Provtagning i Hammarby källa.
Foto: Liselotte Tunemar, SGU
Arsenik i brunnsvatten
Runtom i världen har arsenik i dricksvatten uppmärksammats för att orsaka allvarliga hälsoproblem. Arsenik är ett grundämne som finns naturligt i berg och jord, även i Sverige. I regel är dock halterna mycket låga. SGU har undersökt arsenikhalterna i vattnet från enskilda, bergborrade brunnar runtom i landet. Risken för förhöjda halter finns, inte helt oväntat, i områden där berggrunden är arsenikrik.
Halterna av arsenik i Sveriges berggrund och jordlager är i allmänhet mycket låga. Förhöjda och höga arsenikhalter påträffas i vissa områden med sulfidrika bergarter, vissa skiffrar och andra äldre sedimentbergarter. I dessa områden kan även grundvattnet ha förhöjda arsenikhalter
Riktvärdet för arsenik i dricksvatten
Riktvärdet för arsenik i dricksvattnet sänktes år 2003 till 10 µg/l från tidigare 50 µg/l. Riktvärdet är baserat på livstidsrisken för cancer, det vill säga hur stor cancerrisken är om man exponeras för en viss halt av arsenik under hela sin livstid. Det är Livsmedelsverket som fastställer riktvärden för enskilt dricksvatten och mindre vattenanläggningar.
Undersökningar av brunnsvatten
SGU och Livsmedelsverket presenterade 1991 en undersökning av arsenikhalter i vattnet från 280 brunnar, både grävda och borrade brunnar. En undersökning av arsenik i dricksvatten från 270 slumpvis utvalda brunnar i Uppsala kommun visade att halterna generellt är låga. Dåvarande riktvärde överskreds i endast två brunnsvatten.
SGU undersökte 2002–2008, i ett samarbetsprojekt med dåvarande Statens strålskyddsinstitut arsenikhalterna i brunnsvattnet från 750 bergborrade brunnar i hela Sverige. I samma undersökning analyserades även vattnets naturliga radioaktivitet, uranhalt och innehåll av ett tjugotal metaller.
Vad visar undersökningarna?
Undersökningarna visar att arsenikhalterna vanligtvis är låga, under eller nära detektionsgränsen, men förhöjda halter kan förekomma nästan överallt. I de områden där berggrund eller jordarter har höga halter av arsenik är det vanligare med förhöjda arsenikhalter i brunnsvattnet. Det är dock inte alltid så att en arsenikrik berggrund innebär förhöjda arsenikhalter i vattnet.
Några områden där berggrunden orsakar förhöjda halter av arsenik i grundvattnet är i Västerbotten (Skelleftefältet), Västernorrland, Enköping och Smedjebacken. I Skelleftefältet orsakar en sulfidrik berggrund de förhöjda halterna. I andra områden beror de förhöjda arsenikhalterna oftast på att brunnarna ligger i områden med äldre sedimentbergarter, i huvudsak glimmergnejser, skiffrar och gråvackor. Undersökningarna visar också att enstaka brunnar i andra områden kan ha förhöjda halter. I riskområdena kan även vattnet i grävda brunnar ha en arsenikhalt över riktvärdet.
En jämförelse av undersökningar av arsenik i dricksvatten och arsenik i morän visar att förhöjda halter i vissa fall kan förekomma inom samma område. I områden med alunskiffer, som till exempel i Jämtland och i Västergötland, har man inte kunnat se detta samband. Däremot har tre brunnsvatten i alunskifferområdet i sydöstra Skåne förhöjda arsenikhalter. Vatten från berg eller morän med alunskiffer smakar ofta så illa att man av tradition har undvikit att anlägga brunnar i dessa områden.
Vad kan jag som brunnsägare göra?
Den största risken för förhöjda arsenikhalter i dricksvattnet finns i områden där berggrunden har höga arsenikhalter. I sådana områden, och i områden där jordarterna har ett högt arsenikinnehåll, är det lämpligt att analysera dricksvattnet från den egna brunnen. Exponeringen för arsenik sker framför allt genom intag av dricksvatten.
Vattenrening med jonbytare kan reducera arsenikhalterna med 90−95 procent enligt den kontrollerade studie som Socialstyrelsen har låtit genomföra av olika metoder för att minska arsenikhalterna i dricksvatten. Rapporten kan laddas ner från Socialstyrelsens webbplats. Även järn- och manganfilter kan ge en reducerande effekt.
Det kommunala vattnet kontrolleras och analyseras regelbundet. Livsmedelsverket är den myndighet som har det övergripande ansvaret för den kommunala vattenförsörjningen
Vad är arsenik?
Arsenik är en halvmetall, det vill säga ett grundämne på gränsen mellan rena metaller och icke-metaller. Arsenik kan uppträda i olika former och föreningar, varav många är giftiga. Organiska arsenikföreningar som finns i fisk och skaldjur har generellt låg giftighet.
Arsenik är cancerframkallande och kan ge tumörer i hud, lunga och urinblåsa, möjligen också i lever och njure. Tidiga symptom på arsenikförgiftning är pigmentförändringar i huden och förtjockning av hudens hornlager framför allt på handflator och fotsulor (hyperkeratos).
Exponering för arsenik kan ske genom luft, mat, vatten och jord. Största risken finns i samband med intag av dricksvatten.
Var förekommer arsenik?
I bergarterna finns det mer än 200 olika mineral som innehåller arsenik. Arsenikkis (FeAsS) är ett av de vanligaste som ofta uppträder i anslutning till sulfidmalmsfyndigheter. Även svavelkis (FeS2, pyrit) innehåller ofta föroreningar av arsenik. I mark och grundvatten är den vanligaste förekomstformen under oxiderande (syrgasrika) förhållanden arsenat (AsO4 3-) där arsenikjonen föreligger som femvärt arsenik, As(V). Under reducerande (syrgasfattiga) förhållanden är den trevärda As(III)-jonen arsenit (AsO 3 3-) vanlig. Adsorptionsegenskaperna för jonerna, det vill säga hur jonerna binds till markpartiklarna, skiljer sig åt beroende på oxidationstal, As(V) eller As(III).