Radon och strålning

Radon i inomhusluften är den näst vanligaste orsaken till lungcancer (efter tobaksrökning). Strålsäkerhetsmyndigheten har uppskattat att radon i inomhusluft orsakar cirka 500 lungcancerfall per år i Sverige. Risken att drabbas av lungcancer är proportionell mot radonhalten i den luft man andas in och exponeringstiden. De flesta av de som drabbas av lungcancer från radon är rökare eftersom exponering för både radon och rökning ökar risken för lungcancer. Det är radonets sönderfallsprodukter som främst orsakar skador på lungorna.

Radonhalten bör inte överstiga 200 Bq/m³ i bostäder, skolor och allmänna lokaler (referensnivå enligt Strålskyddsförordningen). Risken med radon betraktas som linjär, vilket innebär att en radonhalt på 400 Bq/m³ är dubbelt så farlig som 200 Bq/m³. Alla radonhus bör spåras, men viktigast är att spåra hus med höga radonhalter.

Radon i inomhusluft kan komma från marken, från byggnadsmaterialet eller från vatten

Radon från marken är den vanligaste källan till radon i byggnader. Det finns alltid tillräckligt med radon i marken för att gällande gräns- och riktvärden för radon ska kunna överskridas i en byggnad, om konstruktionen är otät mot marken. Detta gäller även i så kallade lågriskområden. Radonhalten i inomhusluft bör mätas både i nybyggda hus och i hus som renoverats eller byggts om.

För att begränsa hälsoriskerna med radon är det viktigt att känna till markförhållandena och markens innehåll av radongas liksom egenskaperna hos det täktmaterial som används till byggnader eller som fyllnadsmassor. För att uppskatta i vilka områden markradonrisken är förhöjd har många kommuner radonriskkartor.

Läs mer om markradon

Radon kan också finnas i dricksvatten, speciellt i vatten från bergborrade brunnar. Radon i vatten övergår lätt till inomhusluften när man använder vattnet.

Läs mer om radon, radium och uran i brunnsvatten

Byggnadsmaterial kan också ge ifrån sig radon. I de allra flesta fall är mängden så liten att den inte har någon betydelse. Ett undantag är blåbetongen, som innehåller den uranrika bergarten alunskiffer. Blåbetong användes under perioden 1929–1978 vid byggandet av både enfamiljshus och flerfamiljshus, vilka därmed har förhöjda radonhalter i inomhusluften.

Strålning från marken

Strålning från marken kommer främst från sönderfallen av de naturligt förekommande grundämnena kalium, uran och torium. Halterna av dessa ämnen varierar i berggrunden och jordlagren vilket gör att strålningen varierar från plats till plats.

Hur markstrålningen varierar över Sverige kan man se i kartvisarna "Gammastrålning, kalium", "Gammastrålning, uran" och Gammastrålning, torium".

SGU:s arbete med radon och naturlig strålning

Vi svarar på många frågor från allmänheten om radon och naturlig strålning. Se under "Frågor och svar" om din fråga finns med bland de vanliga frågorna. Vi ger kurser om markradon för kommuner och konsulter, samt ger råd till kommuner. Vi medverkar i Strålsäkerhetsmyndighetens kurser om radon och strålning i dricksvatten.

SGU kartlägger den naturliga radioaktiviteten i marken både genom flygradiometriska mätningar och vid markmätningar. Dessutom ingår SGU i en nationell beredskapsgrupp för identifiering av utsläpp av radioaktiva ämnen under ledning av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM).

SGU marknadsför eller säljer inte mätningar av radon i inomhusluft.