Vid stranderosion förs sedimenten bort av vågor, strömmar och vind för att så småningom ackumuleras någon annanstans. Om det sker erosion eller ackumulation bestäms av ett samspel mellan vind, vågor, havsströmmar och geologiska förhållanden samt topografi över och under havsytan. Människans anläggningar, till exempel hamnar och olika typer av erosionsskydd, kan också påverka erosionen genom att detta samspel förändras.

Läs mer om stranderosion

Vi har tagit fram en översikt över Sverige som visar de kuststräckor som nu utsätts för erosion samt de som kan vara känsliga men som för närvarande inte eroderas. 

Översikt av Sveriges stranderosion

Södra Sverige mest utsatt

Enligt FN:s klimatpanel IPCC (Environmental Panel on Climate Change) höjs havsytan för närvarande cirka 3,2 mm per år. SMHIs klimatanalys för Skåne län beräknar att extremvattenståndet (100 års återkomsttid) år 2100 kommer att uppgå till 2,6 m över nuvarande havsyta vid norra delen av Öresund. Detta är en höjning med cirka en meter jämfört med nutida extremvattenstånd.

För större delen av Sveriges kust kommer en stigande havsnivå att motverkas av landhöjningen. Denna beror på att landet var nedpressat av inlandsisens tyngd under den senaste istiden och långsamt håller på att höja sig. I sydligaste Sverige har dock landhöjningen avklingat och är nära noll. Något söder om Skåne har den ersatts av en landsänkning. Ett annat skäl till att Skåne är så utsatt för stranderosion är att kusten på de flesta håll är uppbyggd av lösa sediment, vilka lätt kan eroderas av vågorna. 

SGU har tagit fram ett detaljerat underlag för Skånes kust med syftet att beskriva geologiska förhållanden och erosionsförhållanden samt bedöma känslighet för erosion.

Läs mer om Stranderosion längs Skånes kust

Hur skyddar man kusten?

Vid Löderup i södra Skåne har man skyddat kusten med strandskoningar av sprängsten och med hövder. Vid Löderup i södra Skåne har man skyddat kusten med strandskoningar av sprängsten och med hövder. Foto Kärstin Malmberg Persson, SGU.

Traditionellt har man skyddat erosionskänsliga områden med olika typer av hårda erosionsskydd. De vanligaste är strandskoningar av t.ex. betong eller stenblock och hövder. Hövder är pirar, oftast av stenblock, som byggs vinkelrätt ut från stranden i syfte att förhindra sedimenttransport längs kusten. En nackdel med hårda erosionsskydd är att de ofta orsakar ökad erosion på angränsande oskyddade sträckor.

Mjuka erosionsskydd kan vara till exempel olika typer av planteringar som binder sedimenten. Längs sandiga kuster med stora erosionsproblem, till exempel i Nederländerna och längs Jyllands västkust, används ofta strandfodring för att skydda stränderna. Detta innebär att stränderna fylls på med sand som i regel hämtas från närliggande havsbotten. I Skåne har Ystads kommun för första gången i Sverige utfört strandfodring i stor skala.

Sandtäkt till havs för sandfodring

Kontinentalsockelförordningen säger att SGU ska besluta om tillstånd till sand-, grus- och stentäkt på allmänt vattenområde i havet. Detta gäller även för sandtäkt för strandfodring. Vid sandtäkt till havs är det viktigt att påverkan på marina ekosystem är liten och att täkten lokaliseras till ett område där det sker en kontinuerlig ackumulation av sediment.

Förutsättningar för utvinning av marin sand och grus i Sverige, SGU-rapport 2017:05 (nytt fönster) 

Kustzonsplanering

I plan- och bygglagen anges att bebyggelse ska planeras efter markens beskaffenhet och människors säkerhet och hälsa. Det betyder bland annat att eventuell risk för stranderosion ska beaktas vid lokalisering av bebyggelse och infrastruktur.

Planering av kustzonen kan ske t.ex. i en fördjupad översiktsplan eller som ett tematiskt tillägg. Geologiska kartor, särskilt jordartskartan och maringeologiska kartor, är viktiga underlag vid sådan planläggning. Bland SGUs kartvisare finns dessutom kartor som har direkt tillämpning vid bedömning av erosionsförhållanden.

SGUs kartvisare

SGU har flera underlag som kan användas vid kustzonsplanering och för information om geologiska förhållanden och erosionsförhållanden i anslutning till kusten.

Det mest detaljerade underlaget finns för Skåne, i kartvisaren Skånestrand.

Kartvisaren Skånestrand - erosion och geologi (nytt fönster)

I kartvisaren Jordarter 1:25 000 – 1:100 000 visas jordarternas utbredning i eller nära markytan samt t.ex. ytformer och blockighet.

Kartvisaren Jordarter 1:25 000 - 1:100 000 (nytt fönster) 

I kartvisaren Maringeologi visas bl.a. sedimenten i den översta delen av havsbottnen.

Kartvisaren Maringeologi (nytt fönster)

Kartvisaren Stränders jordart och eroderbarhet visar en förenklad bild av jordarterna längs stränderna och jordarternas eroderbarhet. Begreppet eroderbarhet avser här endast jordens materialegenskap såsom jordpartiklarnas tyngd och sammanhållande krafter. Faktorer som vattnets strömhastighet, vågpåverkan och morfologi, som är avgörande för erosionsprocessen, beaktas inte.

Kartvisaren Stränders jordart och eroderbarhet (nytt fönster)

Samordnad information om ras, skred och erosion från svenska myndigheter

Fem myndigheter har tillsammans tagit fram vägledning för bedömning av risker för skred, ras och erosion och en webbaserad karttjänst. Myndigheterna är Statens geotekniska institut (SGI), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och Lantmäteriet (LM). 

Samordnat kartunderlag för ras, skred och erosion