Miljökvalitetsnormer och undantag

Det finns tre former av miljökvalitetsnormer som vattenmyndigheterna kan fastställa för en grundvattenförekomst. Vilken eller vilka avgörs utifrån kartläggningen, riskbedömningen och övervakningen. De tre formerna är:

• Miljökvalitetsnorm i form av riktvärde. Koncentrationer, uttryckt som riktvärden, ska fastställas för grundvattenförekomster som bedöms riskera att inte uppnå god kemisk status. Dessa riktvärden ska sättas för de förorenande ämnen som är anledning till riskbedömningen.
• Miljökvalitetsnorm i form av utgångspunkt för att vända en trend. Utgångspunkt för att vända en trend ska fastställas om en uppåtgående trend av ett förorenande ämne har identifierats i miljöövervakningens analysresultat. Utgångspunkten fastställs vid en koncentration som utgör en procentandel av det fastställda riktvärdet för föroreningen. Vid denna koncentration ska åtgärder senast sättas in för att vända den uppåtgående trenden, så att inte riktvärdet överskrids.
• Miljökvalitetsnorm i form av god kvantitativ status. God kvantitativ status ska fastställas som miljökvalitetsnorm för alla grundvattenförekomster som bedöms riskera att inte uppnå god kvantitativ status. Genom de kriterier för god kvantitativ status som anges i SGUs föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten kan specifika grundvattennivåer eller nivåintervall fastställas som miljökvalitetsnormer.

För att vara rättsligt bindande ska en miljökvalitetsnorm vara fastställd av vattenmyndigheterna enligt 5 kap. 2 § miljöbalken. Miljökvalitetsnormerna är styrande för myndigheter och kommuner. Tillämpningen av bestämmelserna i miljöbalken skyddar grundvattenförekomsten främst genom miljökvalitetsnormernas koppling till det åtgärdsprogram som ska upprättas av vattenmyndigheterna (5 kap. 4 § miljöbalken), men även genom myndigheternas och kommunernas tillståndsprövning och tillsynsverksamhet (5 kap. 3 § miljöbalken) och samhällsplanering enligt plan- och bygglagen (3 kap. 5 § plan- och bygglagen).

För grundvattenförekomster som inte bedöms vara utsatta för risk ska inga miljökvalitetsnormer fastställas. Man behöver dock vara observant på att ingen försämring av grundvattnets kvalitet förekommer, då det så kallade icke-försämringskravet gäller för alla förekomster. Alla förekomster skyddas genom miljöbalkens allmänna hänsynsregler genom de försiktighetsmått som ska vidtas så fort det kan misstänkas att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller för miljön. Om ny information påvisar att en grundvattenförekomst har förorenande ämnen i halter som kan medföra skada för människa eller miljö ska ett riktvärde genast fastställas som en miljökvalitetsnorm för förekomsten.

Undantag

Om vattenmyndigheterna vid kartläggningen och riskbedömningen kommer till slutsatsen att grundvattnet inte kan uppnå god status, antingen av naturliga skäl eller på grund av att de nödvändiga åtgärderna blir orimligt dyra eller är tekniskt omöjliga, kan förekomsten omfattas av ett undantag. Grundvattenförekomsten behöver då inte uppnå god grundvattenstatus till målåret utan kan ges en tidsfrist till senare tidpunkt för att åtgärderna ska hinna få effekt. Om inte tillräckliga åtgärder ligger inom rimlighetens gränser eller är tekniskt möjliga kan mindre stränga krav sättas. Undantag får bara medges efter det att vattenmyndigheterna sett till att det genomförs en operativ övervakning av dessa förekomster.