Handledning Bedömningsgrunder för grundvatten

Nitrat

I grundvattnet förekommer oorganiskt kväve främst som nitrat (NO3). Nitratjonen adsorberas i mycket liten utsträckning på markpartiklarna och är därför lättrörlig i mark och grundvatten. Halterna av de oorganiska kväveformerna nitrit (NO2) och ammonium (NH4+) är i allmänhet låga jämfört med nitrathalten (se avsnitten Nitrit och Ammonium). Organiskt bundet kväve bestäms oftast inte i grundvatten, men är vanligen den dominerande kväveformen i det ytligaste grundvattnet.

Läs mer i avsnitt Nitrit

Läs mer i avsnitt Ammonium

Kvävekomponenternas fördelning är redoxberoende (för indelning i redoxklasser jämför med avsnittet Syre och redoxförhållanden). Höga nitrathalter förekommer främst i väl syresatta (aeroba) miljöer medan det motsatta gäller för ammonium (se avsnittet Nitrat – samband med andra parametrar). Omvandlingsprodukten nitrit förekommer i betydligt lägre halter än nitrat och ammonium. Förhöjda nitrithalter verkar förekomma främst i svagt aeroba vatten.

Läs mer i avsnitt Syre och redoxförhållanden

Läs mer på sidan Nitrat – samband med andra parametrar

Förhöjda kvävehalter i grundvattnet är oftast orsakade av kvävegödsling, framför allt på jordbruksmark, av stallgödselhantering eller av påverkan från avlopp. Förhöjda halter kan också uppträda i skogsmark, exempelvis vid gödsling eller efter avverkning, men då i jämförelsevis låga koncentrationer.

Nitrat.png

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

Läs mer på sidan Vad visar kartorna?

Grundvattnets nitrathalt– procentuell fördelning av uppmätta halter inom varje kartklassområde

I tabellen visas för varje klass (färg) på kartan vilka halter i grundvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 2 mg/l (blå områden på kartan) kan exempelvis noteras att 72,2 procent av analyserna från brunnarna i jord har halter under 2 mg/l. Resten av brunnarna i jord i denna klass har högre värden även om sannolikheten att komma över gränsvärdet 50 mg/l i de blå områdena är liten (0,3 procent).

NO3

Grundvatten i jord

 

 

 

Grundvatten i berg

 

 

 

 

Uppmätta halter, mg/l

 

 

Antal analyser

Uppmätta halter, mg/l

 

 

Antal analyser

 

<2

2–5

5–20

20–50

≥50

 

<2

2–5

5–20

20–50

≥50

 

 Kartklass

%

 

%

 

< 2

72,2

12,3

12,0

3,1

0,3

4 319

86,2

6,2

6,1

1,3

0,3

32 766

2–5

54,7

17,2

20,4

6,5

1,2

3 807

74,4

8,9

12,6

3,5

0,6

8 412

5–20

34,5

15,5

32,5

14,4

3,1

7 935

62,8

9,9

18,5

7,3

1,4

5 643

20–50

22,6

10,8

29,6

27,2

9,8

1 914

50,9

7,7

17,5

16,1

7,8

640

≥ 50

22,0

7,1

28,4

24,8

17,7

141

50,8

4,9

24,6

11,5

8,2

61

Alla

46,4

14,5

24,7

11,5

2,9

18 116

80,8

7,1

8,9

2,6

0,6

47 522

 

Bakgrundshalter

De naturliga halterna av kväveföreningar i grundvatten är mycket låga. Vanligtvis är kväve ett bristämne för växterna och tillgängligt kväve tas effektivt upp av vegetationen innan det hunnit tränga ner till grundvattnet. Grundvatten i jordlager innehåller vanligen endast låga nitrathalter. Bakgrundsvärdena för nitrat i det ytliga grundvattnet i den nationella miljöövervakningen är 0,49 mg/l som medianvärde. Den 90:e percentilen, 11 mg/l, är emellertid tydligt påverkad av nitrat från jordbruk eller andra källor [1].

Under de senaste decennierna har stora mängder kväve tillförts mark och grundvatten genom luftburen deposition. Depositionen av kväve avtar, men är fortfarande stor i södra Sverige. Kvävedepositionen har sitt ursprung i utsläpp av kväveoxider, vilka bildas vid förbränningsprocesser och i dag främst kommer från transportutsläpp, och ammoniak som nästan uteslutande härrör från jordbrukets djurhållning. Deposition från kväveoxid ger nitrat medan ammoniak resulterar i deposition av ammonium.

Depositionen av kväve i barrskog uppgick till 7,5 kg per hektar och år i sydvästra Sverige 2017–2021, medan motsvarande siffra för sydöstra och norra Sverige var 4,4 respektive 2,0 kg per hektar och år [2]. Det mesta av det luftburna kvävet tas upp av vegetationen, men kan lokalt bidra till kvävemättnad av skogsmark i södra Sverige. Om man utgår från en schablonmässig grundvattenbildning på 300 mm per år och antar att det tillförda kvävet fullständigt omvandlas till nitrat, så skulle de angivna depositionsnivåerna för 2017–2021 motsvara en nitrathalt i grundvattnet på 11 mg/l i sydvästra Sverige, 6 mg/l i sydöstra och 3 mg/l i norra Sverige, om kvävet inte togs upp av vegetationen.

Skogsmark kan ge betydande kvävetillförsel till grundvattnet om den luftburna depositionen och skogsgödslingen inte begränsas. En sammanställning av de mätningar av markvattenkemi som genomförs i IVL:s (Svenska miljöinstitutet AB) regi visar att nitrathalterna i markvatten i skogsmark vanligtvis är mycket låga i Svealand och Norrland men att högre halter förekommer i Götaland [3]. Markvattenkemin ger en indikation av vilka nitrathalter som kan förväntas i det ytliga grundvattnet i skogsmark i olika delar av Sverige.

Markvattenkemi i skogsmark. Data från IVL Svenska Miljöinstitutet.

Påverkanskällor

Kännedom om markanvändning, placering av avloppsanläggningar, gödselvårdsanläggningar, deponier med mera är ett nödvändigt underlag för att kunna ange den troliga källan eller källorna till förhöjda kvävehalter i grundvattnet. Vid sprängning används ammoniumnitrat, och rester av sprängämnet kan ge betydande kvävehalter (flera hundra milligram N/l) [4].

Omfattningen av utläckage av kväve från jordbruksmark beror på många olika faktorer såsom gödselgivor, vilken gröda som odlas, växtföljder, odlingsmetoder, jordart och klimat [5]. För åkermark beräknas medelläckaget ha minskat från 20,7 kg N/ha år 1995 till 18,2 kg N/ha år 2005 [6]. I de södra delarna av Sverige, där läckaget har varit störst, har det också minskat mest. Minskningen i kväveläckage verkar emellertid ha stannat av. Medelläckaget för 2013 för Sverige var cirka 18 kg N/ha och år [7]. Med en beräknad medelavrinning på 300 mm motsvarar läckaget 2013 en medelhalt på 27 mg/l nitrat i det vatten som passerat rotzonen och som kan bilda grundvatten. Eftersom läckageberäkningarna gäller medelvärden så överskrids sannolikt fortfarande gränsen 50 mg/l i många delområden, särskilt i södra Sverige.

När man ska försöka utreda orsaken till förhöjda nitrathalter i grundvattnet kan man relatera dem till halterna av fosfat, kalium, klorid och mikrobiologiska parametrar.

Ibland åtföljs höga nitrathalter av förhöjda halter av växtnäringsämnena fosfat och kalium som också tillförs genom gödsling av åkermark. Eftersom både fosfat och kalium fastläggs i marken kan förhöjda halter i grundvattnet av fosfat (över 0,1 mg/l) eller kalium (över 10 mg/l) i jordbruksområden indikera snabba flödesvägar mellan markytan och grundvattnet. Även om halter över de indikerade ofta har sitt ursprung i någon typ av mänsklig påverkan, kan högre halter vara naturligt betingade. Exempelvis kan höga fosfathalter förekomma naturligt i anaeroba (syrefattiga) miljöer. Förutom från gödselmedel kan fosfat och kalium komma från avlopp och deponier. Förhöjda kloridhalter kan också medfölja höga nitrathalter. Detta är vanligt vid avloppspåverkan och vid påverkan från deponier för hushållsavfall. Ibland kan förekomst av bakterier indikera att grundvattnet är påverkat av avlopp eller stallgödselhantering.

Läs mer i avsnitt Fosfat

Läs mer i avsnitt Kalium

Läs mer i avsnitt Klorid

Läs mer i avsnitt Mikrobiologi

I djupt grundvatten med anaeroba förhållanden kan nitrathalterna minska genom olika reduktionsprocesser, främst denitrifikation [8]–[11].  Se avsnittet Syre och redoxförhållanden.

Läs mer i avsnitt Syre och redoxförhållanden

Bedömning av tillstånd

Grundvattnets tillstånd med avseende på nitrathalt redovisas i fem klasser. Gränserna mellan klasserna har anpassats till Livsmedelsverkets gräns- respektive riktvärden. De naturliga systemen i Sverige är kvävefattiga. Den naturliga nitrathalten i grundvattnet i Sverige överstiger inte 2 mg/l förutom i undantagsfall. För nitrat kan halter över 2 mg/l med relativt stor säkerhet bedömas bero på mänsklig påverkan. Höga eller mycket höga nitrathalter beror främst på jordbrukspåverkan, men även avloppspåverkan kan bidra.

Nitrats redoxberoende framgår av sidan Nitrat – samvariation med andra parametrar (för indelning i redoxklasser jämför med avsnittet Syre och redoxförhållanden). Det är tydligt att höga nitrathalter förekommer främst i väl syresatta (aeroba) miljöer.

Läs mer på sidan Nitrat – samvariation med andra parametrar

Läs mer i avsnitt Syre och redoxförhållanden

Klass

Tillstånd

NO3 (mg/l)

Kommentar

1

Mycket låg halt

< 2

Vanlig halt i skogsmark.

2

Låg halt

2–5

Skogsavverkade områden, avlopp

2

Måttlig halt

5–20

Jordbruksbygd, avlopp

4

Hög halt

20–50

En inte ovanlig halt i jordbruksbygd. Tjänligt med anmärkning som dricksvatten vid enskild vattenförsörjning.

5

Mycket hög halt

≥ 50

Gränsvärde vid allmän vattenförsörjning och otjänligt vid enskild vattenförsörjning. Tröskelvärde för grundvattenförekomster.

 

Grundvattnets nitrathalt – indelning efter provtagningsplats och fördelning i procent

Klass

 

1

2

3

4

5

Nitrat, NO3 (mg/l)

 

< 2

2–5

5–20

20–50

≥ 50

 

Antal

 

 

%

 

 

Större vattentäkt i jord

1 948

54,5

18,2

22,7

4,3

0,3

Enskild brunn i jord

18 486

44,6

14,6

25,7

12,0

3,0

Källa i jord

1 799

63,8

14,6

16,0

4,7

1,1

Rör i jord

257

77,0

5,4

15,6

1,6

0,4

Större vattentäkt i berg

1 034

77,4

11,3

9,3

1,9

0,1

Enskild brunn i berg

52 287

81,1

7,1

8,7

2,5

0,6

Provpunkter – jord

22 517

47,4

14,8

24,6

10,6

2,6

Provpunkter – berg

53 323

81,0

7,2

8,7

2,5

0,6

Alla provpunkter

79 705

70,6

9,5

13,6

5,1

1,2

Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.

Halter i dricksvatten

Höga halter av kväveföreningar i grundvattnet begränsar dess användbarhet som dricksvatten på grund av risken för hälsoeffekter. Gränsvärdet enligt Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) vid allmän vattenförsörjning är 50 mg/l. Dessutom ska parametern NO3/50 + NO2/0,5 vara mindre än eller lika med ett. För dricksvatten från mindre vattentäkter anger Livsmedelsverket att nitrathalter över 20 mg/l medför att vattnet är tjänligt med anmärkning och vid halter över 50 mg/l otjänligt som dricksvatten [12], [13].

Endast ett fåtal av de kommunala vattentäkterna har nitrathalter över 50 mg/l. Höga nitrathalter i grundvattnet har varit kända under lång tid i problemområden och inom dessa områden har kommunala vattentäkter med nitratproblem tagits ur bruk. Förhöjda nitrathalter förekommer främst i enskilda grunda brunnar

Gränsvärdena är satta med tanke för risk för försämrad syreupptagningsförmåga hos spädbarn. Det finns få belägg för att detta är en påtaglig risk men under senare år har andra hälsorisker, bland annat för olika cancerformer eller störningar i fosterutveckling, lyfts fram. Dessa risker skulle kunna uppkomma även vid lägre nitrathalter än 50 mg/l men det finns fortfarande osäkerheter kring resultat från olika studier [14]–[16].

Påverkan på ytvatten och terrestra ekosystem

I regel innebär förhöjda kvävehalter i grundvattnet att kvävetillförseln till ytvattendrag och hav ökar, vilket kan bidra till övergödning. Enligt SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1) kan det vara nödvändigt med tröskelvärden lägre än 50 mg/l där utflödande grundvatten riskerar att påverka ytvattenförekomster negativt i fråga om kvävetillförsel (se SGU-FS 2023:1). Vid utströmning av grundvatten i strandzoner och i våtmarker kan emellertid ibland nitratreduktion genom denitrifikation äga rum, vilket måste tas i beaktande vid bedömningen.

Vid denitrifikation bildas först nitrit, sedan gasen kväveoxid (NO), sedan lustgas (N2O), och slutligen kvävgas (N2). Beroende på omständigheterna går inte alltid denitrifikationen hela vägen till kvävgas, utan lustgas som är en starkt verkande växthusgas kommer i stället att avgå till atmosfären [9]. Denitrifikation minskar de kvävemängder som når sjöar, vattendrag och hav, men omfattningen av denitrifikationen har beräknats vara relativt begränsad i Sverige [17].

Kvävehalterna i det utströmmande vattnet kan även minska genom växtupptag i strandzonen.

Tröskelvärde och vända-trend-värde för grundvattenförekomster

Nitrat ingår i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1), med det generella tröskelvärdet 50 mg/l. Parametrar som ingår i listan utgör underlag för beslut om miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus. När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst görs det utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Tröskelvärden anpassas för den enskilda förekomsten vid behov, exempelvis när naturliga bakgrundshalter är högre än föreskrifternas generella tröskelvärde, eller om känsliga grundvattenberoende ekosystem motiverar ett lägre tröskelvärde. Vända trend-värdet beslutas för förekomster som riskerar otillfredsställande status och är direkt kopplat till åtgärdsbehovet.  Vända trend-värdet är den koncentration av ett förorenande ämne vid vilken åtgärder senast ska sättas in för att grundvattenförekomsten ska behålla god status.

SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)

 

Nitratdirektivet

Även enligt nitratdirektivet (Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket) ska nitrathalterna i grundvattnet inte överskrida 50 mg/l.

Nitratdirektivet gäller inte enbart de avgränsade grundvattenförekomsterna som ingår i vattenförvaltningsarbetet, utan även övrigt grundvatten. Enligt Nitratdirektivet ska områden som är känsliga för nitratförorening från jordbruksverksamhet avgränsas. I Sverige ingår huvuddelen av områden med jordbruksmark i södra Sverige i de nitratkänsliga områdena. I dessa områden gäller särskilda regler för lagring och spridning av gödsel (Statens jordbruksverks föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring (SJVFS 2004:62) och Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring (SJVFS 2021:37)).

Senast ändrad 2024-01-29

Skriv ut