
Foto: Jonas Ising, SGU
Stranderosion längs Skånes och Hallands kust
Längs Skånes och Hallands stränder är erosion ett problem på många håll och situationen kan antas bli värre med en stigande havsyta.
För att få information om förutsättningarna för erosion och vilka processer som påverkar stränderna har SGU genomfört en detaljerad geologisk kartläggning gjorts både på land och på havsbottnen längs Skånes kust. Även kusten längs södra Halland och västra Blekinge har kartlagts. Resultaten omfattar detaljerade kartor över jordarter och över var det sker erosion eller ackumulation, samt analyser av t.ex. erosionskänslighet. Denna information finns tillgänglig via kartvisaren "Stranderosion och geologi, kust”. Kartvisaren är mycket innehållsrik och ju mer man zoomar in desto mer kan man se. Där finns till exempel en möjlighet att se historiska strandlinjer och därmed se var det försvunnit land under årens lopp. En omfattande fotodokumentation av stränder och havsbottnen är också tillgänglig via kartvisaren. Metodiken och resultat av kartläggningen finns beskrivna i rapporten "Kustnära sedimentdynamik".
Öppna kartvisaren Stranderosion och geologi, kust
Läs rapporten "Kustnära sedimentdynamik"
Vad ska informationen användas till?
Informationen är tänkt att användas som underlag för bedömning av erosionskänslighet, i arbetet med klimatanpassning, som planeringsunderlag för kustzonen, för statlig havsplanering och för frågor om mark- och havsbottenanvändning.
De maringeologiska underlagen kan dessutom användas för t.ex. planering och beslut om:
- lämpliga områden för anläggningar av olika slag och bästa teknik och metoder för dessa (exempelvis vindkraft, vågkraft, kablar och rör)
- tillvägagångssätt vid muddring och hantering av muddermassor och tippområden
- områden för vattenbruk
- skydd av områden med känsliga bottnar ur fiske-, naturvårds- och kulturvårds-, och sårbarhetssynpunkt
- områden för miljöövervakning med mera
- sjöfart och transportvägar
- studier av förorenings och näringsbelastning
- täktverksamhet (sand, grus och mineral)
- åtgärder av förorenade områden
Erosionsförhållanden idag och i framtiden
I kartvisaren framgår vilka kuststräckor som är utsatta för erosion. Där kan man också se vilka sträckor som inte är känsliga för stranderosion, vilket är viktigt att veta vid kustzonsplanering.
De viktigaste faktorerna som påverkar stranderosionen är jordarter, vattenstånd, havsströmmar, exponering för vågor och vind, terrängförhållanden samt människans konstruktioner, t.ex. strandskydd. Baserat på dessa faktorer har Skånes och Hallands kust delats in i ett antal delsträckor med likartade erosionsförhållanden.
I kartvisaren redovisas också erosionskänslighet. Den baseras på ett index, där strandens känslighet för erosion beräknats på parametrar såsom jordart och bergart på land och på havsbottnen, liksom terrängens lutning, exponering och sedimentdynamik.
Under nuvarande förhållanden är tolv procent av Skånes stränder utsatta för nettoerosion. Nettoerosion innebär att mer sediment försvinner från strandzonen än vad som tillförs. Den vanligaste strandtypen i Skåne är dock sand- och grusstränder där erosion och ackumulation sker växelvis, men som är i balans sett i ett längre tidsperspektiv.
I kartvisaren finns också en prognos för hur erosionsförhållandena kan antas bli vid en framtida höjd havsnivå.
Erosionsförhållanden längs Skånes kust idag:
- Ackumulation - 7 % (37 km)
- Ingen erosion - 5 % (25 km)
- Obetydlig erosion - 24 % (134 km)
- Strand i balans - 31 % (175 km)
- Långsam erosion - 5 % (28 km)
- Betydande erosion - 7 % (39 km)
- Ej bedömt (hamnar, tätortsbebyggelse m.m.) - 21 % (117 km)
Kunskapsunderlag och verktyg

Fortuna, söder om Helsingborg, på Skånes västkust, juni 2012.
Foto: Kärstin Malmberg Persson, SGU

Fortuna, söder om Helsingborg, på Skånes västkust, september 2016. En påtaglig erosion, orsakad av skred i de finkorniga sedimenten, har ägt rum. Huvuddelen av erosionen skedde i samband med stormen Sven i december 2013.
Foto: Kärstin Malmberg Persson, SGU
Kartor och erosionsbedömningar finns samlade i kartvisaren "Stranderosion och geologi, kust” (nytt fönster).
I SGU:s rapport ”Kustnära sedimentdynamik” redovisas metodik och information som behövs för att ta fram kunskap om sedimentdynamik, sedimenttransport och morfologi på land och havsbotten i ett svenskt kustområde. Resultat från Skånes syd- och ostkust presenteras som ett verktyg för arbetet med klimatanpassning i form av sedimentdynamiska kartor.
Kustnära sedimentdynamik, SGU-rapport 2020-04
Slutrapport från kartläggningarna i Skåne kan läsas och laddas ner här:
Rapport om undersökningsmetodik och strandklassning för oljesanering längs Skånes kust:
Exempel från Ystad - Löderup
Kartan nedan är ett exempel från projektets slutrapport. Den visar i vilka huvudriktningar sediment transporteras på den strandnära havsbottnen, och vilka sediment som dominerar i den övre delen av havsbottnen.
Mycket av den sand som tillförs Ystads sandskog kommer, under rådande vind- och strömförhållanden, från områden söder och sydväst om Ystad. I dessa områden förekommer sand mestadels som tunna ytlager (tunnare än en halvmeter). Det innebär att den mängd sand som tillförs Ystad sandskog inte är tillräcklig för att få en balanserad sandbudget. På grund av hinder för vidare transport ackumuleras dessutom sand i och väster om Ystads hamn, vilket gör att sanden försvinner ur transportsystemet.
I havsområdet väster och söder om Löderup, som mestadels förser Löderup med sand, finns inte heller mer än cirka en halvmeter sand på morän. Detta innebär att det råder en negativ sedimentbudget både vid Ystads sandskog och vid Löderups strandbad. Med andra ord transporteras alltså mer sand bort från området än vad som tillförs. Därmed sker en stark erosion här.
För att förhindra erosionen har Ystad kommun utfört strandfodring. Det har skett genom att ta sand från havsbottnen på Sandhammar bank sydost om Ystad och lägga på stränderna vid Ystads sandskog och Löderup.
Övergripande nettotransportriktningar av sediment samt översiktlig karta över sedimenten på havsbotten. Kartan visar alltså det sediment som dominerar i den översta metern av havsbottnen (huvudjordart) samt det sediment som finns direkt i bottenytan och är tunnare än 50 cm.
Senast granskad 2023-01-09