Handledning Bedömningsgrunder för grundvatten

Fosfat

Fosformineral förekommer lokalt i jord och berg i Sverige. Lösligheten är begränsad och fosfathalterna är vanligtvis betydligt lägre än 1 mg/l. Fosfatjonen (PO43–) är stabil under starkt basiska förhållanden och förekommer därmed knappast i grundvattnet. I stället dominerar, i svagt basiska grundvatten, vätefosfatjonen (HPO42–) medan divätefosfatjonen (H2PO4) är mest framträdande i neutrala eller sura grundvatten. Trots att fosfatjonen knappt förekommer i grundvattnet anges i analysresultat vanligen fosfor som inte är organiskt bundet, som fosfat i grundvattensammanhang. Fosfor kan förutom naturlig förekomst även vara resultatet av förorening från olika verksamheter.

Fosfat.png

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Grundvattnets fosfathalt – procentuell fördelning av uppmätta halter inom varje kartklassområde

I tabellen visas för varje klass (färg på kartan) vilka halter i brunnsvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 0,02 mg/l (blå områden på kartan) kan exempelvis noteras att 72,3 procent av analyserna från brunnarna i jord har fosfathalter under 0,02 mg/l. Övriga brunnar i jord i de blå områdena på kartan har således högre fosfathalt.

 

PO4

Grundvatten i jord

 

 

 

Grundvatten i berg

 

 

 

 

Uppmätta halter, mg/l

Antal analyser

Uppmätta halter, mg/l

 

 

Antal analyser

 

< 0,02

0,02–0,04

0,04–0,1

0,1–0,6

≥ 0,6

 

< 0,02

0,02–0,04

0,04–0,1

0,1–0,6

≥ 0,6

 

 Kartklass

%

 

%

 

< 0,02

72,3

9,4

9,9

6,8

1,6

6 857

73,9

10,9

8,9

5,1

1,3

20 710

0,02–0,04

62,3

12,4

12,6

10,0

2,7

3 211

65,7

12,9

12,5

7,4

1,5

7 578

0,04–0,1

56,6

10,2

14,8

14,4

4,0

4 121

59,6

12,1

14,1

11,9

2,4

7 217

0,1–0,6

43,3

9,9

18,1

20,8

7,8

4 464

55,4

10,5

13,1

15,6

5,3

5 272

≥ 0,6

34,1

9,8

18,0

23,8

14,3

651

50,5

13,8

12,2

13,6

9,9

507

Alla

59,3

10,2

13,6

12,8

4,2

19 304

67,2

11,4

11,0

8,2

2,2

41 284

 

Fosfor – geokemisk beskrivning

Fosfor bildar egna mineral, fosfater, varibland de huvudsakliga är apatit och monazit. Små mäng­der av fosfor finns i bergartsbildande mineral som olivin, pyroxen, amfibol, granat, glimmer och fältspat. Basiska och alkalina bergarter innehåller vanligen högre fosforhalter än sura bergarter. Bland sedimentära bergarter har svartskiffer och fosforiter de högsta koncentrationerna. Fosfor adsorberas till lerpartiklar, järn- och aluminium(hydr)oxider och organiskt material [1].

 

Bakgrundshalter

Fosfor förekommer i grundvattnet främst i form av olika negativa fosfatjoner: Vätefosfat (HPO42–) eller divätefosfat (H2PO4–) beroende på pH. I marken fastläggs fosfat starkt till bland annat lerpartiklar och järn- och aluminiumutfällningar och rörligheten genom marken kan därmed vara begränsad. Fosfor binds även till och bildar svårlösliga föreningar med kalcium. Bakgrundsvärdena i det ytliga jordgrundvattnet i den nationella miljöövervakningen är 0,01 mg/l som medianvärde och 90:e percentilen är 0,07 mg/l [2]. Fosfathalten är beroende av redoxförhållandet och kan öka vid reducerande förhållanden eftersom fosfor binds till järnhydroxider, som är stabila under oxiderande förhållanden men som löses upp när redoxpotentialen sjunker. Brunnar med höga järnhalter kan således även ha naturligt förhöjda fosfathalter.

Påverkanskällor

Höga fosfathalter i grundvatten kan vara av geologiskt ursprung, i synnerhet under reducerande förhållanden. Framför allt i jordgrundvatten är halterna dock ofta ett resultat av yttre påverkan, till exempel från gödsel eller avlopp.

Fosfor är ett viktigt växtnäringsämne och förekommer i gödselmedel. Ibland åtföljs höga halter av kvävekomponenter i grundvattnet av förhöjda fosfathalter. Eftersom fosfat binds hårt i marken kan förhöjda halter av fosfat (över 0,1 mg/l) i jordbruksområden indikera snabba flödesvägar mellan markytan och grundvattnet. Förutom från gödselmedel kan fosfat komma från avlopp och deponier. Detta tillskott har minskat sedan förbud mot fosfat i tvättmedel och diskmedel införts, däremot bidrar fosfat i olika livsmedelstillsatser fortfarande till att höja halterna i avloppsvatten. Förhöjda fosfathalter är relativt vanliga i brunnar med E. coli eller koliforma bakterier, vilket tyder på avloppspåverkan.

Det finns en rad olika organiska fosfatföreningar. Dessa behandlas i avsnittet Organiska ämnesgrupper.

Läs mer i avsnitt Organiska ämnesgrupper

Bedömning av tillstånd och påverkan

För fosfat har indelningen i tillståndsklasser gjorts utgående från Livsmedelsverkets riktvärde för dricksvatten vid enskild dricksvattenförsörjning, men med hänsyn även till risk för övergödning av anslutande ytvattensystem.

Klass

Tillstånd

PO4 (mg/l)

Kommentar

1

Mycket låg halt

< 0,02

Ger inte upphov till övergödning av ytvatten

2

Låg halt

0,02–0,04

 

2

Måttlig halt

0,04–0,1

Kan bidra till övergödning av ytvatten

4

Hög halt

0,1–0,6

 

5

Mycket hög halt

≥ 0,6

Tjänligt med anmärkning vid enskild vattenförsörjning, kan indikera föroreningspåverkan. Generellt tröskelvärde i grundvattenförekomster.

 

Grundvattnets fosfathalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Klass

 

1

2

3

4

5

Fosfat, PO4 (mg/l)

 

<0,02

0,02–0,04

0,04–0,1

0,1–0,6

≥0,6

 

Antal

 

 

%

 

 

Större vattentäkt i jord

1 291

70,8

15,2

7,0

5,3

1,8

Enskild brunn i jord

19 604

57,4

10,5

14,3

13,3

4,5

Källa i jord

1 750

71,4

10,8

8,7

7,0

2,1

Rör i jord

228

67,5

15,8

8,8

5,7

2,2

Större vattentäkt i berg

568

55,8

18,5

13,0

10,9

1,8

Enskild brunn i berg

45 935

66,7

11,9

11,2

8,1

2,1

Provpunkter – jord

22 876

59,3

10,8

13,4

12,3

4,1

Provpunkter – berg

46 503

66,6

12,0

11,2

8,2

2,1

Alla provpunkter

72 812

63,4

12,1

12,1

9,6

2,8

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

För fosfat i dricksvatten från enskilda brunnar anger Livsmedelsverket riktvärdet 0,6 mg/l som tjänligt med anmärkning eftersom så pass höga halter kan indikera föroreningspåverkan [3], [4]. Fosfat i de halter som är aktuella i grundvatten innebär generellt inte något hälsoproblem.

Påverkan på ytvatten och terrestra ekosystem

När fosfathaltigt grundvatten strömmar ut i ett ytvattendrag kan det bidra till övergödning. Jordbruk står för det största fosforbidraget till ytvatten [5]. I synnerhet organogena jordbruksjordar släpper mycket fosfor [6]. Transporten från åkermark är större i områden med höga grundvattennivåer. Utlakningen av fosfor från normalt brukad skogsmark till ytvattendrag varierar relativt lite i Sverige, med totalfosforhalter under 20 µg/l i genomsnitt [7]. Vid totalfosforhalter under 12,5 µg/l i ytvatten råder oligotrofa (näringsfattiga) förhållanden [8]. I de flesta grundvatten förekommer fosfor i huvudsak i oorganisk form. Fosfathalter under 0,04 mg/l (vilket uttryckt i enheten fosfat-fosfor motsvarar 13 µg/l PO4-P) bör således inte ge upphov till övergödning.

Enligt Havs- och Vattenmyndighetens klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) statusbedöms sjöar och vattendrag inom vattenförvaltningen utifrån hur halten av totalfosfor förhåller sig till ett beräknat referensvärde, vilket ger en mer exakt information om risken för övergödning.

I sjöar i skogsområden utan påverkan från tätorter eller jordbruk minskar fosforhalterna kraftigt, vilket kan leda till näringsbrist. Minskningen kan delvis bero på ett varmare klimat och därmed en kraftigare skogstillväxt som tar upp mer fosfor. Andra faktorer hör ihop med den minskande försurningen. När marken blir mindre sur fastläggs mer järn och aluminium i marken. Eftersom dessa metaller binder fosfor till sig stannar mer fosfor kvar i marken i stället för att transporteras till sjöar och vattendrag [9].

Tröskelvärde och vända trend-värde för grundvattenförekomster

Fosfat ingår i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1), med det generella tröskelvärdet 0,6 mg/l. Parametrar som ingår i listan utgör underlag för beslut om miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus. När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst görs det utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Tröskelvärden anpassas för den enskilda förekomsten vid behov, exempelvis när naturliga bakgrundshalter är högre än föreskrifternas generella tröskelvärde, eller om känsliga grundvattenberoende ekosystem motiverar ett lägre tröskelvärde. Vända trend-värdet beslutas för förekomster som riskerar otillfredsställande status och är direkt kopplat till åtgärdsbehovet. Vända trend-värdet är den koncentration av ett förorenande ämne vid vilken åtgärder senast ska sättas in för att grundvattenförekomsten ska behålla god status.

SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1).

 

Senast ändrad 2024-01-29

Skriv ut