Handledning Bedömningsgrunder för grundvatten

Vad visar kartorna?

Kartorna visar en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten som tagits fram med interpolation av befintliga mätdata på SGU. Det är för de flesta parametrar skillnad mellan grundvattenkvaliteten i jordlagren (data från grävda brunnar, rör- och spetsbrunnar, grusfilterbrunnar, observationsrör och källor) och bergborrade brunnar. Därför presenteras två kartor: grundvatten i jord och grundvatten i berg.

I stora delar av Sverige finns inte så mycket data, vilket ger större osäkerheter i kartbilden. Detta markeras på kartan med områden med svagare färg. Områden som ligger inom tre kilometer från närmsta provtagningspunkt är markerade med starkare färg. Även i områden med starkare färg och därmed relativt högre datatäthet, kan lokal variation kan vara betydande i förhållande till de specifika hydrogeokemiska förutsättningarna för provplatsen i fråga. Kartorna syftar till att ge en nationell överblick över regionala skillnader i grundvattenkvalitet, men kan även i kombination med sammanställningen över fördelningen av mätvärden i varje kartklassområde användas för att bedöma risken för höga halter i ett område.

Kartorna kommer att kunna uppdateras när mer analysdata finns tillgängligt, vilket framför allt kommer att ge en bättre kartbild i norra Sverige.

Huvuddelen av analysmaterialet som kartorna bygger på kommer från enskilda brunnar. Prov har normalt tagits i en vattenkran, vilket kan påverka analysresultatet. Detta gäller främst koppar där korrosion av vattenledningar och andra installationer har gett halter långt över de som finns i grundvattnet, därför redovisas inte kartor för koppar. Även andra metaller, till exempel bly, kan i viss mån ha påverkats av korrosion.

Hur har kartorna tagits fram?

Kartorna bygger på grundvattenanalyser framför allt från enskilda brunnar och nationell och regional grundvattenövervakning. I de fall flera analyser finns från samma punkt används ett medelvärde. Halter under kvantifieringsgränsen (mindre-än-värden) har satts till ett lågt enhetligt värde (0,00003). ”Nollvärden” har i de fall de förekommer satts till ett lågt enhetligt värde (0,00002).

Kartorna har skapats med interpolation. Den interpolationsmetod som använts är IDW (Inverse Distance Weighting). Kartorna har skapats i ArcGis med rasterstorleken 2 500 m.

Interpolationen har utförts i två omgångar, dels med obegränsad interpolation, dels med interpolation som sträcker sig tre kilometer. De interpolerade kartorna har klassindelats och sedan lagts ihop. Den obegränsade interpolationen ges en svagare färg, medan områden som ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade med starkare färg.

I kartbilden visas en generaliserad bild av grundvattenkvaliteten. Allt grundvatten inom till exempel de gula områdena på kartan har inte de halter som visas i teckenförklaringen invid kartan. Tvärtom finns en stor variation. Därför har fördelningen av de mätta halterna inom varje intervall på kartan, det vill säga varje kartklass, beräknats.

Hur har haltfördelningen för de olika kartklasserna beräknats?

Under kartorna finns en tabell som redovisar fördelningen av mätvärdena i varje kartklass. Tabellen visar sannolikheten att en brunn i ett område har en högre, lägre eller samma halt som den halt som visas på kartan. Haltfördelningen kan visa på risken att halterna i en brunn i ett område med en viss kartklass till exempel överskrider ett riktvärde för dricksvattenkvalitet.

För att beräkna fördelningarna av halter i varje kartklass för en parameter har en speciell metod med följande steg tagits fram:

  1. Provtagningspunkterna delas slumpvis upp i två lika stora grupper A och B.
  2. En interpolerad karta tas fram med analyserna från A.
  3. Provtagningspunkterna B läggs på karta A och de interpolerade rastervärdena för provtagningspunkterna B extraheras och sparas.
  4. Och tvärtom – det vill säga interpolation med analyserna från B utförs varefter provtagningspunkterna A läggs på karta B, och de interpolerade rastervärdena för provtagningspunkterna A extraheras och sparas.
  5. De extraherade rastervärdena klassindelas enligt kartklassindelningen. För varje provtagningspunkt finns nu en koppling mellan uppmätt halt och interpolerad kartklass.
  6. Fördelningen av uppmätta halter för varje kartklass beräknas för de två fallen varefter resultaten läggs ihop.
  7. En gemensam karta för alla provtagningspunkter (A och B) tas fram med interpolation – det är denna karta som visas i presentationen.
  8. Fördelningen av uppmätta halter i varje kartklass redovisas i tabell under rubriken Grundvattnets halt – procentuell fördelning av uppmätta halter inom varje kartklassområde.

Eftersom haltfördelningen är olika för jord- respektive berggrundvatten utförs beräkningarna för jord och berg separat.

För en del parametrar har samma metod använts men med uppdelning på fler delgrupper för att ge säkrare resultat. För aluminium, järn, krom och uran har en uppdelning med fyra grupper använts. För antimon, arsenik, ammonium, fluorid, fosfat, kadmium, kalcium, kalium, magnesium, mangan, natrium, nitrat och radon har en uppdelning med fem grupper använts. För bly och nickel har en uppdelning med tio grupper använts.

Senast ändrad 2024-01-29

Skriv ut