Sur sulfatjord – en potentiell miljöbov

I både Sverige och Finland finns finkorniga ler- och siltjordar vilka innehåller sulfidmineral. Dessa förekommer främst i kust- och strandområden som genom landhöjningen stigit ur havet. Sulfidmineralen har bildats när dessa områden täcktes av vatten och döda alger och plankton föll ner till botten. I den syrefria miljö som då uppstod reagerade järn med svavel varvid dessa sulfidmineral bildades. Landet har sedan stigit ur havet men så länge jordarna inte exponeras för luft är sulfidmineralen stabila. Den typen av jord är ofta svart eller mörkgrå och kallas för potentiell sur sulfatjord. Om en sådan jord kommer i kontakt med syre och oxiderar kan pH sjunka drastiskt och den kallas då för aktiv sur sulfatjord. Sådana jordar kan påverka omgivande vatten negativt.  

I samband med byggprojekt och när man odlar upp jorden sänks ofta grundvattenytan i dessa områden genom utdikning, det vill säga att man gräver diken för att sänka grundvattennivån. Det som händer då är att sulfidmineralen i den potentiellt sura sulfatjorden exponeras för luft, oxiderar och bildar sulfat. Markens pH sjunker då kraftigt. Jordarna som bildas brukar kallas för aktiv sur sulfatjord.  

Vid kraftiga vattenflöden kan ett flertal, för miljön skadliga, metaller mobiliseras från de aktiva sura sulfatjordarna. Miljön i de omgivande vattnen kan påverkas negativt. De får periodvis lågt pH och höga koncentrationer av vissa metaller.

Utbredning av sur sulfatjord

I Finland finns stora områden med sur sulfatjord och där har metall- och syraläckage periodvis orsakat stora problem med fiskdöd i kustvattnen. Där har man kunnat visa att utsläppen av vissa metaller från aktiv sur sulfatjord är större än från hela Finlands industri. Även om arealen med sur sulfatjord är mindre i Sverige än i Finland så står det klart att dessa jordar i vissa områden påverkar miljön negativt samt att de bidrar med stora utsläpp av metaller.

I stora drag vet vi var i Sverige sur sulfatjord finns. De förekommer främst längs Norrlandskusten, men även längre söderut, till exempel runt Mälaren. SGU har tidigare sammanställt resultat från undersökningar av förekomster av sura sulfatjordar längs Norrlandskusten (länk nedan). Resultaten visar att dessa jordar framförallt förekommer i områden med silt och lera som utgörs av jordbruksmark, och där grundvattenyta sänkts med diken. Sura sulfatjordar förekommer dock även i områden med skogsmark och nedlagd jordbruksmark och till viss del i grövre sediment som sand. Resultaten visar även att sura sulfatjordar är speciellt vanliga nära kusten i områden vilka under de senaste årtusendena genom landhöjningen stigit ur havet. Aktiv sur sulfatjord underlagras oftast av potentiell sur sulfatjord, vilket innebär att det är viktigt att undvika en markanvändning som gör att dessa djupare liggande jordar exponeras för luft. Den totala arealen sura sulfatjordar i Västerbotten och Norrbotten uppskattas till minst 600 km², men är sannolikt större.

Handledning om sur sulfatjord

SGU har utformat en handledning som beskriver hur man känner igen och undersöker sur sulfatjord. Handledningen fungerar även som kunskapsunderlag om sur sulfatjords egenskaper och utbredning. Den är också ett hjälpmedel för att kunna ta prover och klassificera sur sulfatjord.