Handledning Bedömningsgrunder för grundvatten

Kalium

Kalium (K+) är tillsammans med kalcium (Ca2+), magnesium (Mg2+) och natrium (Na+) de positiva joner som har högst halter i grundvattnet. Tillsammans kallas de ofta baskatjoner. Kalium kan tillföras grundvattnet genom vittring av berggrunden och högre halter återfinns i områden påverkade av sedimentära bergarter men även i områden som legat under högsta kustlinjen efter senaste istiden. Nederbördens och den torra depositionens innehåll av havssalter bidrar i mindre utsträckning till kaliumhalterna i grundvattnet.

Kalium ingår i många hushålls- och industrikemikalier.

Kalium.png

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg. För kalium har den lägsta tillståndsklassen (mindre än 3 mg/l) delats upp med en extralåg klass (mindre än 1 mg/l) på kartan för att visa kaliumfattiga områden.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Grundvattnets kaliumhalt – procentuell fördelning av uppmätta halter inom varje kartklassområde.

I tabellen visas för varje klass (färg på kartan) vilka halter i grundvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 1 mg/l (grå områden på kartan) kan exempelvis noteras att endast 50,2 procent av analyserna från grundvatten i jord har kaliumhalt under 1 mg/l.

K

Grundvatten i jord

 

 

 

Grundvatten i berg

 

 

 

 

Uppmätta halter, mg/l

Antal analyser

Uppmätta halter, mg/l

Antal analyser

 

< 1

1–3

3–6

6–12

12–25

≥ 25

 

< 1

1–3

3–6

6–12

12–25

≥ 25

 

 Kartklass

%

 

%

 

< 1

50,2

30,1

12,9

4,6

2,0

0,2

1 222

40,7

39,0

15,7

3,2

0,9

0,4

1 798

1–3

30,1

35,4

22,9

7,6

2,9

1,2

5 911

19,5

43,6

30,4

4,8

1,3

0,5

15 539

3–6

16,2

29,2

33,1

14,0

5,3

2,2

6 027

8,9

30,4

44,9

12,2

2,6

1,0

13 796

6–12

11,8

24,6

30,7

18,7

9,8

4,4

2 684

6,9

21,5

39,4

22,6

6,4

3,2

2 979

12–25

9,0

19,6

30,7

19,0

12,7

9,0

769

9,7

25,4

33,5

15,7

8,9

6,8

559

≥ 25

9,0

19,0

26,5

18,5

12,7

14,3

189

8,2

20,1

42,5

16,4

6,7

6,0

134

Alla

22,4

30,2

27,5

12,1

5,4

2,5

16 802

15,1

35,8

36,3

9,4

2,3

1,1

34 805

 

Kalium – geokemisk beskrivning

Kalium är ett av de vanligaste grundämnena i jordskorpan. Kalium finns i en mängd olika mineral: bergartsbildande silikater (fältspat, glimmer), klorider (sylvit) och fyllosilikater (illit). Kalium anrikas i felsiska bergarter, inklusive alkalina och metamorfa bergarter, och i sandstenar och lerskiffer med stor andel fältspat. Generellt är höga kaliumhalter i marken vanliga i områden med granitiska och alkalina bergarter som är rika på kalifältspat och glimmer. Kalium är ofta bundet i vittringsbeständiga mineral som kalifältspat, varför de lösta halterna i grundvattnet är ganska låga. Kalium i marken ger ett betydande tillskott till bakgrundsstrålningen på grund av den radioaktiva isotopen Kalium-40.

De högsta kaliumhalterna i morän finns i Kaledoniderna i områden som domineras av sedimentära och metasedimentära bergarter i skollorna, och kristallina bergarter i de tektoniska fönstren som är rika på kalifältspat och glimmer. I den nordligaste delen av landet sammanfaller kaliumanomalier med felsiska magmatiska bergarter och högmetamorfa gnejser och migmatiter. I anomalier längs kusten i södra Västerbotten kommer kalium ursprungligen från underliggande metasedimentära bergarter som metagråvacka, glimmerskiffer och paragnejs. I västra Sverige (Dalsland och Bohuslän) utgör svekonorvegiska graniter en väsentlig kaliumkälla. I södra delen av Skåne kan höga kaliumhalter associeras med lerrik morän som speglar förekomsten av fanerozoiska sedimentära bergarter [1].

 

Bakgrundshalter

Kalium finns i de flesta bergarter men eftersom kalium oftast ingår i relativt svårvittrade mineral är halterna som bildas genom vittring betydligt lägre än för till exempel kalcium. Tillskottet genom nederbörd är också begränsat och kalium förekommer normalt i lägre koncentrationer än övriga baskatjoner. Högre halter i grundvattnet återfinns i områden påverkade av sedimentära bergarter men även i områden som legat under högsta kustlinjen efter senaste istiden. Bakgrundshalten i det ytliga grundvattnet är 1,1 mg/l som medianvärde med 90:e percentilvärdet 4,2 mg/l [2].

Påverkanskällor

Halterna av kalium kan vara förhöjda genom påverkan från en rad mänskliga aktiviteter. Deponier har ofta visat sig ge höga halter av kalium förutom av de övriga baskatjonerna. Kalium ingår som en viktig komponent i handelsgödsel och kan också indikera avloppspåverkan. Att högre kaliumhalter är vanligare vid enskilda brunnar, i synnerhet i grävda brunnar, än vid större (oftast kommunala) vattentäkter tyder på att påverkan från jordbruk och avlopp lokalt kan bidra till förhöjda kaliumhalter.

Bedömning av tillstånd

Halterna av kalium är normalt låga. Högre halter förekommer naturligt till exempel i områden påverkade av sedimentär berggrund. Grundvattnets tillstånd avseende kalium redovisas i fem klasser. Jämfört med tidigare Bedömningsgrunder för grundvatten har den högsta klassgränsen sänkts eftersom det visat sig att svenska grundvatten mycket sällan har så höga halter.

Klass Tillstånd K (mg/l) Kommentar

1

Mycket låg halt

< 3

Vanlig halt i grundvatten.

2

Låg halt

3–6

 

3

Måttlig halt

6–12

 

4

Hög halt

12–25

Tjänligt med anmärkning vid enskild vattenförsörjning eftersom högre halter kan indikera föroreningspåverkan.

5

Mycket hög halt

≥ 25

 

Grundvattnets kaliumhalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Klass   1 2 3 4 5

Kalium, K (mg/l)

 

< 3

3–6

6–12

12–25

≥ 25

 

Antal

 

 

%

 

 

Större vattentäkt i jord

1 956

74,2

19,4

5,7

0,7

 

Enskild brunn i jord

17 283

49,9

29,0

12,9

5,6

2,7

Källa i jord

1 814

80,7

13,1

4,3

1,5

0,4

Rör i jord

279

71,3

16,5

6,8

3,2

2,2

Större vattentäkt i berg

1 056

66,2

29,7

3,7

0,2

0,2

Enskild brunn i berg

39 720

51,4

36,0

9,3

2,3

1,0

Provpunkter – jord

21 420

55,0

26,6

11,4

4,8

2,2

Provpunkter – berg

40 780

51,8

35,9

9,1

2,2

1,0

Alla provpunkter

65 866

52,9

32,4

10,0

3,2

1,4

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

Det är ovanligt med problem med höga kaliumhalter i dricksvatten. Livsmedelsverket anger inget gränsvärde för kalium vid allmän vattenförsörjning i Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12). Vid enskild vattenförsörjning bedöms vattnet vara tjänligt med anmärkning om kaliumhalten överstiger 12 mg/l [3], [4]. Högre kaliumhalter kan indikera att vattnet är föroreningspåverkat även om kalium också kan ha ett naturligt geologiskt betingat ursprung.

Påverkan på ytvatten och terrestra ekosystem

Utflöde av grundvatten bidrar i de allra flesta söta ytvattensystem till huvuddelen av de baskatjoner som är nödvändiga för såväl växt- som djurliv. I synnerhet magnesium, kalium och kalcium men även natrium utgör viktiga näringsämnen [5]. Inom skogsbruket bedöms tillgång till ett mineralrikt, ytligt och rörligt markvatten bidra till hög skogstillväxt i nedre delen av sluttningar. Sådant markvatten är ofta beroende av kapillär upptransport från grundvattenzonen.

Tröskelvärde och vända trend-värde för grundvattenförekomster

Kalium ingår inte i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1). När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst ska det göras utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Parametrar som inte ingår i tröskelvärdeslistan har inga beslut om miljökvalitetsnormer men omfattas av övriga bestämmelser i miljöbalken och annan lagstiftning. Om mänsklig verksamhet leder till förhöjda halter som kan medföra skada för människors hälsa eller för miljön ska vattenmyndigheten meddela detta till SGU, som vid behov gör ett tillägg till tröskelvärdeslistan.

SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)

Senast ändrad 2024-01-29

Skriv ut