Handledning Bedömningsgrunder för grundvatten

Ammonium

I grundvattnet förekommer oorganiskt kväve främst som nitrat (NO3) men under reducerande förhållanden kan ammoniumhalterna (NH4+) vara förhöjda. Ammoniumhalten är dock i allmänhet låg jämfört med nitrathalten. Genom en rad olika, främst mikrobiella processer, kan de olika kväveformerna omvandlas. Organiskt bundet kväve bestäms oftast inte i grundvatten, men är vanligen den dominerande kväveformen i det allra ytligaste grundvattnet.

Kvävekomponenternas fördelning är redoxberoende (för indelning i redoxklasser jämför med avsnittet Syre och redoxförhållanden). Höga nitrathalter förekommer främst i väl syresatta (aeroba) miljöer medan det motsatta gäller för ammonium (se Ammonium – samvariation med andra parametrar). Omvandlingsprodukten nitrit förekommer i betydligt lägre halter än nitrat och ammonium.

Kväve är ett viktigt näringsämne och växternas upptag av kväve är en viktig del av kvävets kretslopp.

Läs mer i avsnitt Syre och redoxförhållanden

Läs mer i avsnitt Ammonium – samvariation med andra parametrar

Ammonium.png

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Grundvattnets ammoniumhalt – procentuell fördelning av uppmätta halter inom varje kartklassområde

I tabellen visas för varje klass (färg) på kartan vilka halter i grundvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 0,05 mg/l (blå områden på kartan) kan exempelvis noteras att 82,5 procent av analyserna från brunnarna i jord har halter under 0,05 mg /l medan resten av brunnarna i de blå områdena på kartan har högre värden.

NH4

Grundvatten i jord

Grundvatten i berg

 

Uppmätta halter, mg/l

Antal analyser

Uppmätta halter, mg/l

Antal analyser

 

< 0,05

0,05–0,1

0,1–0,5

0,5–1,5

≥ 1,5

 

< 0,05

0,05–0,1

0,1–0,5

0,5–1,5

≥ 1,5

 

Kartklass

%

 

%

 

< 0,05

82,5

7,5

7,9

1,5

0,6

12 134

79,4

8,9

10,3

1,2

0,2

25 763

0,05–0,1

75,0

9,1

12,7

2,5

0,8

2 696

62,4

12,8

21,6

2,6

0,6

8 462

0,1–0,5

70,6

9,3

14,3

4,4

1,4

2 569

48,8

11,4

32,5

6,5

0,9

9 620

0,5–1,5

70,5

7,8

14,3

4,7

2,7

258

45,3

7,4

26,1

17,6

3,6

835

≥ 1,5

66,7

9,3

16,7

1,9

5,6

54

48,5

10,6

22,7

4,5

13,6

66

Alla

79,4

8,0

9,7

2,2

0,8

17 711

68,9

10,2

17,5

2,9

0,5

44 746

 

Bakgrundshalter

De naturliga halterna av kväveföreningar i grundvatten är mycket låga. Vanligtvis är kväve ett bristämne för växterna, och tillgängligt kväve tas effektivt upp av vegetationen innan det hunnit tränga ner till grundvattnet. Bakgrundshalten av ammonium i det ytliga jordgrundvattnet är 0,005 mg/l som medianvärde med 90:e percentilvärdet 0,072 mg/l [1].

Under de senaste decennierna har dock stora mängder kväve tillförts mark och grundvatten genom luftburen deposition. Depositionen av kväve avtar men är fortfarande stor i södra Sverige. Kvävedepositionen har sitt ursprung i utsläpp av kväveoxider, vilka bildas vid förbränningsprocesser och i dag främst kommer från transportutsläpp, och ammoniak som nästan uteslutande härrör från jordbrukets djurhållning. Deposition från kväveoxid ger nitrat medan ammoniakutsläpp resulterar i deposition av ammonium.

Depositionen av kväve i barrskog uppgick till 7,5 kg per hektar och år i sydvästra Sverige 2017–2021, medan motsvarande siffra för sydöstra och norra Sverige var 4,4 respektive 2,0 kg per hektar och år [2].

Även skogsmark kan ge betydande ammoniumtillförsel till det ytliga grundvattnet. En sammanställning av de mätningar av markvattenkemi som genomförs i IVL:s (Svenska miljöinstitutet AB) regi visar att påtagliga ammoniumhalter förekommer i markvatten i skogsmark [3]. Högre ammoniumhalter förekommer dels som en följd av naturliga processer i marken, dels som en följd av den luftburna depositionen av ammonium.

Markvattenkemi i skogsmark

Markvattenkemi i skogsmark. Data från IVL Svenska Miljöinstitutet.

Organiskt bundet kväve bestäms oftast inte i grundvatten, men kan vara den dominerande kväveformen i det ytligaste grundvattnet [4].

Påverkanskällor

Kännedom om markanvändning, placering av avloppsanläggningar, gödselvårdsanläggningar, deponier med mera är ett nödvändigt underlag för att kunna ange den troliga källan eller källorna till förhöjda kvävehalter i grundvattnet.

Inom jordbruket ger gödsling med såväl stallgödsel som kvävegödsel (till exempel ammoniumnitrat) stora tillskott av kväve i form av ammonium. Eftersom ammoniumjonen är positivt laddad så adsorberas den på markpartiklarna, till skillnad från den negativt laddade nitratjonen som lättare lakas ut från rotzonen och följer det perkolerande vattnet ner till grundvattnet. Huvuddelen av det ammonium som tillförs åkermarken tas effektivt upp av grödan, men det finns alltid en risk att en del ammonium når grundvattnet. I grundvattnet kan en även en del nitrat omvandlas till ammonium genom en så kallad DNRA-process (Dissimilatory Nitrate Reduction to Ammonium) [5].

När man ska försöka utreda orsaken till förhöjda kvävehalter i grundvattnet kan man relatera dem till halterna av fosfat, kalium, klorid och mikrobiologiska parametrar.

Ibland åtföljs höga kvävehalter av förhöjda halter av växtnäringsämnena fosfat och kalium som också tillförs genom gödsling av åkermark. Eftersom ammoniumjonen, liksom fosfat och kalium, fastläggs i marken kan förhöjda halter i grundvattnet av fosfat (över 0,1 mg/l) och kalium (över 10 mg/l) i jordbruksområden indikera snabba flödesvägar mellan markytan och grundvattnet. Även om höga halter av kalium och fosfat ofta har sitt ursprung i någon typ av mänsklig påverkan, kan de också vara naturligt betingade. Exempelvis kan höga fosfathalter förekomma naturligt i anaeroba (syrefattiga) miljöer.

Läs mer i avsnitt Fosfat

Läs mer i avsitt Kalium

Förutom från gödselmedel kan fosfat och kalium liksom ammonium komma från avlopp och deponier. Förhöjda kloridhalter är också vanligt vid avloppspåverkan och vid påverkan från deponier för hushållsavfall. Ibland kan förekomst av bakterier, framför allt koliforma bakterier och E. coli-bakterier, indikera att grundvattnet är påverkat av avlopp.

Läs mer i avsnitt Mikrobiologi

Kraftigt förhöjda ammoniumhalter som sannolikt beror på läckande avloppsledningar har visat sig förekomma i tätortsmiljö. Även nitrithalten kan i sådana fall vara förhöjd [6].

Bedömning av tillstånd

Grundvattnets tillstånd med avseende på ammonium och grad av påverkan redovisas i fem klasser.

I grundvattnet är halterna vanligtvis låga. Förhöjda halter förekommer främst under syrefria förhållanden, det vill säga vid låga redoxpotentialer, exempelvis i deponier eller i djupare grundvatten.

Ammoniums redoxberoende framgår av sidan Ammonium – samvariationer med andra parametrar (för indelning i redoxklasser jämför med avsnittet Syre och redoxförhållanden). Det är tydligt att höga ammoniumhalter främst förekommer i anaeroba (det vill säga syrefria) miljöer.

Läs mer i avsnitt Ammonium – samvariationer med andra parametrar

Läs mer i avsnitt Syre och redoxförhållanden

Klass

Tillstånd

NH4 (mg/l)

Grad av påverkan

Kommentar

1

Mycket låg halt

< 0,05

Ingen eller obetydlig

Normal halt i grundvattnet

2

Låg halt

0,05–0,1

Måttlig

 

2

Måttlig halt

0,1–0,5

Påtaglig

 

4

Hög halt

0,5–1,5

Stark

Gränsvärde vid allmän vattenförsörjning och tjänligt med anmärkning vid enskild vattenförsörjning. Tröskelvärde för grundvattenförekomster.

5

Mycket hög halt

≥ 1,5

Mycket stark

Risk för kraftig nitritbildning och lukt.

 

 

Grundvattnets ammoniumhalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Klass

 

1

2

3

4

5

Ammonium, NH4 (mg/l)

 

< 0,05

0,05–0,1

0,1–0,5

0,5–1,5

≥ 1,5

 

Antal

 

 

%

 

 

Större vattentäkt i jord

2 099

85,0

6,3

6,1

2,1

0,4

Enskild brunn i jord

18 088

79,1

8,1

9,9

2,2

0,8

Källa i jord

1 772

87,2

4,3

6,9

0,8

0,7

Rör i jord

246

61,0

13,4

15,0

4,1

6,5

Större vattentäkt i berg

1 117

56,9

13,2

24,7

4,7

0,4

Enskild brunn i berg

49 531

69,0

10,5

17,2

2,8

0,5

Provpunkter – jord

22 232

80,1

7,7

9,4

2,1

0,8

Provpunkter – berg

50 650

68,7

10,5

17,4

 

2,8

 

0,5

Alla provpunkter

76 520

72,2

9,6

14,9

2,6

0,6

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

Höga halter av kväveföreningar i grundvattnet begränsar dess användbarhet som dricksvatten på grund av risken för hälsoeffekter. Livsmedelsverket anger i sina föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) att ammonium är en indikatorparameter med gränsvärdet 0,5 mg/l . För dricksvatten från mindre vattentäkter anger Livsmedelsverket att ammoniumhalter över 0,5 mg/l medför att vattnet är tjänligt med anmärkning. Vid ammoniumhalter över 1,5 mg/l finns det risk för kraftig nitritbildning och lukt [7], [8].

Påverkan på ytvatten och terrestra ekosystem

I regel innebär förhöjda kvävehalter i grundvattnet att kvävetillförseln till ytvattendrag och hav ökar. Detta kan innebära att övergödningen ökar. Även terrestra ekosystem kan påverkas av den ökade näringstillförseln. Jämfört med nitrat så utgör ammonium en mindre del av kvävetillförseln till ytvatten eller terrestra system. Ammonium kan vid höga pH-värden övergå till ammoniak som är toxiskt för vattenlevande organismer. De ammoniumhalter och pH-värden som är aktuella i utflödande grundvatten är sannolikt för låga för att ammoniakproblem ska uppstå.

Tröskelvärde och vända trend-värde för grundvattenförekomster

Ammonium ingår i tröskelvärdeslistan i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1), med det generella tröskelvärdet 0,5 mg/l. Parametrar som ingår i listan utgör underlag för beslut om miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus. När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst görs det utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Tröskelvärden anpassas för den enskilda förekomsten vid behov, exempelvis när naturliga bakgrundshalter är högre än föreskrifternas generella tröskelvärde, eller om känsliga grundvattenberoende ekosystem motiverar ett lägre tröskelvärde. Vända trend-värdet beslutas för förekomster som riskerar otillfredsställande status och är direkt kopplat till åtgärdsbehovet.  Vända trend-värdet är den koncentration av ett förorenande ämne vid vilken åtgärder senast ska sättas in för att grundvattenförekomsten ska behålla god status.

SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)

Senast ändrad 2024-03-15

Skriv ut