
Uran är ett svagt radioaktivt grundämne som finns naturligt i berg och jord. Det finns inga stabila isotoper av uran. Däremot finns tre naturliga isotoper som är instabila, men som sönderfaller mycket sakta vilket innebär att de är relativt svagt radioaktiva. De naturliga isotoperna är 234U, 235U och 238U, där 238U är helt dominerande [1].
Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.
Läs mer på sidan Vad visar kartorna?
I tabellen visas för varje klass (färg) på kartan vilka halter i brunnsvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 5 µg/l (blå områden på kartan) kan exempelvis noteras att 91,8 procent av analyserna från grundvatten i jord har uranhalter under 5 µg/l. Resten av grundvattnet i de blå områdena har högre uranhalter.
Uran |
Grundvatten i jord |
|
|
Grundvatten i berg |
|
|
||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Uppmätta halter, µg/l
|
Antal analyser |
Uppmätta halter, µg/l
|
Antal analyser |
||||||||
< 5 |
5–10 |
10–15 |
15–30 |
≥ 30 |
< 5 |
5–10 |
10–15 |
15–30 |
≥ 30 |
|||
Kartklass |
% |
% |
||||||||||
< 5 |
91,8 |
4,7 |
1,3 |
1,5 |
0,8 |
7 284 |
82,4 |
9,6 |
2,9 |
3,1 |
1,9 |
9 851 |
5–10 |
54,1 |
20,2 |
9,4 |
11,2 |
5,1 |
1 019 |
53,7 |
20,1 |
8,1 |
10,5 |
7,6 |
4 299 |
10–15 |
43,1 |
19,0 |
11,6 |
15,8 |
10,4 |
499 |
40,0 |
20,9 |
11,5 |
15,5 |
12,2 |
2 491 |
15–30 |
38,4 |
16,3 |
11,7 |
19,2 |
14,4 |
521 |
29,6 |
18,6 |
13,4 |
20,1 |
18,3 |
3 582 |
≥ 30 |
24,6 |
12,5 |
7,6 |
24,6 |
30,8 |
224 |
19,1 |
12,8 |
9,0 |
19,3 |
39,8 |
2 601 |
Alla |
80,7 |
7,9 |
3,5 |
4,8 |
3,2 |
9 547 |
56,9 |
14,6 |
7,2 |
10,4 |
11,0 |
22 824 |
Uran är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktiniderna. Uraninit är det vanligaste uranmineralet, men uran förekommer oftast som ett spårelement i accessoriska mineral som apatit, zirkon och monazit. I vanliga magmatiska bergarter förekommer de högsta uranhalterna i granit och pegmatit, samt i sura vulkaniska bergarter. Svartskiffer som är rik på organiskt material har vanligtvis höga uranhalter.
De flesta mineral som innehåller uran är vittringsresistenta. Lösligt uran adsorberas till lermineral, organiskt material och järnoxider samt binder till fosfater. Under oxiderande, sura till basiska förhållanden är uran lösligt, men mobiliteten minskar i reducerande miljöer.
I Sverige uppträder de högsta uranhalterna i morän som täcker kristallina bergarter i den Fennoskandiska skölden. Norra Sveriges urananomalier har sitt ursprung i proterozoiska graniter och pegmatiter. I centrala Sverige är det i stället svekokarelska gnejser, yngre Rätangranit och skarn med mineraliseringar av uran, molybden, volfram och järn som är källor till höga uranhalter i moränen. I Kaledoniderna uppträder urananomalier i morän som överlagrar magmatiska bergarter i de tektoniska fönstren och relaterade uranmineraliseringar. Uranrik svartskiffer och kvartsit framträder mindre tydligt i moränens geokemiska mönster. Förhöjda värden i glaciala avlagringar i Småland kommer från svekokarelsk granitgnejs och metavulkaniska bergarter, och speglar ofta uranmineraliseringar i paragnejs, kvartsit och kvartsgångar. Längre söderut, i Blekinge, utgör mesoproterozoiska graniter källan till uran i morän [2].
I den kristallina berggrunden är förhöjda uranhalter i grundvattnet vanligt förekommande inom många områden. Sedimentära bergarter har i allmänhet låga uranhalter, med undantag för alunskiffer som kan innehålla mycket höga halter av uran. De naturliga halterna i grundvattnet varierar med bergart och lokal grundvattenkemi [3]–[5]. Uran förekommer oftast i fyrvärd eller sexvärd positiv oxidationsform i grundvattnet. Den sexvärda formen bildar uranyljoner (UO22+) som är stabila i grundvattnet under oxiderande förhållanden. Uranyljonerna är mer lösliga än urans mer reducerade fyrvärda form. I det ytliga grundvattnet i jord är bakgrundshalterna generellt låga, medianvärdet vid den nationella miljöövervakningen är 0,27 µg/l medan 90:e percentilen uppgår till 8,2 µg/l [6].
Uran påträffas i förhöjda halter i jord- och berggrundvattnet i bland annat stora delar av Svealand, i östra Småland, Östergötland, norra Bohuslän och spritt i norra Sverige.
Urans sönderfallsprodukt radium är mer svårlösligt än uran och förekommer i allmänhet i lägre halter i grundvattnet [3]. Radium förekommer som tvåvärt positiva joner som lätt adsorberas till tillgängliga ytor i marken [7]. Se även avsnittet Radon.
Uran uppvisar ett komplext beroende av ett flertal olika faktorer: förutom uraninnehåll i marklager och berggrund även av grundvattenkemiska faktorer som pH, redox, alkalinitet och innehåll av naturliga lösta ämnen [8].
Uran förekommer i rödfyr, en restprodukt från förbränning av alunskiffer vid kalkbrott, och uran har påvisats i förhöjda halter i grundvattnet i områden med rödfyr [9], [10].
Höga och mycket höga uranhalter i grundvattnet förekommer främst i berggrundvatten i stora delar av Sverige, men kan även förekomma i jordgrundvatten. Förhöjda uranhalter påträffas frekvent i alla regioner förutom region A och B, dock saknas i stort sett data från region J. Grundvattnets tillstånd med avseende på uran redovisas i fem klasser.
Läs mer i avsnitt Indelning i regioner
Klass | Tillstånd | Uran (µg/l) | Kommentar |
---|---|---|---|
1 |
Mycket låg halt |
< 5 |
|
2 |
Låg halt |
5–10 |
|
3 |
Måttlig halt |
10–15 |
|
4 |
Hög halt |
15–30 |
|
5 |
Mycket hög halt |
≥ 30 |
Gränsvärde vid allmän vattenförsörjning och tjänligt med anmärkning vid enskild vattenförsörjning. |
Klass | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |
---|---|---|---|---|---|---|
Uran, µg/l |
|
< 5 |
5–10 |
10–15 |
15–30 |
≥ 30 |
|
Antal |
|
|
% |
|
|
Större vattentäkt i jord |
853 |
77,5 |
9,8 |
3,5 |
6,4 |
2,7 |
Enskild brunn i jord |
10 861 |
81,5 |
7,5 |
3,4 |
4,5 |
3,0 |
Källa i jord |
1 011 |
86,9 |
6,9 |
2,3 |
2,6 |
1,3 |
Rör i jord |
182 |
80,8 |
7,7 |
2,7 |
4,4 |
4,4 |
Större vattentäkt i berg |
357 |
73,9 |
11,8 |
4,2 |
6,2 |
3,9 |
Enskild brunn i berg |
26 904 |
57,6 |
14,6 |
7,2 |
10,1 |
10,5 |
Provpunkter – jord |
12 959 |
81,7 |
7,7 |
3,3 |
4,5 |
2,9 |
Provpunkter – berg |
27 264 |
57,8 |
14,6 |
7,2 |
10,1 |
10,4 |
Alla provpunkter |
41 934 |
65,7 |
12,2 |
5,9 |
8,2 |
8,0 |
Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.
Förekomst av uran i råvatten kan vara ett kvalitetsproblem vid grundvattenbaserad dricksvattenförsörjning. Förhöjda uranhalter finns både i jord- och berggrundvatten. I Socialstyrelsens kungörelse om ändring i allmänna råden (SOSFS 2003:17) om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2005:20 (M)) för enskild vattenförsörjning fanns det av WHO föreslagna riktvärdet 15 µg/l för uran. WHO:s riktvärde för uran i dricksvatten höjdes 2011 till 30 µg/l.
I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges för allmän vattenförsörjning gränsvärdet 30 µg/l. För den enskilda vattenförsörjningen anges att en uranhalt över riktvärdet 30 µg/l medför att vattnet är tjänligt med anmärkning [11], [12].
Rekommendationerna för uran i dricksvatten har fastställts med utgångspunkt från uranets kemiska egenskaper och alltså inte utifrån dess radioaktivitet. Mycket höga uranhalter kan dock medföra en viss ökning av den radioaktiva strålningen, en uranhalt över 100 µg/l beräknas ge en stråldos över 0,1 mSv/år [3].
I Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25) anges att för god status i ytvatten ska uranhalten inte överstiga 0,17 µg/l som årsmedelvärde, samt att den maximala koncentrationen inte får överstiga 8,6 µg/l. Vid tillämpning av dessa värden ska hänsyn tas till naturlig bakgrund, vilken ska subtraheras från uppmätt urankoncentration. Halterna av uran är vanligtvis högre i grundvatten än i ytvatten och därför kan grundvattnet förmodas ge ett betydande tillskott till uranhalten i ytvattnet. Detta gäller både vid naturligt utflöde av grundvatten till sjöar och vattendrag och till exempel vid länshållning av gruvor [13].
Vattnets uranhalt ingår inte i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU-FS 2023:1). När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst ska det göras utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Parametrar som inte ingår i tröskelvärdeslistan har inga beslut om miljökvalitetsnormer men omfattas av övriga bestämmelser i miljöbalken och annan lagstiftning. Om mänsklig verksamhet leder till förhöjda halter som kan medföra skada för människors hälsa eller för miljön ska vattenmyndigheten meddela detta till SGU som vid behov gör ett tillägg till tröskelvärdeslistan.
SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)
Senast ändrad 2024-01-29