11 kap. miljöbalken. Om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom grundvattenuttagets inverkan på vattenförhållandena, eller om grundvattenuttaget avser en vattentäkt för en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning behövs inget tillstånd. För samtliga övriga uttag av grundvatten behövs ett tillstånd till vattenuttaget i form av en vattendom. Vänd dig till länsstyrelsen i ditt län vid tveksamheter, eftersom det är länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet för vattenuttag.

I Götaland och större delen av Svealand brukar grundvattennivåerna vara som lägst under perioden augusti till september. I större delen av Norrland är nivåerna lägst i mars och april.

Du bör undvika att vattna gräsmattan och tvätta bilen och att använda ”vattenslukande” apparater i hushållet, som till exempel pool och badkar. I vissa kustnära områden, till exempel Stockholms skärgård, bör du vara försiktig med vattenförbrukningen under sommaren, även när grundvattennivåerna är normala.

Läs mer om dricksvattenförsörjning i kustnära områden.

Låga grundvattennivåer kan ge vattenbrist och då kan kommunen eller länsstyrelsen komma med antingen förbud eller rekommendationer om bevattningsförbud. SGU:s mätningar inom grundvattennätet kan vara ett underlag inför ett eventuellt beslut om bevattningsförbud.

Grundvatten används för dricksvattenproduktion i de flesta kommuner

Många kommuner använder grundvatten för sin dricksvattenproduktion. Grundvattenmagasinen i kommunen kan vara begränsade, vilket innebär att det kan vara svårt att få vattnet att räcka till vid hög förbrukning. Detta gäller särskilt under sommarhalvåret om mer vatten används. Det kan dock även inträffa under andra delar av året när det är låga grundvattennivåer på grund av till exempel liten nederbördsmängd.

Vissa kommuners begränsade vattentillgångar ligger till grund för bevattningsförbud året runt. Det kan bland annat innebära att du endast får vattna med handhållen slang och inte ha vattenspridare kopplad till det kommunala dricksvattennätet. Om du till exempel ska fylla en trädgårdspool är det bra om den fylls sakta och gärna nattetid.

Grundvattenytan kallas den yta under vilken samtliga porer eller sprickor är vattenfyllda, grundvattenzonen. I brunnar observeras enklast en grundvattenyta genom att mäta avståndet ner till vattenytan (grundvattennivån). Grundvatten är en del i vattnets kretslopp och blir ytvatten vid utströmningsområden. Omkring 80 % av allt vatten i sjöar och vattendrag kommer från grundvatten.

Fossilt, eller relikt, grundvatten är ett vatten som uppehållit sig i en akvifer under väldigt lång tid, tusentals år. I Sverige pratar vi ofta om relikt saltvatten som har sitt ursprung från olika perioder av istider när stora delar av Sverige låg under hav med varierande saltinnehåll. Vid stora uttag i brunnar, som ligger i områden som en gång i tiden hade ett salt hav över sig, kan det bräckta eller salta vattnet komma upp i brunnen och göra vattnet odrickbart.

Grundvatten är det vatten i den del av jorden eller berggrunden där hålrummen är helt vattenfyllda. Det är det vatten som påträffas när du gräver i marken och det blir vatten stående i gropen. Vatten finns normalt på alla nivåer i jorden och i berggrunden. Med hänsyn till vattnets uppträdande går det att särskilja två zoner. En övre zon, den omättade zonen eller markvattenzonen (där det även finns luft i porerna) och en nedre, den mättade zonen eller grundvattenzonen. Det mesta av vattnet i sjöar och vattendrag kommer från grundvatten.

Grundvatten filtreras under lång tid i marken och renas naturligt. Ett djupare grundvatten håller generellt en jämnare kvalitet än ett ytligt. Det är därför viktigt att brunnar är ordentligt tätade för att förhindra att ytligare vatten kommer in. Ett grundvatten med lång uppehållstid kan dock få kvalitetsproblem som till exempel förhöjda halter av arsenik, uran, radon och fluor i berggrund som naturligt innehåller sådana ämnen.

Under våren och sommaren är växterna aktiva och tar upp stora mängder av markens vatten. Om växtligheten kommer igång tidigt på våren tas därför sammanlagt större vattenmängder upp av växterna (och minskar därmed grundvattenbildningen).

Kristallint urberg (större delen av berggrunden i Sverige) är så pass tät att vatten bara transporteras i sprickor i berget. Tillgången på vatten är till stor del beroende på hur sprickigt berget är vid brunnen, sprickigheten kan variera mycket på korta avstånd. Två närbelägna brunnar behöver inte vara sammankopplade med samma spricksystem, vilket gör att tillgången kan variera kraftigt mellan två brunnar.

Kartvisaren Brunnar (uppmätta nivåer vid brunnsborrning)

Kartvisare för mätstationer (uppmätta grundvattennivåer)

Kartvisare för beräknade nivåer

I kustnära områden kan det bli problem med saltinträngning av havsvatten och med grundvattentillgången. Salt vatten kan medföra angrepp på till exempel ledningar och pumpar.

Kustnära områden har ofta problem med grundvattentillgång och saltrisk även om nivåerna är normala. Detta beror bland annat på att jordlagren är tunna, vilket innebär en liten magasinerande förmåga. Den magasinerande förmågan i berg är också mycket liten.

Det regnar vanligtvis mest i juli månad - tvärtemot vad många kanske tror.

Extrema torrår var 1976, 1989 och 1996.

Begreppet grundvattenförekomst kan ha olika betydelse. Dels har det en hydrogeologisk betydelse och då syftar det på grundvattnet som finns i ett grundvattenmagasin. Dels används begreppet grundvattenförekomst i en mer specifik betydelse och då syftar det på de grundvattenförekomster som omfattas av EU:s vattendirektiv. Det arbete som följer av vattendirektivet kallas ofta för vattenförvaltning. Vattendirektivet finns för att alla EU-länder gemensamt ska arbeta för att uppnå långsiktigt hållbart användande av Europas värdefulla vattenresurser. I Sverige har vi nästan 4 000 grundvattenförekomster som omfattas av den här lagstiftningen och de täcker ungefär 9 procent av Sveriges yta. Målsättningen är att de alla ska uppnå och bibehålla god kemisk och kvantitativ status. Det administrativa vattenförvaltningsarbetet löper i sexåriga cykler där moment som kartläggning, riskbedömning och statusklassificering ingår. Åtgärder ska sättas in för de grundvattenförekomster som riskerar att inte uppnå eller bibehålla god kemisk och kvantitativ status.

Läs mer om grundvattenförekomster inom vattenförvaltningen

Läs mer om SGU:s kartläggning av grundvattenmagasin

Allt grundvatten i Sverige omfattas av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens andra kapitel. Grundvattenförekomster (som ingår i vattenförvaltningen) omfattas även av regler om miljökvalitetsnormer som finns i femte kapitlet i miljöbalken. Mer detaljerade bestämmelser finns i vattenförvaltningsförordningen och i SGU:s föreskrifter. Syftet med de här bestämmelserna är att säkerställa att alla grundvattenförekomster uppnår och bibehåller god kemisk och kvantitativ status. Och därmed att vi har ett långsiktigt hållbart nyttjande av grundvattenförekomsterna.

Läs mer om vattenförvaltning av grundvatten

Alla Sveriges grundvattenförekomster som ingår i vattenförvaltningen finns i VISS.

Se grundvattenförekomsterna i VISS

Det finns inget direkt utpekat ansvar för vem som ska besluta om gränserna för grundvattenförekomster i lagstiftningen. I och med att vattenmyndigheterna beslutar om miljökvalitetsnormer för alla grundvattenförekomster blir också avgränsningen indirekt bestämd. Förslag på avgränsning av grundvattenförekomster tas fram i samverkan mellan SGU, vattenmyndigheterna och länsstyrelserna.

Läs mer om grundvattenförekomster inom vattenförvaltningen

Ja, inför varje förvaltningscykel görs en genomgång där kunskap som tillkommit används för att förbättra avgränsningen. Det kan till exempel bero på att SGU har gjort en mer detaljerad kartläggning av det grundvattenmagasin som grundvattenförekomsten finns i.

Läs mer om grundvattenförekomster inom vattenförvaltningen

I normalfallet krävs det inte tillstånd enligt minerallagen för småskalig guldvaskning av hobbykaraktär. Undersökningstillstånd enligt minerallagen krävs om syftet med undersökningen är att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral. Samt att utröna dess sannolika ekonomiska värde och beskaffenhet. Tillstånd krävs dock endast i den mån undersökningsarbetet innebär intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares rätt.

Beroende på var vaskning sker och på vilket sätt kan det dock krävas andra tillstånd än enbart berörd markägares. Det förekommer att vattendrag har stränder och/eller bottnar känsliga för påverkan eller att det är skyddade vattendrag med restriktioner. Det kan därför vara klokt att höra sig för med länsstyrelsen innan du börjar.

Om det är fråga om mer storskalig vaskning med motordrivna vaskverk och grävmaskiner, kan det röra sig om sådan vattenverksamhet som är tillståndspliktig enligt 11 kap. miljöbalken. Även om så inte är fallet, kan en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken behöva ske. Detta om verksamheten innebär en väsentlig ändring av naturmiljön (och inte bara vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena).

Bergsstaten är den organisatoriska enhet inom SGU vars roll är att handlägga ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral. 

Mer om regelverket kring prospektering och gruvverksamhet kan läsas på Bergsstatens webbplats eller i våra vägledningar:

Ladda ned "Vägledning för prövning av gruvverksamhet" (nytt fönster)

Ladda ned "Prospektering i skyddade områden" (nytt fönster)

Mineralersättning beräknas på bearbetningskoncessioner som trätt i kraft efter 1 maj 2005, då bestämmelserna om mineralersättning infördes.

Av 7 kap. 7 § minerallagen framgår att ersättningen ska motsvara 2 promille av det beräknade värdet av de mineral som omfattas av koncessionen och som har brutits och uppfordrats inom koncessionsområdet under året. Av ersättningen ska tre fjärdedelar tillfalla fastighetsägare inom koncessionsområdet och en fjärdedel staten. 

I 48 § mineralförordningen (1992:285) finns detaljerade uppgifter om hur priset för mineral ska räknas fram.

Bergsstaten inhämtar årligen uppgifter från koncessionshavarna och beslutar om mineralersättningen, som sedan betalas ut av koncessionshavarna. Den andel som går till staten sätts in på ett konto hos SGU.

Internationella jämförelser är generellt svåra att göra, eftersom förhållandena och regleringen varierar stort mellan och inom länder. I federala länder kan ”återbäringen” till staten i form av bolagsskatt, vinstskatt, gruvskatt, royalties eller mineralersättning variera från delstat till delstat. I vissa länder är det olika regler om marken är privatägd eller statligt ägd, eller om verksamheten bedrivs inom ett visst område.

Ingen fysisk åverkan på mark. För att få utföra undersökningsarbete på annans mark krävs en gällande arbetsplan. Du får inte heller utan arbetsplan påverka djur (till exempel hästar, renar och liknande) eller människor negativt till exempel genom flygmätningar på låg höjd.

Läs mer om undersökningstillstånd och arbetsplaneprocessen under Prospektering.

Undersökningstillstånd och bearbetningskoncession får överlåtas efter medgivande av Bergsstaten. Förvärvaren av ett undersökningstillstånd måste ha möjlighet och avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning. Hen får inte tidigare ha visat sig olämplig att bedriva undersökning.

Precis som när någon ansöker om olja, gas eller diamant krävs för sådan överlåtelse att förvärvaren är lämplig att bedriva sådan undersökning.

Överlåtelse av bearbetningskoncession får beviljas om förvärvaren är lämplig och fyndighetens belägenhet och art inte i sig utgör hinder.

Tillstånden övertas i oförändrat skick, det vill säga giltighetstiden räknas från det att tillståndet eller koncessionen ursprungligen meddelades.

Ett delgivningskvitto kan följa med ett brev som du får av Bergsstaten. Du ska skriva under kvittot och skicka tillbaka det som ett bevis på att du tagit emot brevet.

Att du skriver under är inte ett bevis på att du godkänner innehållet i brevet.

Om du inte skickar in delgivningskvittot kan Bergsstaten skicka ut en delgivningsman för att få kvittot underskrivet. Delgivningsmannen kan besöka dig i ditt hem eller på din arbetsplats. 

Använd gärna det förtryckta bladet för att skicka tillbaka kvittot. Om delgivningskvittot kommer bort kan du skriva ett eget. Det kan se ut ungefär så här:

"Härmed kvitterar jag att jag tagit emot beslutet med diarienummer xx-yyyyy-xx.

Din underskrift

Namnförtydligande, adress och telefonnummer"

Den som söker ett nytt undersökningstillstånd måste betala:

• ansökningsavgift: 500 kr per påbörjat område på 2 000 hektar
• undersökningsavgift:  20 kr per påbörjat hektar, om ansökan avser metaller och industrimineral, eller
• undersökningsavgift: 2 kr per påbörjat hektar, om ansökan avser olja, gas eller diamant

Om ingen verksamhetsutövare finns kvar är det (om någon) i första hand markägaren som ansvarar. Polismyndigheten, länsstyrelsen och kommunen kan ha vissa uppgifter.

Läs mer om gruvor på vår webbplats.

Det kan såväl privatpersoner som juridiska personer göra.

Mer om regelverket kring prospektering och gruvverksamhet kan läsas på Bergsstatens webbplats eller i SGU:s vägledningar:

Ladda ned "Vägledning för prövning av gruvverksamhet" (nytt fönster)

Ladda ned "Prospektering i skyddade områden" (nytt fönster)

Högfluorerade ämnen är framställda av människan och förekommer därför inte naturligt i miljön. De har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor och är dessutom extremt långlivade. Exempel på högfluorerade ämnen är perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA).

Källa: Kemikalieinspektionen, https://www.kemi.se/kemiska-amnen-och-material/hogfluorerade-amnen-pfas

Högfluorerade ämnen i brandskum verkar genom att bilda en tunn vattenfilm mellan skummet och den brinnande vätskan. Denna film gör skummet mer lättflytande så att det snabbare sprider sig över den brinnande vätskeytan. Filmen förbättrar skummets förmåga att hindra avdunstning och värmestrålning. PFOS-baserade brandskum får sedan 2007 inte marknadsföras, och sedan 2011 får kvarvarande lager inte längre användas.

Högfluorerade ämnen kan även finnas i en del andra produkter, som impregnerade kläder och rengöringsmedel. Det vi får i oss från dessa källor är sannolikt mindre än vad vi får i oss via livsmedel. Användningen kan dock innebära att ämnena hamnar i miljön och via den vägen kan livsmedel förorenas.

Källa: Kemikalieinspektionen, https://www.kemi.se/kemiska-amnen-och-material/hogfluorerade-amnen-pfas

Högfluorerade ämnen bör helst inte hamna i livsmedel och dricksvatten. De finns där eftersom de släppts ut i miljön vid produktion och användning. Vissa sjöar och vattendrag i Sverige är förorenade, framför allt i områden där det finns brandövningsplatser. Regelbunden konsumtion av starkt PFOS-förorenad fisk kan ge höga PFOS-intag som ger små eller inga marginaler till nivåer som inte är acceptabla ur hälsomässig synvinkel. Flera kommuner har utfärdat kostråd gällande denna fisk, alternativt utfärdat fiskeförbud om halterna varit höga.

Inom EU är det sedan 2008 förbjudet att använda PFOS, och ämnen som kan brytas ner till PFOS, i kemiska produkter och varor, med vissa mindre undantag.

Det finns idag inga rättsligt bindande gränsvärden högfluorerade ämnen i dricksvatten. Livsmedelsverket har dock tagit fram åtgärdsgränser för att dricksvattenproducenter och kontrollmyndigheter som undersöker halterna ska kunna avgöra om de innebär någon fara för hälsan. För andra livsmedel finns EU-gränsvärden, så kallat tolerabelt dagligt intag (TDI), för PFOS och PFOA.

Källa: Kemikalieinspektionen, https://www.kemi.se/kemiska-amnen-och-material/hogfluorerade-amnen-pfas

De myndigheter och forskningsinstitutioner som hittills har undertecknat avsiktsförklaringen är:

• Folkhälsomyndigheten
• Formas (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande)
• Fortifikationsverket
• FRAM - Centrum för framtidens kemiska riskanalyser och styrning, Göteborgs universitet
• Försvarets materielverk (FMV)
• Generalläkaren
• Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet
• Karolinska Institutet
• Kemikalieinspektionen
• Livsmedelsverket
• Länsstyrelserna (21 samverkande myndigheter, inklusive de fem regionala vattenmyndigheterna)
• Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
• Naturvårdsverket
• Statens geotekniska institut (SGI)
• Sveriges geologiska undersökning (SGU)
• Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
• Örebro universitet

Enligt resultat från studier med försöksdjur kan höga halter ge leverskador och påverka fettmetabolismen, immunförsvaret och reproduktionsförmågan. Vid studier av stora befolkningsgrupper i USA, Taiwan och Kina med exponering för framförallt PFOS och PFOA via förorenade miljöer har antytt liknande, men svaga, samband. Det är oklart om de högfluorerade ämnena verkligen orsakat de observerade effekterna hos människa.

Källa: Kemikalieinspektionen, https://www.kemi.se/kemiska-amnen-och-material/hogfluorerade-amnen-pfas

• Lagringen måste ske till havs, och minst 800 meter under havsbottnen.

• Den överliggande, täta berggrunden som hindrar koldioxiden från att sippra upp till ytan ska vara minst 100 meter tjock.

• Sandstenslagret där koldioxiden ska injekteras och lagras måste vara minst 20 meter tjockt, ha en hög genomsläpplighet och en porvolym på över 20 %.

• Det får inte finnas förkastningar i berggrunden, som skulle kunna leda till läckage

• Lagringsplatsen måste rymma minst 100 miljoner ton koldioxid.

Steg ett är att identifiera de områden där det kan finnas djupt liggande sandstenslager. Med hjälp av seismiska mätningar och analyser av borrhål samlas information in om hur tät den överliggande berggrunden (takbergarten) är, om det finns slutna fällor i berget, hur porös och genomsläpplig den tilltänkta lagringsbergarten är, om det finns förkastningar i området samt vilken temperatur och tryck som råder. Om de regionala förutsättningarna ser lovande ut genomförs därefter platsspecifika undersökningar som till exempel injekterings- och täthetstester.

De största riskerna med CCS-tekniken finns vid infångning och komprimering (bildning av giftiga ämnen) och vid transport och injektering (läckage och olyckor). Själva lagringen bedöms vara säker, om de geologiska förutsättningarna är de rätta. Den största risken är att lagrad koldioxid sipprar upp till ytan via förkastningar och gamla borrhål. Ett stort sådant läckage skulle kunna påverka havsbotten genom att vattnet blir surt (lågt pH). Noggranna undersökningar inför lagring, och kontinuerlig övervakning under lagring, minimerar den risken.  

När koldioxiden injekterats sprider den sig som en plym i den porösa sandstenen och stiger upp mot den överliggande, täta takberggrunden. Koldioxiden reagerar successivt med det salta vatten som finns i sandstenslagret, fastnar i porutrymmena och mineraliseras.

Det bästa alternativet hade varit att borra undersökningshålen till havs, där sandstenslagret ligger tillräckligt djupt för lagring av koldioxid. Att borra till havs är dock extremt komplicerat - och dyrt. Berggrunden på land ligger lite ytligare, men kommer ändå att ge oss bra information som kan användas för att bedöma förhållandena i havsområdena.

Vi vill göra de landbaserade undersökningarna på platser där sandstenslagret ligger så djupt som möjligt, nära de 800 meter som krävs för lagring. På Sudret på södra Gotland finns sandstenen på mellan 575-800 meters djup. De nya borrningarna ligger också nära de platser där borrningar och seismiska undersökningar genomfördes under 1970-talet, och i områden där vi inte har några indikationer på att det finns större förkastningar eller olja i berggrunden.

Vid val av borrplatser på Gotland har vi dessutom tagit hänsyn till naturskyddade områden, fornminnen och vattenskyddsområden. Borrplatserna ligger nära befintliga markvägar för att minimera påverkan på terräng eller naturmiljöer.

Ja.

SGU har fått tillstånd för undersökningsborrningarna på Gotland från berörda markägare, och klartecken från försvaret. Därefter har tillstånd getts av Länsstyrelsen (enligt 12 kap. 6 §, Miljöbalken) och Region Gotland (enligt 90.520, kap. 29 § 64, Miljöprövningsförordningen). I tillstånden ställs krav på att SGU ska vidta ett antal försiktighetsåtgärder för att skydda naturmiljön och grundvattnet.

Inför de planerade markseismiska undersökningarna på Gotland kommer en senare ansökan att göras. Detsamma gäller för de borrningar och seimsiska undersökningar som planeras i Skåne. 

Den första delen av borrningen – ner till 200 meters djup – görs med en vanlig brunnsborrningsrigg, från en i förväg grävd, två meter djup, brunnskammare. För att stabilisera borrhålet och skydda ytligt grundvatten kläs det här borrhålet med foderrör och tätning av cement. I samband med borrningarna mäts salthalten längs hela borrningen. Vattenprover ska också tas från närliggande dricksvattenbrunnar före, under och efter undersökningsborrningen.

Från botten av det foderklädda borrhålet sker kärnborrningen, som utförs av den så kallade Riksriggen. Riksriggen är en svensk forskningsborrigg, som drivs av Lunds tekniska högskola. Kärnborrningen görs ner till det underliggande urberget, cirka 800 meter ner, och varje hål tar cirka 30 dagar att färdigställa.

Det vatten som behövs vid borrningarna cirkulerar i ett slutet system. Borrslam, och eventuellt salthaltigt vatten, olja och gas som detekteras samlas upp i separata tankar.

Undersökningarna på södra Gotland fokuserar på tre sandstenslager (Faludden-, När- och Viklundasandsten) som är mellan 20-50 meter tjocka och finns på mellan 575 och 800 meters djup. Den överliggande så kallade takberggrunden (lerig kalksten, lersten och märgelsten) testas också.

Vi gör en första geologisk beskrivning av borrkärnan, innan den skickas till labb för analys.

Vid några tillfällen under borrningen genomförs injektionstester med vatten för att få fram information om tryckförhållanden och genomsläpplighet. I borrhålen gör vi också geofysiska mätningar med instrument (sonder) som ger information om bland annat temperatur, porositet, hårdhet, sprickor, genomsläppliga lager och tryck. När båda hålen är borrade görs ett mindre pumptest med vatten.

När borrningar och pumptest slutförts återställs borrplatserna, och brunnarna försluts med betongblock. Under 2024-2025 kan det göras enstaka komplettera geofysiska mätningar. När inga fler undersökningar behöver göras fylls hålen igen med cement.

Risken är mycket liten. Borrhålet tätas med foderrör ner till ett djup på mellan 150-200 meter. Mellan foderröret och berget görs dessutom en tätning med cement.  Detta gör att berggrunden i princip är opåverkad ner till det djupet. Som jämförelse så brukar vanliga borrade brunnar på Gotland endast ha 6 meter foderrör och sakna cementtätning.

Nej, det här är undersökningsborrhål. En eventuell framtida lagring av koldioxid får bara ske till havs.

De seismiska undersökningarna utförs inom en 500 meters radie runt borrplatserna, och sker i samverkan med Uppsala universitet.

Vid undersökningarna placeras geofoner (vibrationsmätare) ut längs parallella linjer i terrängen. Med hjälp av en Bobcat försedd med en vibrationskälla skapas ljudvågor i marken. Variationer i berggrunden gör att ljudvågorna reflekteras och fångas upp av geofonerna. När de registrerade ljudreflektionerna sätts samman kan vi ta fram en tredimensionell bild av berggrunden.

Projektet ska inte påverka naturen. På Gotland har tillstånds för undersökningsborrningarna beviljats av Länsstyrelsen. 

I själva entreprenadområdet kommer marken delvis att påverkas av tunga maskiner och borrningar, men ska återställas efter undersökningarnas slut.

Vid borrningen uppstår ljud, men de ligger under nivån för tillåtna värden för att inte störa närboende. Borrningarna sker också under en tid på året när störningskänsliga djurarter inte ska påverkas.

Under undersökningen sker transporter till och från borrplatserna. Om behov finns så dammbinds vägarna.

För de planerade seimiska undersökningarna kommer ett separat tillstånd av sökas senare. Inte heller de undersökningarna ska påverka naturen. 

Vid en seismisk undersökning används ljudvågor för att skapa detaljerade sektioner (tvådimensionella bilder) av berggrundens struktur. Till havs kan de kraftiga ljudpulserna till exempel skapas av en tryckluftskanon, en vattenkanon eller ett så kallat sparkersystem (använder elektricitet).  Ljudvågorna skjuts ner mot botten och reflekteras tillbaka från bottnens och berggrundens olika skikt. De reflekterade ljudvågorna fångas upp och registreras av hundratals sammankopplade tryckmätare (hydrofoner) som dras i vattnet efter fartyget i ett slanglikande system (streamer). Beroende på djupet man vill undersöka kan streamern vara mellan 100 meter och 3000 meter lång.

Det är främst marina däggdjur som tumlare och sälar som kan vara känsliga för undervattensbuller och för de lågfrekventa ljud som alstras av den seismiska utrustningen. För att minimera risken att störa djuren så undviker man att göra undersökningar under vissa perioder på året. Genom så kallad mjuk igångsättning (ljudnivån höjs långsamt) ges de djur som eventuellt ändå finns i närområdet tid att förflytta sig. Man kan också till en viss del reducerar ljudkällans storlek, samt kompensera för hur det påverkar på data genom att använda en mer känslig streamer (som innehåller fler mottagare).

Piloterna försöker så långt möjligt att uppmärksamma och väja kring djur och människor. Om du är orolig för dina djur rekommenderar vi att du, om du har möjlighet, tar in dem den morgon flygning är planerad över aktuellt område. Planerat område syns på SGU:s webbplats. 

SGU:s geologer och geofysiker kartlägger främst under vår, sommar och höst. Exakt var de befinner sig visas i SGU:s kartvisare "Aktuella kartläggningsprojekt".

Gå till kartvisaren "Aktuella kartläggningsprojekt"

Undersökningarna är väderberoende och kan, av kvalitets- och säkerhetsskäl, inte genomföras i för hård eller byig vind eller när sikten är för dålig. Detta gör att det inte går att precisera tidplanen mer än vad vi gör i dagsläget.

Normalt sett är en metall ett grundämne, vilket typiskt bygger upp mineral i kombination med andra grundämnen. Mineral är oftast kemiska föreningar. Det finns dock mineral som är mer eller mindre rena metaller, exempelvis guld.

Lär dig mer om mineral

Malmmineral bryts för att utvinna en eller flera metaller ur det; industrimineral bryts för att använda själva mineralet, på grund av dess egenskaper.

Läs mer om malmmineral och industrimineral

Kritiska råvaror och kritiska material är två termer för samma sak. Andra beteckningar är kritiska metaller och mineral samt kritiska råmaterial.

Läs mer om kritiska metaller och mineral

REE är en delmängd och ingår dels i EU:s kritiska lista över råvaror och material (CRM, Critical Raw Materials), dels i andra länders framtagna listor över kritiska råvaror (Kanada, USA, Australien m.fl.).

Det svenska namnet på REE är sällsynta jordartsmetaller.

Läs mer om sällsynta jordartsmetaller

Läs mer om forskningsprojektet "EURARE" som syftar till att öka kunskapen om sällsynta jordartsmetaller

Beteckningen ”kattguld” har använts för flera olika mineral som kan misstas för guld i naturen. Vanligast här är att man ser små, gulaktiga flagor av en vittrad glimmer som man kan tro är guld, exempelvis i ett vattendrag. I färskt ituslagen sten kan högglänsande, metalliska sulfidmineral som kopparkis och pyrit misstas för guld.

En av de mineralrikaste platserna i världen (där det finns flest olika mineral) ligger i Värmland. Det är en gammal mangan- och järnmalmsgruva som heter Långban, och som är mest känd internationellt för sin rika och komplexa mineralogi.

Läs mer om mineralrika miljöer och mineraldiversitet

Meteoriter ser ofta ganska speciella ut. Stenmeteoriter är något tunga och har typiskt en svart, tunn ytterskorpa och ett ljust inre, vilket kan innehålla små kulformiga mineralaggregat. Mestadels är de något magnetiska. Järnmeteoriter är mycket tunga och är starkt magnetiska.

Läs mer om meteoriter

De är sådana metaller som är kritiska för industrin, och mestadels sådana där Europa idag är helt beroende av import. Många av dessa är ovanliga i större koncentrationer, som till exempel de sällsynta jordartsmetallerna. 

Läs mer om mineral 

Nej, inte i nuläget. Vi är dock medvetna om behovet, men vi kan i dagsläget inte presentera en tidsplan när en sådan funktion kan läggas in i kartvisaren.

Läs mer om kartvisaren Strandförskjutningsmodell

Öppna kartvisaren Strandförskjutningsmodell

Du kan se om kartan finns tillgänglig via GeoLagret där numera nästan alla våra produkter finns.

Till sidan om GeoLagret

För dig som är intresserad av att vaska guld har SGU tagit fram en guldletarkarta. Den är tänkt som en hjälp att hitta ett område där förutsättningarna för att hitta vaskbart guld är goda. Kartan har delats in i fem blad, från norr till söder, och går att ladda ned.

Till Guldletarkartan

Om du vill leta guld och andra mineral kan det vara en god idé att ta med dig en handbok för mineraljägare. Den kan du ladda ner här också. 

Handbok för mineraljägare

Bergsstaten är den organisatoriska enhet inom SGU vars roll är att handlägga ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral. 

Mer om regelverket kring prospektering och gruvverksamhet kan läsas på Bergsstatens webbplats eller i våra vägledningar:

Ladda ned "Vägledning för prövning av gruvverksamhet" (nytt fönster)

Ladda ned "Prospektering i skyddade områden" (nytt fönster)

Internationella jämförelser är generellt svåra att göra, eftersom förhållandena och regleringen varierar stort mellan och inom länder. I federala länder kan ”återbäringen” till staten i form av bolagsskatt, vinstskatt, gruvskatt, royalties eller mineralersättning variera från delstat till delstat. I vissa länder är det olika regler om marken är privatägd eller statligt ägd, eller om verksamheten bedrivs inom ett visst område.

Den som söker ett nytt undersökningstillstånd måste betala:

• ansökningsavgift: 500 kr per påbörjat område på 2 000 hektar
• undersökningsavgift:  20 kr per påbörjat hektar, om ansökan avser metaller och industrimineral, eller
• undersökningsavgift: 2 kr per påbörjat hektar, om ansökan avser olja, gas eller diamant

Det kan såväl privatpersoner som juridiska personer göra.

Bergsstaten är den organisatoriska enhet inom SGU vars roll är att handlägga ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral. 

Mer om regelverket kring prospektering och gruvverksamhet kan läsas på Bergsstatens webbplats eller i SGU:s vägledningar:

Ladda ned "Vägledning för prövning av gruvverksamhet" (nytt fönster)

Ladda ned "Prospektering i skyddade områden" (nytt fönster)

När den nya Gruvlagen trädde i kraft 2011 valde man att ändra begreppet "utmål" till "bearbetningskoncession". På den här webbplatsen använder vi enbart begreppet "bearbetningskoncession".

När minerallagen uppdaterades 2011 valde man att ändra begreppet "inmutning" till "undersökningstillstånd". På den här webbplatsen använder vi enbart begreppet "undersökningstillstånd".

Läs om undersökningstillstånd på Bergsstatens webbplats.

Nej, SGU varken genomför eller säljer mätningar av radon i inomhusluft.

Ett tips är att höra med din kommun om de kan hjälpa dig.

Det finns alltid tillräckligt med radon i marken för att orsaka halter över gällande riktvärde om ditt hus är otätt mot marken.

Normalt sett har din kommun bäst koll på hur det ser ut i just din kommun.

På SGU finns uppgifter om vilket material som finns i jordytan (se Kartvisaren Jordarter) och om det är hög eller låg strålning där du bor (se Kartvisaren Gammastrålning, uran). Det ger dock en väldigt översiktlig bild.

Det enda sättet att ta reda på om det är för hög radonhalt i ett hus är att mäta. Om radon inte är mätt i fastigheten kan man inför husköp göra en rådgivande korttidsmätning.

Läs mer om radon och strålning

Läs mer om markradon

Nej, SGU mäter inte radon i inomhusluft. Det har förekommit att företag hänvisat till oss vid marknadsföring, men vi står inte bakom detta. SGU har utfört mätningar av radon i jordluft och radon i grundvatten, främst för allmänna studier, men i vissa fall på uppdrag av kommuner.

Läs mer om radon och strålning

Läs mer om markradon

Om man bor länge i ett hus med höga radonhalter finns risk att man drabbas av lungcancer. Oavsett var man bor är det alltid bra att mäta radonhalten i huset. Är halterna förhöjda går det att åtgärda.

Utomhus späds det radon som kommer från marken snabbt ut, och halterna blir aldrig speciellt höga.

Stranderosion drabbar idag främst stränder i södra Sverige, och problemen kan förväntas öka med en stigande havsnivå. SGU:s information kan användas vid kustzonsplanering.

Vid stranderosion förs sedimenten bort av vågor, strömmar och vind för att så småningom ackumuleras någon annanstans. Om det sker erosion eller ackumulation bestäms av ett samspel mellan vind, vågor, havsströmmar och geologiska förhållanden samt topografi över och under havsytan. Människans anläggningar, till exempel hamnar och olika typer av erosionsskydd, kan också påverka erosionen genom att detta samspel förändras.

Vid ett ras rör sig block, stenar, grus- och sandpartiklar fritt. Ras sker i bergväggar, grus- och sandbranter.

Skred är en sammanhängande jordmassa som kommer i rörelse. Skred förekommer i silt- och lerjordar. Skred kan även inträffa i siltiga eller leriga moräner om moränen är vattenmättad.

Kvickleror är en speciell typ av leror som framför allt finns i Västsverige. De är normalt sett relativt stabila men blir de utsatta för vibrationer eller ökad belastning, kan de bli mycket lösa. Flera stora skred i Västsverige är av kvickleretyp.

I områden där sulfidjordar förekommer bildas ofta sura sulfatjordar vilket många gånger leder till att vattenkemin i vattendragen periodvis påverkas mycket negativt. Höga metallkoncentrationer och lågt pH kan då i vissa situationer leda till fiskdöd.

Tröskelvärdet är en halt av ett ämne som visar var gränsen mellan god och otillfredsställande kemisk status i en grundvattenförekomst går. Den gränsen är viktig eftersom alla grundvattenförekomster har en miljökvalitetsnorm som är uttryckt som god kemisk status. Miljökvalitetsnormen är juridiskt bindande att uppnå och alltså ska alla grundvattenförekomster uppnå och bibehålla god kemisk status. Och det betyder att halterna av ämnen i grundvattenförekomsten ska ligga lägre än tröskelvärdet som gäller för det ämnet i den grundvattenförekomsten. Det finns frågor och svar som förklarar vad en grundvattenförekomst är.

Läs mer om tröskelvärden i vägledningen för vattenförvaltning av grundvatten

Läs mer om miljökvalitetsnormer i vägledningen för vattenförvaltning av grundvatten

Tidigare tolkades lagstiftningen som att beslutade riktvärden var halter av ämnen som man helst skulle försöka hålla sig under. Det har sedan kommit domar från EU som klargjort att de beslutade halterna har en skarpare betydelse. Därför fanns anledning att byta till ett ord som bättre reflekterar innebörden av begreppet. Tröskelvärde är dessutom det ord som används i den svenska översättningen av grundvattendirektivet, som är ursprunget till de svenska bestämmelserna. Ordet riktvärde används också inom förorenade områden och det har skapat förvirring.

Läs mer om tröskelvärden i vägledningen för vattenförvaltning av grundvatten

Regler om tröskelvärden finns i 3 kap. 4-6 §§ i SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten, SGU-FS 2023:1

Tröskelvärden beslutas för varje grundvattenförekomst och det är vattenmyndigheten i det vattendistrikt som grundvattenförekomsten ligger i som beslutar som tröskelvärden för grundvattenförekomsten.

Läs mer om tröskelvärden i vägledningen för vattenförvaltning av grundvatten

Regler om tröskelvärden finns i 3 kap. 4-6 §§ i SGU-FS 2023:1

De finns i föreskrifter som är utgivna av den länsstyrelse som är vattenmyndighet i det vattendistrikt som grundvattenförekomsten ligger. Beslut om tröskelvärden finns bilaga 4 till samma föreskrift som miljökvalitetsnormerna för varje grundvattenförekomst. I de senaste besluten används begreppet riktvärde istället för tröskelvärde. Vattenmyndigheten har samlat föreskrifterna på sin webbplats. För de förorenande ämnen som vattenmyndigheten gjort en statusklassificering, kan man se gällande riktvärden i VISS. Detta genom att klicka på det enskilda ämnet under ”Statusklassificering” i vyn för den specifika grundvattenförekomsten. Observera att alla grundvattenförekomstens riktvärden inte synas där. 

Läs mer om länsstyrelsens föreskrifter om gällande tröskelvärden (riktvärden) 

Sök en grundvattenförekomst i VISS

Tröskelvärden som är beslutade av vattenmyndigheten är en specificering av var gränsen mellan god och otillfredsställande kemisk status går för den grundvattenförekomsten. Det innebär att halterna av ett ämne i en grundvattenförekomst inte får vara högre än den halt som tröskelvärdet anger. Alla grundvattenförekomster har en miljökvalitetsnorm som är uttryckt som god kemisk status. Att uppnå och bibehålla god kemisk status i grundvattenförekomsten är därför ett krav som följer av reglerna om miljökvalitetsnormer i miljöbalken, och de är direkt bindande för myndigheter och kommuner att följa. Lite förenklat kan man säga att alla som bedriver en verksamhet som kan påverka grundvattenförekomst är skyldiga att bidra till att halterna av ämnen inte blir högre än det tröskelvärde som gäller i grundvattenförekomsten. 

De generella tröskelvärden som finns i bilaga 3 i SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten (SGU-FS 2023:1) har ingen rättslig verkan. De finns som ett stöd för vattenmyndigheten i deras arbete med att besluta tröskelvärden för varje grundvattenförekomst.

Mer information om hur verksamhetsutövare påverkas finns i SGU:s checklista

Regler om tröskelvärden finns SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten, SGU-FS 2023:1

SGU:s föreskrifter säger att vattenmyndigheten ska besluta om nya tröskelvärden så snart ny information visar att det behövs. Behov av nya eller förändrade tröskelvärdena ska även ses över som en del av det löpande arbetet som genomförs i sexåriga förvaltningscykler. De förändringar som görs utifrån det löpande arbetet brukar beslutas i slutet av förvaltningscykeln. Vattenmyndigheternas senaste beslut är från december 2021.

Regler om tröskelvärden finns i 3 kap. 4-6 §§ i SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status, SGU-FS 2023:1

Den förra listan var från 2013 och sedan dess har kunskapen ökat om vilka ämnen och halter som kan utgöra ett problem i grundvattnet. I föreskrifterna som beslutades 2023 har flera nya ämnen lagts till på listan och några ämnen som fanns med tidigare har fått förändrade generella tröskelvärden.

Listan med de generella tröskelvärdena finns i bilaga 3 i SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatetn, SGU-FS 2023:1 

Nya ämnen har huvudsakligen förts in för att de är hälso- och miljöskadliga och regleras i dricksvatten- eller ytvattensammanhang samtidigt som ämnena har hittats i betydande halter i grundvatten. Nya ämnen har också förts in på grund av att de ingår i förslaget till revidering av grundvattendirektivet. De generella tröskelvärdena är i de flesta fall baserade på dricksvattengränser, men det finns ett fåtal undantag.

De tröskelvärden som vattenmyndigheten beslutar för varje grundvattenförekomst kan skilja sig från de halter som finns på SGU:s lista med generella tröskelvärden. Det kan till exempel bero på att grundvattenförekomsten har höga naturliga bakgrundshalter eller grundvattenutströmning till en ytvattenförekomst.

Läs mer om tröskelvärden i vägledningen för vattenförvaltning av grundvatten

Listan med generella tröskelvärden finns i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten, SGU-FS 2023:1

Det korta svaret är att värdena är framtagna för olika syften. Tröskelvärden för grundvattenförekomster ska ta hänsyn till

• nuvarande och framtida användning av vattnet för mänskliga behov,
• kvalitetskrav i ytvattenförekomster,
• behoven från grundvattenberoende terrestra ekosystem,
• risken för inträngning av saltvatten eller någon annan förorening och
• behov från andra typer av skyddade områden.

Den punkt som innebär hårdast krav på vattenkvaliteten i en grundvattenförekomst avgör vilken halt som ska fastställas som tröskelvärde för det ämnet i den grundvattenförekomsten.  

När det finns olika sorters jämförvärden från olika myndigheter gäller det alltså att avgöra vad syftet är och använda det eller de värden som stämmer med syftet. Om frågeställningen gäller påverkan på en grundvattenförekomst är det relevant att använda tröskelvärdet. När det finns information som visar att det beslutade tröskelvärdet (idag: riktvärdet) borde ändras kan vattenmyndigheten kontaktas för en avstämning om tidsplan för det.

Regler om tröskelvärden finns i 3 kap. 4-6 §§ i SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten, SGU-FS 2023:1

Det finns ingen fast lista över vilka bekämpningsmedel som ska ingå vid analys och utvärdering mot tröskelvärdet för totalhalten av bekämpningsmedel. SGU rekommenderar att i första hand basera parameterurvalet på lokal kunskap kring vilka bekämpningsmedel som är och har varit i bruk i området och vilka grödor som har odlats, när sådan kunskap finns.

I SGU:s bedömningsgrunder för grundvatten (SGU-rapport 2013:1) finns vissa allmänna rekommendationer kring vilka bekämpningsmedel som kan vara relevanta att analysera. Det pågår översyn av bedömningsgrunderna.

Läs mer i bedömningsgrunder för grundvatten

Det finns ingen fast lista över vilka läkemedel som ska ingå vid analys och utvärdering mot tröskelvärdet för totalhalten av läkemedel. SGU rekommenderar att parameterurvalet baseras på lokal kunskap kring vilka läkemedel som kan förekomma i området, när sådan kunskap finns. Ytterligare rekommendationer kan komma att tas fram till SGU vägledning för vattenförvaltning av grundvatten.

Det är bara kvantifierade halter som ska räknas med i totalhalter för till exempel bekämpningsmedel, läkemedel och PFAS, när dessa utvärderas mot tröskelvärden. Ämnen som inte detekteras och ämnen som detekteras med så kallade spårhalter (halter som ligger över detektionsgränsen men under kvantifieringsgränsen) ska alltså inte räknas med. 

Områden där grundvattenytan står nära eller strax ovanför markytan kallas våtmarker. De flesta våtmarker bildas i områden som utgör utströmningsområden för grundvatten.

Läs mer om våtmarker