Handledning Bedömningsgrunder för grundvatten

Bly

Bly är definierad som en särskilt farlig metall och utgör ett av de prioriterade utfasningsämnena, det vill säga sådana ämnen som man arbetar med att sluta använda inom Sverige och EU. Bly kan förekomma naturligt i grundvatten, men högre halter kan också bero på mänsklig påverkan, främst genom luftburen deposition. Via luften har bly spridits från exempelvis smältverk, annan metallindustri och förbränning. Stora mängder bly har släppts ut i luften av blyhaltig bensin. Bly har ibland också tillförts mark och vatten direkt. Utsläppen av bly i Europa har minskat betydligt de senaste decennierna [1]. Detta innebär att såväl den lokala som den långväga depositionen av bly är betydligt lägre än tidigare. Bly har emellertid använts under mycket lång tid, och halten av bly i markens övre delar är förhöjd på grund av en luftdeposition som pågått i mer än 2 000 år [2].

Bly.png

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Grundvattnets blyhalt – procentuell fördelning av uppmätta halter inom varje kartklassområde

I tabellen visas för varje klass (färg på kartan) vilka halter i brunnsvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 0,5 µ/l (blå områden på kartan) kan exempelvis noteras att 52,3 procent av analyserna från grundvattnet i jord har halter under 0,5 µ/l. Övriga grundvatten i jord i de blå områdena på kartan har således högre blyhalt.

 Pb

Grundvatten i jord

 

 

Grundvatten i berg

 

 

 

Uppmätta halter, µg/l

 

Antal analyser

Uppmätta halter, µg/l

 

Antal analyser

 

< 0,5

0,5–2

2–5

5–10

≥ 10

 

< 0,5

0,5–2

2–5

5–10

≥ 10

 

Kartklass

%

 

%

 

< 0,5

52,3

31,7

11,0

3,4

1,6

1 070

62,5

25,5

8,1

2,5

1,4

4 152

0,5–2

36,3

40,1

16,7

4,7

2,3

5 970

47,0

33,3

12,8

4,1

2,7

11 544

2–5

33,0

39,3

18,6

5,8

3,3

2 321

36,2

36,7

15,6

7,0

4,6

4 281

5–10

30,8

38,6

19,0

6,7

4,8

373

29,4

34,9

17,2

8,4

10,2

981

≥ 10

28,3

40,6

19,8

5,7

5,7

106

22,0

31,0

18,8

12,4

15,8

581

Alla

36,9

38,9

16,7

4,9

2,6

9 840

46,4

32,5

12,8

4,8

3,5

22 489

 

Bly – geokemisk beskrivning

Bly förekommer oftast i sulfidform, till exempel blyglans (PbS), men även som sulfat (anglesit) och karbonat (cerussit). I spårmängder uppträder det i bergartsbildande och accessoriska mineral som fältspat, glimmer, zirkon, magnetit och apatit. Bly är en viktig handelsvara och förekommer i polymetalliska sulfidmalmer, ofta med zink, koppar och silver. Bly binder lätt till organiskt material och därför kan lerskiffer och kol innehålla höga blyhalter. Det är också vanligt att blymineraliseringar följer fluoritförekomster. Mobiliteten är låg på grund av den starka adsorptionen till lerpartiklar, Fe-Mn-hydroxider och organiskt material.

I Sverige kan höga blyhalter i morän kopplas till förekomsten av felsiska magmatiska bergarter, karbonater och skarn samt till områden med polymetalliska Pb-Zn-mineraliseringar. I norr sammanfaller de flesta blyanomalier med sulfidmineraliseringar (koppar, bly, zink, molybden, silver, guld och järn) i metasedimentära bergarter i Kaledoniderna, samt med sura metavulkaniter och kvartsgångar i fennoskandiska urbergsskölden. I Skelleftefältet är blykoncentrationerna i morän relativt låga och endast isolerade lokala anomalier förekommer. I Kaledoniderna (Jämtland) förekommer förhöjda blyhalter i morän som överlagrar sedimentära bergarter från den undre skollberggrunden. I Bergslagen korrelerar blyanomalier väl med kända blymineraliseringar som ofta förekommer med järnoxid- och kopparmineraliseringar i skarn. I Småland speglas mineraliseringarna i Ålatorp (Pb-Zn-Cu-[AgAu-W] i svekokarelska vulkaniter) väl i moränen. I sydöstra Skåne kan blyanomalier i morän kopplas till breccierad kambrisk sandsten som är rik på blyglans, zinkblände, silver och fluorit. Förekomster av svartskiffer (till exempel i centrala Jämtland, Billingen i Västergötland, Motala i Östergötland och Skåne) bidrar också till höga blyhalter i morän [3].

 

Bakgrundshalter

Halten av bly är oftast låg i svenska grundvatten. Högre halter har påvisats i samband med sedimentär berggrund i Dalarna och Skåne, men även i andra bergartstyper i bland annat Småland, Mälardalen, Stockholms skärgård och på Västkusten. I det ytliga grundvattnet är bakgrundshalterna generellt låga. Blyhalterna i grundvatten har sjunkit kraftigt under de senaste decennierna sannolikt främst som en följd av minskat nedfall av långtransporterat luftburet bly, även om minskad försurning med minskad rörlighet för bly i marken också kan ha bidragit. Bakgrundshalten i det ytliga grundvattnet i jord är 0,02 µg/l som medianvärde med 90:e percentilvärdet 0,27 µg/l [4]. Bly i markmiljön rör sig vanligtvis mycket långsamt eftersom bly adsorberas kraftigt till humuspartiklar, järn- och mangan(hydr)oxider samt lermineral. Förutsättningarna för mobilisering är ett lågt pH (lösligheten ökar dock även vid extremt höga pH-värden) samt förhöjda halter av löst organiskt material. Adsorberat bly kan också transporteras med små suspenderade partiklar i vattnet.

Påverkanskällor

Gruvavfall, både i form av varphögar och avfallssand innehåller ofta betydande mängder bly [5]. Bly har dessutom spritts till miljön genom luftutsläpp från smältverk, genom användning i batterier, i ammunition samt genom en tidigare tillsats i bensin. Bly förekommer i mark i 10–20 gånger förhöjda halter längs de flesta vägar. Skjutvallar kan innehålla flera procent bly, som därifrån kan spridas till grundvattnet om det inte finns organiskt material eller andra effektiva adsorbenter som binder bly i marken [6]. Restprodukten kisaska från svavelsyratillverkning vid bland annat tidigare pappers- och massaindustri, innehåller höga halter av tungmetaller, förutom bly även kadmium, zink, koppar och ibland även arsenik och kvicksilver [7].

Bly har även använts inom glasindustrin, och marken kring glasbruk, inklusive deponier av glaskross, kan ha höga halter av bly. Detta är till stor del bundet till partiklar men kan medföra mycket höga blyhalter i grundvatten [8].

Bly har tidigare haft en mycket omfattande användning i samhället och finns spritt exempelvis i den urbana miljön. Andra källor kan vara deponier och förorenad mark. Utlakningen av bly är vanligtvis måttlig jämfört med exempelvis zink och kadmium, eftersom bly adsorberas till markpartiklar.

Bedömning av tillstånd

Halterna av bly i grundvattnet är normalt låga eller mycket låga. Grundvattnets tillstånd med avseende på bly redovisas i fem klasser. Jämfört med tidigare Bedömningsgrunder för grundvatten har klassgränserna justerats för att harmoniera med Livsmedelsverkets reviderade föreskrifter för dricksvatten (LIVSFS 2022:12).

Klass Tillstånd Pb (µg/l) Kommentar

1

Mycket låg halt

< 0,5

Vanlig halt i grundvatten.

2

Låg halt

0,5–2

Kan ge biologiska effekter i ytvatten. Ytvattengränsvärde är 1,2 µg/l biotillgänglig koncentration som årsmedelvärde.

2

Måttlig halt

2–5

 

4

Hög halt

5–10

Inte ovanlig halt i grundvatten. 

SLV anger 5 µg/l som nytt dricksvattengränsvärde fr.o.m. 2026. Tröskelvärde för grundvattenförekomster.

5

Mycket hög halt

≥ 10

Otjänligt som dricksvatten vid enskild vattenförsörjning.

 

Grundvattnets blyhalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Klass   1 2 3 4 5

Bly, Pb (µg/l)

 

< 0,5

0,5–2

2–5

5–10

≥ 10

 

Antal

 

 

%

 

 

Större vattentäkt i jord

1 276

83,4

13,4

2,5

0,5

0,2

Enskild brunn i jord

10 473

31,2

42,1

18,5

5,3

2,9

Källa i jord

1 272

75,9

15,1

5,9

2,1

0,9

Rör i jord

271

76,0

15,5

3,7

1,5

3,3

Större vattentäkt i berg

586

82,9

11,6

3,6

1,0

0,9

Enskild brunn i berg

25 545

46,6

32,7

12,7

4,7

3,3

Provpunkter – jord

13 367

41,6

36,1

15,4

4,5

2,4

Provpunkter – berg

26 135

47,5

32,2

12,5

4,6

3,2

Alla provpunkter

41 095

45,7

33,5

13,4

4,5

2,9

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

Höga halter av bly i grundvattnet kan begränsa dess användbarhet som dricksvatten på grund av risken för hälsoeffekter. Långvarigt intag av dricksvatten med bly kan öka risken för skador på nervsystemet och blodbildningen. Foster och små barn är särskilt känsliga, eftersom bly kan påverka den mentala utvecklingen. För gravida kvinnor kan redan en måttlig exponering av bly påverka fostrets utveckling.

Eftersom bly kan påverka foster och barn negativt, framför allt genom effekter på hjärnans utveckling, är det angeläget att minska halterna i dricksvattnet. I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges gränsvärdet 10 µg/l för allmän dricksvattenförsörjning. Från 2026 sänks detta värde till 5 µg/l. För enskild vattenförsörjning anges att blyhalt över riktvärdet 5 µg/l innebär att vattnet bör ses som otjänligt [9], [10].

Korrosion av blyhaltiga rör och andra installationer i kontakt med vattnet kan öka blyhalten i kranvatten avsevärt. Det är möjligt att en del av de högre halterna som kan ses i enskilda brunnar (jämfört med halterna i de större (kommunala) vattentäkterna, se tabell) beror på att provtagningen i de enskilda brunnarna vanligtvis sker i kökskranen och att det är ganska vanligt med visst blypåslag från vattenledningar och vattenkranar. Höga eller mycket höga blyhalter är dock sannolikt orsakade av geologiska bakgrundsfaktorer.

Påverkan på ytvatten

Bly i grundvattnet kan tillföras ytvattensystemen. Blys rörlighet är större vid låga pH-värden eller som del i lösta organiska komplex. För akvatiska organismer kan skador uppkomma vid en blyhalt på 1 µg/l i känsliga ytvatten (i vatten som är saltfattiga, det vill säga mjuka, fattiga på närings- och humusämnen och har lågt pH) [11].

Bly tillhör de ämnen som innebär en speciell risk för vattenmiljön och som ska prioriteras med avseende på åtgärder inom vattenförvaltningen. I Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) anges att för god status i ytvatten ska den biotillgängliga blyhalten inte överstiga 1,2 µg/l som årsmedelvärde, samt att den maximala koncentrationen inte får överstiga 14 µg/l.

Tröskelvärde och vända trend-värde för grundvattenförekomster

Bly ingår i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och statusklassificering, med det generella tröskelvärdet 5µg/l (SGU–FS 2023:1). Föreskriften reviderades 2023, innan dess var riktvärdet 10 µg/l (SGU-FS 2013:2).

Parametrar som ingår i listan utgör underlag för beslut om miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus. När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst görs det utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Tröskelvärden anpassas efter den enskilda förekomsten vid behov, exempelvis när naturliga bakgrundshalter är högre än föreskrifternas generella tröskelvärde, eller om känsliga grundvattenberoende ekosystem motiverar ett lägre tröskelvärde. Vända trend-värdet beslutas för förekomster som riskerar otillfredsställande status och är direkt kopplat till åtgärdsbehovet.  Vända trend-värdet är den koncentration av ett förorenande ämne vid vilken åtgärder senast ska sättas in för att grundvattenförekomsten ska behålla god status.

SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)

Senast ändrad 2024-06-18

Skriv ut