Handledning
Bedömningsgrunder för grundvatten
Magnesium (Mg2+) är tillsammans med kalcium (Ca2+), natrium (Na+) och kalium (K+) de positiva joner som har högst halt i grundvattnet. Tillsammans kallas de ofta baskatjoner. De tillförs grundvattnet genom vittring av berggrunden men även genom nederbördens innehåll av havssalter och genom inträngning av saltvatten, antingen i strandnära lägen vid kusten, eller genom påverkan av relikt saltvatten. Kalcium och magnesium utgör tillsammans vattnets totalhårdhet.
Magnesium ingår i många hushålls- och industrikemikalier.
Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. I stora delar av Sverige är det ont om data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg. För magnesium har den lägsta tillståndsklassen (mindre än 2 mg/l) delats upp med en extra låg klass (mindre än 1 mg/l) på kartan för att visa magnesiumfattiga områden.
Läs mer på sidan Vad visar kartorna?
I tabellen visas för varje klass (färg på kartan) vilka halter i grundvattnet som kan förväntas. För klassen mindre än 1 mg /l (grå områden på kartan) kan exempelvis noteras att endast 50,7 procent av analyserna från brunnarna i jord har magnesiumhalt under 1 mg/l.
Mg |
Grundvatten i jord |
|
|
|
Grundvatten i berg |
|
|
|
||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Uppmätta halter, mg/l |
Antal analyser |
Uppmätta halter, mg/l
|
Antal analyser |
|||||||||||||
|
|
< 1 |
1–2 |
2–5 |
5–10 |
10–30 |
≥ 30 |
|
< 1 |
1–2 |
2–5 |
5–10 |
10–30 |
≥ 30 |
|
||
|
Kartklass |
% |
|
% |
|
||||||||||||
|
< 1 |
50,7 |
23,0 |
19,7 |
5,5 |
1,1 |
0,0 |
361 |
33,8 |
15,5 |
28,2 |
15,5 |
7,0 |
0,0 |
71 |
||
|
1–2 |
25,4 |
34,9 |
29,7 |
7,4 |
2,5 |
0,2 |
1 983 |
17,8 |
17,6 |
40,1 |
19,1 |
5,1 |
0,2 |
471 |
||
|
2–5 |
9,9 |
23,0 |
44,6 |
17,0 |
5,3 |
0,2 |
7 894 |
5,6 |
10,2 |
45,5 |
31,0 |
7,3 |
0,4 |
10 356 |
||
|
5–10 |
3,9 |
9,6 |
32,4 |
35,2 |
18,1 |
0,8 |
5 104 |
3,7 |
4,4 |
28,7 |
44,6 |
17,8 |
0,8 |
19 250 |
||
|
10–30 |
4,2 |
4,5 |
18,2 |
28,0 |
42,3 |
2,7 |
1 539 |
3,7 |
2,8 |
17,6 |
35,5 |
35,7 |
4,6 |
4 596 |
||
|
≥ 30 |
6,3 |
12,5 |
31,3 |
28,1 |
12,5 |
9,4 |
32 |
3,7 |
1,6 |
11,2 |
20,2 |
38,8 |
24,5 |
188 |
||
|
Alla |
10,2 |
18,7 |
36,2 |
22,1 |
12,1 |
0,6 |
16 913 |
4,5 |
6,1 |
32,3 |
38,9 |
17,0 |
1,3 |
34 932 |
||
Magnesium är ett av de vanligaste grundämnena i den kontinentala jordskorpan. Det finns många olika magnesiummineral, från silikater och fosfater till karbonater och borater. Magnesium är ett huvudelement i bergartsbildande järn-magnesiummineral som olivin, biotit, amfibol och pyroxen. De högsta magnesiumkoncentrationerna hittas i ultramafiska och mafiska bergarter. Vid vittring är magnesium lättlösligt och mycket mobilt men kan fixeras till lermineral.
Magnesium kan ersätta kalcium och ackumuleras i kalkhaltiga avlagringar. De högsta koncentrationerna av magnesium i morän finns i de centrala delarna av Kaledoniderna där de korrelerar med ultramafiska och mafiska bergarter (till exempel peridotit, serpentinit, eklogit, amfibolit, gabbro och diabas) och med kalksten och dolomit. Förekomster med magnesiumrikt talk, olivin och magnesit bidrar i stor utsträckning till det höga magnesiuminnehållet i morän. I norra Lappland förekommer anomalier i samband med ultramafiska och mafiska bergarter som tillhör grönstensbältena och metamorfa karbonatbergarter (skarn), vilka ofta är associerade med järnoxid- och kopparmineraliseringar. I Uppland (Bergslagen) kan magnesiumanomalier kopplas till skarnmineraliseringar rika på järnoxid samt till marmor och mafiska till intermediära magmatiska bergarter. Områden med lerrik morän kan ha förhöjda magnesiumhalter. I Småland förekommer mindre anomalier i anslutning till mafiska magmatiska bergarter och metavulkaniter. I Skåne utgör paleozoiska och yngre sedimentära bergarter (skiffer och kalksten) den största källan till höga magnesiumkoncentrationer. Silurisk kalksten och märgel är den viktigaste källan för magnesium i de tunna glaciala avlagringarna på Gotland [1].
Magnesium och kalcium utgör tillsammans vattnets så kallade totalhårdhet. Magnesium- och kalciummineral är ofta lättvittrade. Detta gäller i synnerhet karbonatmineral, vilka bygger upp kalkbergarterna kalksten och dolomit. Vattnet i kalkpåverkade områden (region A, D, F och H) är i allmänhet hårt. Hårt vatten är också relativt vanligt i berggrundvatten. Bakgrundshalten av magnesium i det ytliga grundvattnet i jord är 2,0 mg/l som medianvärde med 90:e percentilvärdet 8,3 mg/l [2].
Magnesiumhalten är också ofta förhöjd i områden med relikt salt, det vill säga i områden som tidigare varit täckta av salt hav (region C, E, F och G). Speciellt längs Västkusten är tillskottet av havssalt genom deposition (från nederbörd eller genom torr deposition av saltpartiklar) också en viktig källa för magnesium (se avsnittet Klorid). Magnesiumhalterna är i större delen av Sverige högre i bergborrade brunnar än i brunnar i jordlagren.
Längs vägar som saltas är förutom natrium ofta halterna av magnesium, och även kalcium, förhöjda i grundvattnet. Detta beror på att en del av det natrium som finns i vägsaltet byts mot kalcium- och magnesiumjoner som finns adsorberade på markpartiklarna (jonbyte). Magnesiumklorid kan på samma sätt som kalciumklorid användas för dammbindning på grusvägar.
Magnesium bildar tillsammans med kalcium huvuddelen av vattnets så kallade totalhårdhet. Totalhårdhet kan anges i enheten Ca (mg/l). För att beräkna magnesiums bidrag till totalhårdheten multipliceras magnesiumhalten (mg/l) med 1,65 innan den adderas till kalciumhalten. Totalhårdheten kan också anges i tyska hårdhetsgrader (ºdH). En tysk hårdhetsgrad motsvarar ungefär 7,14 mg Ca/l.
Halten av magnesium i grundvatten kan vara naturligt hög, i synnerhet i områden med kalkberggrund eller kalkhaltiga jordar. Grundvattnets tillstånd avseende magnesium redovisas i fem klasser.
| Klass | Tillstånd | Mg (mg/l) | Kommentar |
|---|---|---|---|
|
1 |
Mycket låg halt |
< 2 |
Vanlig halt i ytligt jordgrundvatten. |
|
2 |
Låg halt |
2–5 |
|
|
2 |
Måttlig halt |
5–10 |
|
|
4 |
Hög halt |
10–30 |
Kan eventuellt ge minskad dödlighet i hjärtinfarkt. |
|
5 |
Mycket hög halt |
≥ 30 |
Gränsvärde vid allmän vattenförsörjning. Tjänligt med anmärkning vid enskild vattenförsörjning Kan ge smakförändringar. |
| Klass | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |
|---|---|---|---|---|---|---|
|
Magnesium, Mg (mg/l) |
|
< 2 |
2–5 |
5–10 |
10–30 |
≥ 30 |
|
|
Antal |
|
|
% |
|
|
|
Större vattentäkt i jord |
2 163 |
19,6 |
43,6 |
25,8 |
10,9 |
0,2 |
|
Enskild brunn i jord |
17 393 |
27,6 |
36,3 |
22,9 |
12,6 |
0,7 |
|
Källa i jord |
1 816 |
45,6 |
34,8 |
14,0 |
5,3 |
0,3 |
|
Rör i jord |
279 |
44,8 |
26,5 |
18,3 |
9,3 |
1,1 |
|
Större vattentäkt i berg |
1 200 |
9,4 |
37,3 |
36,4 |
15,6 |
1,3 |
|
Enskild brunn i berg |
39 851 |
10,6 |
32,7 |
38,5 |
16,8 |
1,4 |
|
Provpunkter – jord |
21 739 |
28,5 |
36,7 |
22,4 |
11,7 |
0,6 |
|
Provpunkter – berg |
41 055 |
10,5 |
32,8 |
38,5 |
16,8 |
1,4 |
|
Alla provpunkter |
66 480 |
17,0 |
34,2 |
32,7 |
15,0 |
1,1 |
Resultatet baseras på data i SGU:s databaser 2023.
Höga halter av magnesium i grundvattnet kan begränsa dess användbarhet som dricksvatten främst på grund av tekniska problem, samtidigt bör halten inte vara för låg eftersom även det kan ge upphov till problem.
I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) anges att magnesium är en indikatorparameter med gränsvärdet 30 mg/l. För dricksvatten från mindre vattentäkter anger Livsmedelsverket att samma halt medför att vattnet är tjänligt med anmärkning. [3], [4].
Magnesiumhalter över 30 mg/l kan ge smakförändringar. Magnesium bildar tillsammans med kalcium vattnets så kallade totalhårdhet. Totalhårdhet över 15 °dH (tyska hårdhetsgrader) bedöms som tjänligt med anmärkning eftersom det finns risk för utfällningar i ledningar och olika installationer och att skador på textilier vid tvätt kan uppkomma. Hårt vatten kräver också att mer tvättmedel används än vid tvätt med mjukt vatten [5].
Studier har visat att hårt dricksvatten skulle kunna ge en lägre dödlighet i hjärtinfarkt än mjukt dricksvatten, men olika studier har gett motsägelsefulla resultat. Säkrast är resultaten vad avser magnesiumhaltens betydelse. Det uppges att magnesiumhalter över 9,8 mg/l och kalciumhalter högre än 70 mg/l skulle kunna minska dödligheten [6]–[8]. Det är vanligt att vatten med hög hårdhet avhärdas för att undvika problem med kalkutfällningar i teknisk utrustning. Vid avhärdning byts vanligen kalcium- och magnesiumjoner ut mot natriumjoner i ett filter. Ur ett hälsoperspektiv är det förmodligen bättre att inte låta avhärda det vatten som ska användas som dricksvatten.
Utflöde av grundvatten bidrar i de allra flesta söta ytvattensystem till huvuddelen av de baskatjoner som är nödvändiga för såväl växt- som djurliv. I synnerhet magnesium, kalium och kalcium men även natrium utgör viktiga näringsämnen [9]. Baskatjoner kan även skydda mot negativ påverkan från toxiska metaller. I mjuka ytvatten är metaller som kadmium och zink mer skadliga för känsliga organismer än i vatten med högre hårdhet. Inom skogsbruket bedöms tillgång till ett mineralrikt, ytligt och rörligt markvatten bidra till hög skogstillväxt i nedre delen av sluttningar. Sådant markvatten är ofta beroende av kapillär upptransport från grundvattenzonen.
Magnesium ingår inte i tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1). När vattenmyndigheterna fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst ska det göras utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Parametrar som inte ingår i tröskelvärdeslistan har inga beslut om miljökvalitetsnormer men omfattas av övriga bestämmelser i miljöbalken och annan lagstiftning. Om mänsklig verksamhet leder till förhöjda halter som kan medföra skada för människors hälsa eller för miljön ska vattenmyndigheten meddela detta till SGU, som vid behov gör ett tillägg till tröskelvärdeslistan.
SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU–FS 2023:1)
Senast ändrad 2024-01-29