Handledning
Bedömningsgrunder för grundvatten
Metallen zink förekommer naturligt i låga halter i grundvatten. Högre halter kan förväntas i vissa bergarter och i samband med mineraliseringar, men kan också bero på mänsklig påverkan. I dricksvatten kan förhöjda halter bero på kontakt med ledningsmaterial och andra tekniska installationer.
Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.
Läs mer på sidan Vad visar kartorna?
I tabellen visas för varje klass (färg på kartan) vilka halter i brunnsvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 0,005 mg/l (blå områden på kartan) kan exempelvis noteras att 71,6 procent av analyserna från grundvatten i jord har zinkhalter under 0,005 mg/l.
Zn |
Grundvatten i jord |
|
|
|
Grundvatten i berg |
|
|
|
||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Uppmätta halter, mg/l |
Antal analyser |
Uppmätta halter, mg/l
|
Antal analyser |
|||||||||||||
|
|
< 0,005 |
0,005–0,01 |
0,01–0,1 |
0,1–0,5 |
≥ 0,5 |
|
< 0,005 |
0,005–0,01 |
0,01–0,1 |
0,1–0,5 |
≥ 0,5 |
|
||||
|
Kartklass |
% |
|
% |
|
||||||||||||
|
< 0,005 |
71,6 |
10,0 |
16,3 |
1,8 |
0,3 |
331 |
66,0 |
10,1 |
21,4 |
0,6 |
1,9 |
159 |
||||
|
0,005–0,01 |
51,5 |
14,4 |
26,3 |
5,9 |
1,9 |
270 |
39,6 |
11,2 |
44,0 |
5,2 |
0,0 |
134 |
||||
|
0,01–0,1 |
33,4 |
12,1 |
40,4 |
11,4 |
2,7 |
1 417 |
18,6 |
10,7 |
53,0 |
14,6 |
3,2 |
1 773 |
||||
|
0,1–0,5 |
23,0 |
5,1 |
46,4 |
16,5 |
8,9 |
526 |
11,7 |
9,0 |
48,0 |
24,3 |
7,0 |
675 |
||||
|
≥ 0,5 |
14,5 |
8,1 |
41,9 |
16,1 |
19,4 |
62 |
10,6 |
10,6 |
37,6 |
22,4 |
18,8 |
85 |
||||
|
Alla |
37,6 |
10,6 |
37,1 |
10,7 |
4,0 |
2 606 |
20,3 |
10,3 |
49,1 |
15,9 |
4,3 |
2 826 |
||||
Zink är ett kalkofilt grundämne som bildar ekonomiskt viktiga fyndigheter med mineralet zinkblände, som vanligtvis uppträder tillsammans med blyglans och andra sulfider. Zink kan också bilda karbonater och oxider. Zink förekommer också som spårelement i många mineral, till exempel i magnetit, pyroxen, amfibol, biotit, granat och dolomit.
Zink tenderar att ackumulera i mafiska bergarter, metamorf skiffer och lerskiffer. I sedimentära bergarter finns zink i lermineral, karbonater och magnetit. Järn-mangannoduler kan innehålla höga zinkhalter.
Höga zinkhalter i glaciala avlagringar förekommer i norra Sverige, speciellt inom Kaledoniderna. Många spridda zinkanomalier i landet speglar sulfidmineraliseringar i olika bergarter såsom kalksten, diabas, skarn och metavulkaniter. Zinkanomalier i Jämtland, Östergötland och Västergötland speglar höga zinkhalter i morän som överlagrar svartskiffrar. I morän i sydöstra Skåne förekommer förhöjda zinkhalter som kan kopplas till mineraliseringar i kambrisk sandsten och skiffrar [1].
Naturliga bakgrundshalter av zink i grundvatten är generellt låga. Medianvärdet inom den nationella miljöövervakningen är 0,003 mg/l för ytligt jordgrundvatten, medan den 90:e percentilen uppgår till 0,014 mg/l [2]. Naturligt höga halter kan dock förekomma i anslutning till vissa bergarter, och i samband med vissa typer av mineraliseringar, se geokemisk beskrivning. Höga halter kan också förekomma i och i anslutning till områden med sulfidjord, till följd av mobilisering genom intensiv kemisk vittring [3].
Zink är mobilt framför allt under oxiderande och sura förhållanden. Vid lågt pH är den dominerande formen i regel Zn2+. Lösligheten ökar ju surare vattnet är. Vid förhållandevis högre pH (> 6) tenderar zink att bilda relativt starka komplex med lösta humusämnen [4]. Förhöjda halter av zink i grundvatten kan indikera att andra metaller, främst kadmium, kan förekomma i betydande halter.
Under senare decennier indikerar nationell miljöövervakning i huvudsak sjunkande trender av zink i grundvatten, vilket kan bero både på minskad luftburen deposition och minskad försurningspåverkan.
Zink har många användningsområden och utgör en av de så kallade basmetallerna. Zink bryts i ett flertal gruvor i Sverige. Det enskilt viktigaste användningsområdet är ytbehandling för korrosionsskydd genom galvanisering. Zink ingår också i många olika legeringar, exempelvis mässing. Andra användningsområden är batterier, bränsleceller och i kemikalier, såsom zinkoxid. Zinkoxid har en rad olika tillämpningar och ämnet kan förekomma i bland annat däck, gummi, keramik, glas, färg och kosmetika [5]. Zink förekommer också som spårelement i fossila bränslen.
Förhöjda halter av zink i grundvatten kan orsakas av, eller förekomma i anslutning, till exempelvis gruvor och gruvavfall, smältverk, diverse industrier, deponier och avloppsreningsverk. Zink kan också förekomma i förhöjda halter i anslutning till gamla glasbruk, och i så kallad kisaska, som var en vanlig restprodukt vid pappersbruk med tillverkning av sulfitmassa [6].
Långväga spridning av zink via luft – atmosfärisk deposition – är generellt förhållandevis begränsad och har minskat avsevärt i jämförelse med senare delen av 1900-talet [7]. Den enskilt största utsläppskällan till luft är numera förbränning av biomassa. Betydande utsläpp sker också från slitage av däck- och bromsbeläggningar, vilket kan föranleda förhöjda halter i framför allt urbana miljöer och längs vägar [8].
Halterna av zink i grundvatten är normalt låga eller mycket låga. Måttliga eller högre halter bör generellt ses som en indikation på någon form av lokal påverkanskälla inom tillrinningsområdet eller korrosionspåverkan från till exempel vattenledningarna. Grundvattnets tillstånd och grad av påverkan med avseende på zink redovisas i fem klasser. Jämfört med den tidigare versionen av Bedömningsgrunder för grundvatten, har gränserna för tillståndsklasserna 4 och 5 sänkts för att bättre spegla naturliga förhållanden och möjlig mänsklig påverkan, i linje med infört generellt tröskelvärde enligt SGU-FS 2023:1.
| Klass | Tillstånd | Zn (mg/l) | Kommentar |
|---|---|---|---|
|
1 |
Mycket låg halt |
< 0,005 |
Skador kan uppstå i ytvatten. Miljökvalitetsnormer för inlandsytvatten är 5,5 µg/l biotillgänglig koncentration som årsmedelvärde. |
|
2 |
Låg halt |
0,005–0,01 |
|
|
3 |
Måttlig halt |
0,01–0,1 |
|
|
4 |
Hög halt |
0,1–0,5 |
|
|
5 |
Mycket hög halt |
≥ 0,5 |
Vid halt över 3 mg/l kan zink ge vattnet smak- och utseendeförändringar. Tröskelvärde för grundvattenförekomst. |
| Klass | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |
|---|---|---|---|---|---|---|
|
Zink, Zn (mg/l) |
|
< 0,005 |
0,005–0,01 |
0,01–0,1 |
0,1–0,5 |
≥ 0,5 |
|
|
Antal |
|
% |
|
|
|
|
Större vattentäkt i jord |
821 |
49,8 |
21,2 |
27,6 |
1,2 |
0,1 |
|
Enskild brunn i jord |
1 498 |
18,3 |
6,9 |
52,6 |
16,6 |
5,6 |
|
Källa i jord |
1 204 |
63,1 |
14,9 |
17,9 |
2,7 |
1,5 |
|
Rör i jord |
264 |
43,9 |
20,5 |
25,8 |
3,4 |
6,4 |
|
Större vattentäkt i berg |
344 |
56,1 |
14,5 |
26,5 |
2,6 |
0,3 |
|
Enskild brunn i berg |
2 808 |
20,3 |
10,0 |
49,6 |
16,1 |
4,0 |
|
Provpunkter – jord |
3 845 |
41,0 |
13,7 |
34,3 |
7,9 |
3,1 |
|
Provpunkter – berg |
3 156 |
24,3 |
10,5 |
47,0 |
14,6 |
3,6 |
|
Alla provpunkter |
7 311 |
33,8 |
12,3 |
39,9 |
10,7 |
3,3 |
Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.
Zink är ett så kallat essentiellt spårämne som är livsnödvändigt i små mängder. Alltför höga intag kan dock framkalla kräkningar och påverka upptag av andra essentiella spårämnen, liksom koppar. Risken för hälsoeffekter på grund av förhöjda zinkhalter i dricksvatten bedöms generellt som låg, och det finns inte några gränsvärden för zink vare sig för allmän eller enskild vattenförsörjning. Zinkhalter över 3 mg/l börjar dock ge vattnet smak- och utseendeförändringar.
Förhöjda halter av zink i dricksvatten kan uppkomma till följd av korrosion av installationer i ledningssystemet, särskilt i äldre galvaniserade rörledningar [9, 10]. I dataunderlaget är det tydligt att uppmätta zinkhalter generellt är högre i prover från enskilda vattentäkter än från större, allmänna täkter, vilket bedöms vara en indikation på denna problematik. Genom att låta vattnet i kranen rinna ett tag, speciellt om man inte använt systemet på ett tag, kan halten minska.
Zink är livsnödvändigt för de flesta organismer, men för akvatiska organismer kan skador uppkomma redan vid relativt låga halter, speciellt i känsliga ytvatten (mjuka, fattiga på närings- och humusämnen samt vatten med lågt pH) [11].
Zink är ett av 32 utpekade så kallade särskilt förorenande ämnen, som anses vara speciellt problematiska avseende ekologisk status i ytvattenförekomster på nationell nivå. Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25), är gränsvärdet för årsmedelvärdet av zink i inlandsytvatten 5,5 µg/l och avser upplöst, biotillgänglig koncentration. Gränsvärdet är framtaget för att hänsyn ska tas till naturlig bakgrund, naturlig bakgrundskoncentration ska således subtraheras från uppmätt koncentration före jämförelse.
Zink ingår i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och statusklassificering (SGU-FS 2023:1), med det generella tröskelvärdet 0,5 mg/l (500 µg/l). Parametrar som ingår i listan utgör underlag för beslut om miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus. När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst görs det utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Tröskelvärden anpassas efter den enskilda förekomsten vid behov, exempelvis när naturliga bakgrundshalter är högre än föreskrifternas generella tröskelvärde, eller om känsliga grundvattenberoende ekosystem motiverar ett lägre tröskelvärde. Vända-trend-värdet är den koncentration av ett förorenande ämne vid vilken åtgärder senast ska sättas in för att grundvattenförekomsten ska behålla god status.
SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)
Senast ändrad 2024-01-29