
Kvicksilver är en metall som är flytande vid normala temperaturer. Kvicksilver är definierad som särskilt farlig och utgör ett prioriterat utfasningsämne i EU. Försäljning av kvicksilver, inklusive varor som innehåller kvicksilver, är förbjudet i Sverige sedan 2009.
Kvicksilver kan förekomma naturligt i grundvatten, men högre halter beror främst på mänsklig påverkan, genom luftburen deposition. Via luften har kvicksilver spridits från exempelvis smältverk, annan metallindustri och förbränning. Kvicksilver har också tillförts mark och vatten direkt. Utsläppen av kvicksilver i Europa har minskat betydligt de senaste decennierna [1]. Detta innebär att depositionen är betydligt lägre än tidigare. Kvicksilver har emellertid i stor utsträckning lagrats i marken.
Kvicksilver förekommer i olika former med varierande giftighet och egenskaper. Den form som sprids via atmosfären är metalliskt kvicksilver. I mark och vatten dominerar oorganiskt kvicksilver, som en tvåvärt positiv jon (Hg2+). Under vissa förhållanden kan oorganiskt kvicksilver övergå i organisk form, metylkvicksilver, vilken är mycket skadlig för särskilt foster och små barns utveckling. Metylkvicksilver i sjöar anrikas uppåt i näringskedjan, vilket gör att halterna i fisk blir höga.
Det finns ett för litet underlag för parametern kvicksilver för att kunna göra kartor som visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten.
Kvicksilver förekommer huvudsakligen i sulfidform i hydrotermalt omvandlade vulkaniska och vulkanoklastiska bergarter. Som spårelement kan kvicksilver finnas i amfibol, fältspat, pyroxen, zinkblände och titanit. Sekundär anrikning sker i finkorniga sedimentära bergarter (svartskiffer) och i kol. Kvicksilver har varierande mobilitet beroende på hur det förekommer i naturen. Höga kvicksilverhalter förekommer i Kaledoniderna i Jämtland, i morän som överlagrar sulfider samt glimmerskiffer och kambrisk-ordovicisk svartskiffer med högt innehåll av organiskt material. Höga halter förekommer även i samband med svartskiffer i Västergötland (Kinnekulle, Halleberg och Hunneberg) och Östergötland. Flera isolerade kvicksilveranomalier i landet kan förklaras av förekomster av sura vulkaniska bergarter och sulfidmineraliseringar. Förekomster av skarn (till exempel i Bergslagen) och guldmineraliseringar kan också bidra till förhöjda kvicksilverhalter i överliggande morän [2].
Berggrunden och jordlagren i Sverige innehåller vanligtvis endast låga halter av kvicksilver.
Kvicksilverutsläpp till luft förekommer vid vulkanutbrott, men den absolut största delen kommer från förbränning och i samband med olika former av industriell verksamhet. Utsläppen i Sverige och övriga Europa har minskat radikalt under de senaste decennierna, men globala utsläpp tillför kontinuerligt kvicksilver till marken via långväga atmosfärisk spridning. Kvicksilver har en exceptionellt stark tendens att binda till organiskt material, vilket gör att kvicksilver ackumuleras i det översta organiska lagret i marken.
Kvicksilver förekommer naturligt i mycket låga halter i grundvattnet och analyseras sällan. Medianvärdet i grundvatten i den nationella miljöövervakningen är cirka 0,0004 µg/l och 90:e percentilen är 0,002 µg/l [3]. I vissa områden och vid tillfällen när grundvattnet når nästan upp till markytan kan halterna vara högre. Från sådana områden och vid sådana tillfällen kan det genom avrinning av mycket ytligt grundvatten ske en uttransport av kvicksilver, som ackumulerats i markens övre organiska lager, till sjöar och vattendrag.
Kvicksilver har liksom bly tidigare haft en mycket omfattande användning i samhället och finns spridd exempelvis i den urbana miljön. Kvicksilver från tandläkarmottagningar kan än idag läcka ut via gamla avloppsrör. Äldre deponier kan innehålla kvicksilver och riskerar att förorena grundvattnet lokalt. Andra lokala källor kan vara förorenad mark i anslutning till pappers- och massaindustrier, glasbruk och även efter en rad andra verksamheter. Kvicksilver har också använts som bekämpningsmedel [4].
Även om utsläppen till luft minskat i Europa och Nordamerika, ökar utsläppen i andra delar av världen [5]. En stor källa till utsläpp av kvicksilver till luften globalt är förbränning av kol, men även smältverk, krematorier och avfallsförbränning tillför kvicksilver till miljön. Småskalig guldutvinning tillför stora mängder kvicksilver till främst mark och vatten i närområdet.
Grundvattnets tillstånd och grad av påverkan med avseende på kvicksilver redovisas i fem klasser. Tillståndsklassificeringen för kvicksilver inriktas främst på effekterna i den akvatiska miljön. Tillståndsklassningen gäller totalkvicksilver. Jämfört med tidigare Bedömningsgrunder för grundvatten har klassgränserna justerats för att anpassas till det generella tröskelvärdet för grundvattenförekomster (SGU-FS 2023:1) och för att ge en bättre avgränsning av mycket låga kvicksilverhalter.
Klass | Tillstånd | Hg (µg/l) | Kommentar |
---|---|---|---|
1 |
Mycket låg halt |
< 0,001 |
Vanlig halt i grundvatten. |
2 |
Låg halt |
0,001–0,01 |
|
3 |
Måttlig halt |
0,01–0,05 |
Kan ge biologiska effekter i ytvatten. |
4 |
Hög halt |
0,05–0,5 |
Gränsvärdet är 0,07 µg/l för ytvatten. |
5 |
Mycket hög halt |
≥ 0,5 |
Tröskelvärde för grundvattenförekomster är 0,5 µg/l. Gränsvärde vid allmän dricksvattenförsörjning är 1 µg/l. Otjänligt vid enskild vattenförsörjning. |
Klass | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |
---|---|---|---|---|---|---|
Kvicksilver, Hg (µg/l) |
|
< 0,001 |
0,001–0,01 |
0,01–0,05 |
0,05–0,5 |
≥ 0,5 |
Kvicksilver, Hg (ng/l) |
|
< 1 |
1–10 |
10–50 |
50–500 |
≥ 500 |
|
Antal |
|
|
% |
|
|
Större vattentäkt i jord |
872 |
96,3 |
2,4 |
0,6 |
0,7 |
|
Enskild brunn i jord |
115 |
92,2 |
5,2 |
0,9 |
0,9 |
0,9 |
Källa i jord |
218 |
87,2 |
12,8 |
|
|
|
Rör i jord |
75 |
90,7 |
5,3 |
1,3 |
2,7 |
|
Större vattentäkt i berg |
357 |
96,9 |
2,8 |
|
0,3 |
|
Enskild brunn i berg |
37 |
89,2 |
8,1 |
|
|
2,7 |
Alla provpunkter |
1 286 |
94,0 |
4,7 |
0,5 |
0,7 |
0,1 |
Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.
I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges gränsvärdet 1 µg/l för allmän dricksvattenförsörjning. För enskilda och andra mindre dricksvattenanläggningar anges att halter över 1 µg/l medför att vattnet bedöms vara otjänligt som dricksvatten [6], [7]. Det begränsade analysmaterial som finns tillgängligt för kvicksilver i grundvatten indikerar att så höga nivåer troligen är sällsynta.
Deposition av luftburet kvicksilver från bland annat förbränning av fossila bränslen har inneburit att skogsmarkens halt av kvicksilver har ökat avsevärt under 1900-talet. Detta kvicksilver kan frisättas och, framför allt bundet till humus, transporteras med det ytligaste grundvattnet till ytvattensystem. Markskador som uppstår vid avverkning eller andra skogsbruksåtgärder medför en risk för ökad transport av kvicksilver till ytvattnet [8], [9].
Den mycket giftiga organiska formen av kvicksilver, metylkvicksilver, bildas från oorganiskt kvicksilver genom olika grupper av bakterier i syrefria miljöer. Sådana syrefria miljöer finns exempelvis i sjösediment och våtmarker. Även höjd grundvattenyta, till exempel som följd av avverkning av skog, kan leda till att syrefria miljöer bildas där kvicksilver kan metyleras. Sulfatreducerande bakterier, järnreducerande bakterier och metanogener är några av de grupper av bakterier som metylerar kvicksilver. Förutom en syrefri miljö krävs tillgång till energirikt organiskt material, men även till ämnen som sulfat eller järn beroende på bakteriegrupp, för att processen ska ske [8].
Halten av kvicksilver i biota (fisk) överskrider EU:s gränsvärde i samtliga Sveriges ytvattenförekomster [10]. Även om utsläpp och deposition av kvicksilver har minskat, finns så mycket kvicksilver lagrat i marken att halterna av kvicksilver i till exempel gädda och abborre fortfarande är höga i många av landets sjöar. Kvinnor som är, eller försöker bli, gravida eller som ammar bör inte äta fisk som kan innehålla kvicksilver mer än 2–3 gånger per år [11].
Kvicksilver ingår i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och statusklassificering, med det generella tröskelvärdet 0,5 µg/l (SGU–FS 2023:1). Parametrar som ingår i listan utgör underlag för beslut om miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus. När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst görs det utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Tröskelvärden anpassas efter den enskilda förekomsten vid behov, exempelvis när naturliga bakgrundshalter är högre än föreskrifternas generella tröskelvärde, eller om känsliga grundvattenberoende ekosystem motiverar ett lägre tröskelvärde. Vända trend-värdet beslutas för förekomster som riskerar otillfredsställande status och är direkt kopplat till åtgärdsbehovet. Vända trend-värdet är den koncentration av ett förorenande ämne vid vilken åtgärder senast ska sättas in för att grundvattenförekomsten ska behålla god status.
SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)
Senast ändrad 2024-02-06