Radon, radium och uran i brunnsvatten
Att radon kan förekomma i brunnsvatten, främst från bergborrade brunnar, är väl känt. Förekomsterna av uran och andra naturligt radioaktiva ämnen i dricksvatten från enskilda brunnar har undersökts av bland andra SGU.
I områden med förhöjda halter av uran och radium i berggrunden finns ibland förhöjda halter av uran, radium och radon även i grundvattnet. Bergborrade brunnar kan ha höga halter av radon och uran. I brunnar anlagda i sand- och grusavlagringar kan det förekomma förhöjda halter i vattnet.
Hälsoeffekter, riktvärden och gränsvärden
Den största faran med radon i dricksvatten är att radonet övergår till luften och att man därmed andas in det. En radonhalt i vattnet av 1 000 Bq/l beräknas bidra med ca 100 Bq/m3 till inomhusluften. Uran i dricksvatten kan påverka njurfunktionen. Njurarna påverkas av uranets kemiska egenskaper, inte av dess strålning. För naturligt radioaktiva ämnen i dricksvatten finns riktvärden, rekommendationer och gränsvärden framtagna för att minimera stråldoserna.
Livsmedelsverket handhar både gränsvärden för stora producenter (LIVSFS 2001:30) och rekommendationer för små producenter (Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning).
Tabellen nedan visar gränsvärde eller riktvärde för olika parametrar.
| Radon | >100 Bq/l | Tjänligt med anmärkning | LIVSFS2001:30, gränsvärde |
| Radon | >1000 Bq/l | Otjänligt | LIVSFS2001:30, gränsvärde |
| TDI* | >0,1 mSv/år | Tjänligt med anmärkning | LIVSFS2001:30, gränsvärde. |
| Radon | >1000 Bq/l | Otjänligt | Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning, riktvärde |
| Uran | >30 mikrogram/l | Tjänligt med anmärkning | Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning, åtgärdsgräns |
*) TDI = Total indikativ dos av radioaktivitet. Tritium, kalium-40 samt radon och dess sönderfallsprodukter ingår inte i total indikativ dos. Gränsvärdet för den totala stråldosen (TID ) i dricksvatten, 0,1 millisievert per år (mSv per år) kan jämföras med den genomsnittliga stråldosen i Sverige på 3–4 mSv per år.
Uran och andra naturligt radioaktiva ämnen i vattnet från enskilda brunnar
En undersökning av uran och andra naturligt radioaktiva ämnen i dricksvatten utfördes av SGU, i samarbete med Statens strålskyddsinstitut (SSI), 2002–2008. Undersökningen redovisas i SSI-rapport 2008:15 "Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar". Rapporten finns tillgänglig som pdf på Strålsäkerhetsmyndighetens webbplats.
Resultaten av undersökningen av visar som förväntat att förhöjda och höga halter av de radioaktiva ämnena är vanligare i områden med höga uranhalter i berggrunden. Sambandet mellan uran och dess sönderfallsprodukter radium-226 och radon-222 i dricksvatten är dock svagt, det vill säga höga halter av ett ämne innebär inte att även övriga radioaktiva ämnen förekommer med höga halter. Mellan närliggande brunnar är det också ofta stora skillnader i vattenkvalitet även vad gäller radioaktiva ämnen. De lokala kemiska förhållandena har stor inverkan på förekomst och löslighet av ämnena i det enskilda vattenmagasinet.
Vattnet från alunskiffer används endast i begränsad utsträckning som dricksvatten eftersom dess kvalitet vanligen är för dålig.
Studier av de tidsmässiga variationerna hos radioaktiva ämnen i brunnsvatten har visat att dessa i allmänhet är mycket måttliga.
Radon i brunnsvatten
Resultaten av undersökningen visar att ca 8 procent av de bergborrade brunnarna har en radonhalt i vattnet som överstiger 1 000 Bq/l. I 65 procent av brunnsvattnen är radonhalten mellan 100 och 1 000 Bq/l. Grävda brunnar har i regel mycket låga radonhalter i vattnet. Däremot kan vattentäkter anlagda i sand- och grusavlagringar (främst åsar), där grusfilter eller spetsar används, ha förhöjda halter radon i vattnet.
Radium i brunnsvatten
Höga radiumhalter är ovanligt i brunnsvatten, endast ca 1,5 procent av det slumpvisa urvalet brunnar har en radiumhalt i vattnet som överstiger 0,5 Bq/l (Livsmedelsverkets gränsvärde för TDI, 0,1 mSv/år, omräknat till radiumhalt).
Uran i brunnsvatten
I ett slumpvis urval brunnar överskrids den tidigare rekommendationen på 15 µg/l i cirka 17 procent av brunnsvattnen. I cirka 2 procent av brunnsvattnen överskrids 100 µg/l (Livsmedelsverkets gränsvärde för TDI, 0,1 mSv/år, omräknat till uranhalt).
Rekommendationer till brunnsägare
Varje brunnsägare rekommenderas att låta analysera sitt vatten. Vid en undersökning av vattenkvaliteten bör, förutom traditionella kemiska och bakteriologiska analyser, i första hand en analys av radon-222 samt även av metaller inklusive uran och arsenik ingå. Om analyserna visar att ett dricksvatten är otjänligt bör man överväga åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten.
Åtgärder för att avlägsna radioaktiva ämnen
För att avlägsna radon finns i dag väl beprövad teknik som reducerar radonhalterna med 90–95 procent. För att avlägsna andra radioaktiva ämnen är erfarenheterna dock ännu begränsade i Sverige men en metod för att reducera uran- och radiumhalter är att använda olika typer av jonbytarfilter.
För samtliga filtertyper som använder filtermassor, till exempel järn- och manganfilter, gäller att uran, radium och vissa radondöttrar med tiden kan fastna i filtermassan och gammastrålningen från filtren kan därmed bli hög. Det är därför viktigt att följa skötselanvisningar som regelbunden backspolning och byten av filtermassor.
Före installation av filter måste en analys av vattnet genomföras. När radonavskiljare installeras i kombination med andra filter bör radonavskiljaren placeras sist i kedjan.