Handledning Bedömningsgrunder för grundvatten

Arsenik

Arsenik är en halvmetall som finns naturligt i berg och jord. Arsenik i dricksvatten kan utgöra ett hälsoproblem eftersom ämnet bland annat är cancerframkallande. I Sverige är halterna i regel låga men risk för förhöjda halter i grundvattnet ökar i områden där berggrunden är arsenikrik samt i vissa sammanhang på grund av mänsklig påverkan, exempelvis från före detta träimpregneringsanläggningar.

Arsenik.png

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Grundvattnets arsenikhalt – procentuell fördelning av uppmätta halter inom varje kartklassområde

I tabellen visas för varje klass (färg på kartan) vilka halter i brunnsvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 1 µg /l (blå områden på kartan) kan exempelvis noteras att 91,1 procent av analyserna från brunnarna i jord har halter under 1 µg. Övriga brunnar i jord i de blå områdena på kartan har således högre arsenikhalt.

 As

Grundvatten i jord

 

 

Grundvatten i berg

 

 

 

Uppmätta halter, µg/l

 

Antal analyser

Uppmätta halter, µg/l

 

Antal analyser

 

< 1

1–2

2–5

5–10

≥ 10

 

< 1

1–2

2–5

5–10

≥ 10

 

Kartklass

%

 

%

 

< 1

91,1

5,5

2,5

0,5

0,4

8 483

87,9

7,3

3,5

0,9

0,3

16 640

1–2

73,8

13,2

9,0

2,8

1,2

994

65,0

17,0

12,3

3,3

2,4

3 041

2–5

61,6

15,8

14,5

3,7

4,3

537

48,2

17,6

19,4

8,6

6,3

1 676

5–10

63,3

12,5

14,1

6,3

3,9

128

31,2

12,6

21,3

16,8

18,1

642

≥ 10

69,1

5,9

7,4

8,8

8,8

68

18,4

9,8

16,1

15,5

40,2

490

Alla

87,4

6,9

3,9

1,0

0,8

10 210

78,7

9,6

6,7

2,6

2,4

22 489

 

Arsenik – geokemisk beskrivning

Arsenik visar hög affinitet till svavel och förekommer huvudsakligen som sulfider och arsenider, till exempel arsenikkis (FeAsS). I bergartsbildande mineral kan arsenik ersätta järn och aluminium. Därför förekommer spår av arsenik i vanliga silikater, exempelvis i fältspat.

Många bergarter innehåller små mängder arsenik. Hydrotermala processer kan anrika arsenik, vilket kan leda till höga arsenikhalter i hydrotermalt omvandlade vulkaniska bergarter, lerskiffer och i metamorf skiffer.

Höga arsenikkoncentrationer i morän i Sverige är generellt för­knippade med polymetalliska sulfidmineraliseringar i Skelleftefältet, Västerbotten, Lappland, Jämtland och Bergslagen. Höga halter före­kommer också i kambrisk–ordovicisk svartskiffer längs den kaledo­niska bergskedjan, i området mellan Vänern och Vättern (Kinnekulle och Billingen), öster och norr om Vättern samt i södra Sverige. I syd­östra Skåne korrelerar höga arsenikhalter med ediakarisk–kambrisk sandsten med Pb-Zn-Ag-mineraliseringar [1].

 

Bakgrundshalter

Arsenik förekommer på många håll naturligt i Sverige och frigörs framför allt vid låga redoxpotentialer och relativt höga pH-värden [2], [3]. Arsenik förekommer i berggrunden tillsammans med sulfider men även adsorberat till järnhydroxider. Arsenik mobiliseras i huvudsak på två sätt. Det kan ske antingen genom oxidation av sulfider orsakad av exempelvis en sänkning av grundvattenytan, eller genom att arsenik som finns adsorberat till järnhydroxider frigörs när järnet reduceras [4].

Reduktion är ofta ett resultat av en höjning av grundvattenytan. Risken för löst arsenik är störst i anaeroba vatten. Detta beror på att den reducerade formen av arsenik, arsenit (As(III)), fastläggs svagare till markpartiklarna än den oxiderade formen arsenat (As(V)). Halterna i grundvattnet stiger även med ökande pH eftersom adsorptionen till järnhydroxider är störst vid sura förhållanden. I det ytliga grundvattnet i jordlager är bakgrundshalterna generellt låga, medianvärdet vid den nationella miljöövervakningen är 0,12 µg/l och den 90:e percentilen uppgår till 0,64 µg/l [5].

Läs mer i avsnitt Arsenik – samvariation med andra parametrar

Naturligt förhöjda arsenikhalter påträffas bland annat i vissa områden med sulfidrika bergarter och malmer, vissa skiffrar och äldre sedimentbergarter. Höga eller mycket höga halter i framför allt berggrundvattnet har hittills främst påträffats i delar av Västerbotten och Västernorrland samt i delar av Bergslagen, Mälardalen, Södermanland och Skåne.

Påverkanskällor

Arsenik har använts som impregneringsmedel för trä (impregnering med CCA (Cu-Cr-As) eller CZA (Cu-Zn-As) och vid impregneringsverk kan arsenikhalter på flera tiotals milligram per liter påträffas i grundvattnet. Impregneringsindustrin har nu ersatt arsenikmedlen med arsenikfria alternativ men det finns ett stort antal platser där tidigare verksamhet förorenat mark och grundvatten. Några av dessa områden har nu sanerats. Det finns också fortsatt stora mängder CCA och CZA-behandlat virke i samhället, vilket ska behandlas och omhändertas som farligt avfall efter användning för att undvika ytterligare spridning av arsenik från exempelvis avfallsdeponier. Äldre och nedlagda deponier kan utgöra källor till förhöjda halter arsenik i grundvatten.

Förhöjda arsenikhalter förekommer också vid gruvor och järnbruk och vid upplag av kisaska. Kis-aska, som är en tidigare restprodukt från svavelsyratillverkning vid bland annat pappers- och massindustrin, består huvudsakligen av järnoxider och innehåller höga halter av tungmetaller, framför allt kadmium, zink, koppar och bly, men innehåller även arsenik och ibland kvicksilver [6]. Svavelkis utgjorde råvaran för tillverkningen av svavelsyra och upplag med svavelkisrester innehåller därmed samma metaller inklusive arsenik. Arsenik förekommer även i så kallad rödfyr, en restprodukt från förbränning av alunskiffer vid kalkbrott men halterna i grundvattnet är sällan förhöjda [7]–[9].

Arsenik har även använts inom glasindustrin och marken kring glasbruk, inklusive deponier av glaskross kan medföra mycket höga arsenikhalter i grundvatten [10].

Bedömning av tillstånd

I några regioner i Sverige är det relativt vanligt med naturligt höga eller mycket höga arsenikhalter, framför allt i berggrundvattnet. Detta gäller områden i region A, E, F, G och I (för regionindelning, se sidan Indelning i regioner och Indelning i typer av provtagningsplatser) men förhöjda halter kan även vara orsakade av mänsklig verksamhet. Grundvattnets tillstånd med avseende på arsenik redovisas i fem klasser.

Läs mer i avsnitt Indelning i regioner

Läs mer i avsnitt Indelning i typer av provtagningsplatser

Klass Tillstånd Arsenik (µg/l) Kommentar

1

Mycket låg halt

< 1

MKN för ytvatten är 0,5 µg/l som årsmedelvärde.

2

Låg halt

1–2

 

3

Måttlig halt

2–5

 

4

Hög halt

5–10

Gränsvärde för dricksvatten fr.o.m. 2026. Tröskelvärde för grundvattenförekomster.

5

Mycket hög halt

≥ 10

Nuvarande gränsvärde för dricksvatten vid allmän dricksvattenförsörjning samt gräns för otjänligt dricksvatten vid enskild vattenförsörjning.

 

Grundvattnets arsenikhalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Klass   1 2 3 4 5

Arsenik, As (µg/l)

 

<1

1–2

2–5

5–10

≥10

 

Antal

 

 

%

 

 

Större vattentäkt i jord

1 266

88,9

7,3

2,6

0,7

0,5

Enskild brunn i jord

10 833

86,9

7,2

4,0

1,1

0,8

Källa i jord

1 275

93,2

3,5

2,7

0,4

0,2

Rör i jord

267

88,8

6,7

3,0

1,1

0,4

Större vattentäkt i berg

595

82,5

8,1

4,7

2,0

2,7

Enskild brunn i berg

26 491

79,3

9,5

6,5

2,6

2,1

Provpunkter – jord

13 715

87,7

6,9

3,7

1,0

0,7

Provpunkter – berg

27 089

79,4

9,5

6,5

2,5

2,1

Alla provpunkter

42 473

82,2

8,6

5,6

2,0

1,6

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

Höga halter av arsenik i grundvattnet begränsar dess användbarhet som dricksvatten på grund av risken för skadliga hälsoeffekter. I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges för allmän vattenförsörjning gränsvärdet 10 µg/l, med en sänkning till 5 µg/l från 2026. För enskild vattenförsörjning anges att arsenikhalt över riktvärdet 5 µg/l innebär att vattnet bör ses som otjänligt [11], [12].

Förhöjda arsenikhalter är vanligare i bergborrade brunnar än i brunnar i jordlagren. Arsenikhalter över 10 µg/l förekommer även i råvattnet till kommunala eller andra större vattentäkter (framför allt i berg).

Påverkan på ytvatten

I områden med höga arsenikhalter i jordlager och berggrund kan även ytvattnen påverkas. Arsenik från utströmmande grundvatten kan ansamlas i utströmningsområden för att sedan mobiliseras under perioder med varierande grundvattennivåer. Eftersom många akvatiska organismer kan omvandla oorganiskt arsenik till mindre toxiska organiska former så kan skador på bioorganismer delvis undgås.

Arsenik klassas som ett särskilt förorenande ämne (SFÄ) och i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) anges att för god status i ytvatten ska arsenikhalten inte överstiga 0,5 µg/l som årsmedelvärde samt att den maximala koncentrationen inte får överstiga 7,9 µg/l. Vid tillämpning av dessa värden ska hänsyn tas till naturlig bakgrund vilken ska subtraheras från uppmätt arsenikkoncentration.

Tröskelvärde och vända-trend-värde för grundvattenförekomster

Arsenik ingår i tröskelvärdeslistan i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status, med det generella tröskelvärdet 5 µg/l (SGU–FS 2023:1). Parametrar som ingår i listan utgör underlag för beslut om miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus. När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst görs det utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Tröskelvärden anpassas för den enskilda förekomsten vid behov, exempelvis när naturliga bakgrundshalter är högre än föreskrifternas generella tröskelvärde, eller om känsliga grundvattenberoende ekosystem motiverar ett lägre tröskelvärde. Vända trend-värdet beslutas för förekomster som riskerar otillfredsställande status och är direkt kopplat till åtgärdsbehovet.  Vända trend-värdet är den koncentration av ett förorenande ämne vid vilken åtgärder senast ska sättas in för att grundvattenförekomsten ska behålla god status.

SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)

 

Senast ändrad 2024-06-18

Skriv ut