Handledning Bedömningsgrunder för grundvatten

Bor

Bor kan i grundvattnet förekomma som negativt laddade boratjoner, men vid normala pH-värden förekommer bor oftast som borsyra. Lösligheten är begränsad, halterna av bor kan dock komma upp i några milligram per liter i grundvattnet, även om halterna normalt är betydligt lägre. Bor kan förekomma naturligt, men kan även vara resultatet av förorening från olika verksamheter.

Bor.png

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Det finns ett för litet underlag för parametern bor för att kunna göra en tabell av grundvattnets borhalt med procentuell fördelning av uppmätta halter i varje kartklassområde.

Bor – geokemisk beskrivning

Bor bildar många mineral bland annat turmalin, som förekommer i pegmatiter. Spår av bor finns i vissa bergartsbildande mineral (muskovit och fältspat) och i lermineral. Även om bor inte visar hög löslighet från magmatiska mineral (som turmalin) kan det vara lösligt i jord och adsorberas lätt till lermineral, organiskt material och järn-aluminiumoxider. Sekundär anrikning av bor kan uppträda i leror och karbonater, och marin lera innehåller vanligtvis höga halter på grund av den ursprungliga förekomsten av bor i havsvatten. Anrikning av bor sker även i jord som är rik på organiskt material, speciellt i miljöer med lågt pH.

Förhöjda borhalter i morän påträffas i marin svartskiffer i Jämtland (nära Storsjön) och norrut längs randen av Kaledoniderna, i området mellan Vänern och Vättern (Billingen) samt öster och norr om Vättern. Morän påverkad av marina avlagringar som visar förhöjda borhalter förekommer i Mälardalen och i Skåne. Höga koncentrationer av bor förekommer även i karbonatrik morän på Gotland och Öland och i sydligaste delen av Skåne. Dessa höga halter kan relateras till förekomsten av paleozoisk till kenozoisk kalksten och märgel [1].

 

Bakgrundshalter

Det finns fortfarande få mätningar av bakgrundshalter av bor. Vid den nationella miljöövervakningens stationer för det ytliga grundvattnet i jord är bakgrundshalterna generellt låga, medianvärdet är 0,006 mg/l medan 90:e percentilen uppgår till 0,029 mg/l [2].

Under senare år har det emellertid uppmärksammats att bor i vissa områden kan förekomma naturligt i relativt höga halter i svenska grundvatten. Hittills har högre borhalter främst hittats på Gotland och i Skåne, men dataunderlaget är begränsat och det kan inte uteslutas att höga halter även förekommer i andra områden. De höga halterna förefaller främst finnas i grundvatten i sedimentär berggrund. I grundvatten förekommer bor förmodligen främst som borsyra (H3BO3), även om olika negativa boratjoner också kan finnas vid höga pH-värden [3]. Höga halter är vanligare i bergborrade brunnar än i brunnar i jord. Högre borhalter förekommer typiskt vid pH-värden (mätt på laboratorium) över 6,5, oftast i samband med förhöjda klorid-, natrium- och magnesiumhalter.

Påverkanskällor

Höga borhalter beror oftast på naturligt förhöjda halter i jordlager eller berggrund, men bor har också använts som bekämpningsmedel (biocid) vid impregnering av trä och för brandhämmande behandling av trä. Bor används också vid glastillverkning. Bor har även använts i tvättmedel (denna användning var tidigare vanlig), kosmetika och farmaceutiska produkter och kan därigenom tillföras grundvatten via infiltration av avloppsvatten. Bor är ett mikronäringsämne som tillförs jordbruksmark. Borbrist är sällsynt i svensk skog, men kan uppstå exempelvis vid helträdsavverkning. Mängderna vid borgödsling är relativt små och bör inte ge höga halter i grundvattnet [4].

Bor kan användas som spårämne vid grundvattenundersökningar och bor-isotoper kan ge ytterligare information om vattnets och eventuella föroreningars ursprung [5].

Bedömning av tillstånd

Tillståndsindelningen för bor har gjorts med utgångspunkt i Livsmedelsverkets gränsvärde för allmän dricksvattenförsörjning. Grundvattnets tillstånd med avseende på bor redovisas i fem klasser.­ Jämfört med tidigare Bedömningsgrunder för grundvatten har den högsta klassgränsen höjts för att harmoniera med Livsmedelsverkets reviderade föreskrifter för dricksvatten (LIVSFS 2022:12).

Klass

Tillstånd

B (mg/l)

Kommentar

1

Mycket låg halt

< 0,01

 

2

Låg halt

0,01–0,1

 

2

Måttlig halt

0,1–0,5

 

4

Hög halt

0,5–1,5

 

5

Mycket hög halt

≥ 1,5

Gränsvärde för dricksvatten vid allmän dricksvattenförsörjning.

 

Grundvattnets borhalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Klass

 

1

2

3

4

5

Bor, B (mg/l)

 

<0,01

0,01–0,1

0,1–0,5

0,5–1

1,5

Bor, B (µg/l)

 

<10

10–100

100–500

500–1500

1500

 

Antal

 

 

%

 

 

Större vattentäkt i jord

732

51,8

46,4

1,8

 

 

Enskild brunn i jord

200

30,0

60,5

6,5

0,5

2,5

Källa i jord

522

66,7

32,6

0,8

 

 

Rör i jord

172

68,0

28,5

2,9

0,6

 

Större vattentäkt i berg

352

36,9

46,3

9,7

4,0

3,1

Enskild brunn i berg

703

16,8

37,0

16,8

14,2

15,2

Provpunkter – jord

1 670

54,9

42,5

2,2

0,1

0,3

Provpunkter – berg

1 058

23,4

40,3

14,4

10,8

11,2

Alla provpunkter

2 950

42,1

41,5

7,4

4,4

4,6

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023. Observera att ungefär hälften av analyserna från enskilda brunnar kommer från Gotland där halterna är höga.

Halter i dricksvatten

Höga halter av bor i grundvattnet kan begränsa dess användbarhet som dricksvatten på grund av risken för negativa hälsoeffekter. WHO har fastställt riktvärdet 2,4 mg/l [6].

I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges gränsvärdet 1,5 mg/l för dricksvatten men också att gränsvärdet 2,4 mg/l får tillämpas när avsaltat vatten är den huvudsakliga råvattenkällan, eller i regioner där de geologiska förhållandena kan leda till höga nivåer av bor i grundvattnet. Livsmedelsverket har inte angett något riktvärde för bor för enskild vattenförsörjning.

Även om bor inte påvisats vara essentiellt för människor och djur finns indikationer på att måttliga mängder bor främjar funktionen för flera viktiga processer i kroppen [7], [8]. Studier från Anderna visar emellertid att mycket höga borhalter i gravida kvinnors dricksvatten kan medföra att barnen får lägre födelsevikt, och att höga halter i dricksvattnet även påverkar hur spädbarnen växer i de fall de inte ammas helt [9], [10].

Påverkan på ytvatten och terrestra ekosystem

Bor är ett viktigt växtnäringsämne men kan också vara toxiskt för växter vid högre koncentrationer. Olika växter har olika tolerans för bor, och skillnaden mellan för låg respektive för hög tillgång till bor är relativt liten. Bor förefaller sällan vara ett problem för akvatiska organismer. I Kanada är ett riktvärde för långtidsexponering i ytvatten 1,5 mg/l [11]. Det är osannolikt att de borhalter som via grundvatten normalt kan tillföras terrestra eller akvatiska ekosystem i Sverige skulle ha någon betydande negativ effekt.

Tröskelvärde och vända-trend-värde för grundvattenförekomster

Bor ingår inte i tröskelvärdeslistan i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status  (SGU–FS 2023:1). När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst ska det göras utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Parametrar som inte ingår i tröskelvärdeslistan har inga beslut om miljökvalitetsnormer, men omfattas av övriga bestämmelser i miljöbalken och annan lagstiftning. Om mänsklig verksamhet leder till förhöjda halter som kan medföra skada för människors hälsa eller för miljön ska vattenmyndigheten meddela detta till SGU, som vid behov gör ett tillägg till tröskelvärdeslistan.

SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)

 

Senast ändrad 2024-01-29

Skriv ut