Grundvattenförekomster är de enheter som hela vattenförvaltningen arbetar utifrån. Grundvattenförekomster pekas ut och förvaltas enligt de EU-gemensamma reglerna i Vattendirektivet.
Begreppet grundvattenförekomst kan ha lite olika betydelse beroende på i vilket sammanhang det används. Den allmänna hydrogeologiska betydelsen är att en grundvattenförekomst är det grundvattnen som finns i ett grundvattenmagasin. Ibland används begreppet i en mer specifik betydelse och syftar då enbart på de grundvattenförekomster som omfattas av EU:s vattendirektiv. Eftersom denna vägledning förklarar de föreskrifter som implementerar vattendirektivet så används begreppet grundvattenförekomst i den specifika betydelsen.
Vattenförvaltningsförordningen (2004:660) definierar begreppet grundvattenförekomst som en avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer. En akvifer är, enligt samma lagstiftning, lager av geologiska material som är tillräckligt porösa och genomsläppliga för att medge ett betydande flöde eller uttag av grundvatten. Motsvarande definitioner finns även i vattendirektivet. Det är viktigt att notera att det är själva grundvattnet som fokuset i lagstiftningen ligger på. En grundvattenförekomst är också en förvaltningsenhet, det vill säga en lämplig enhet att bedöma status på vattnet i förhållande till de mål som är uppsatta. Exakt var den yttre gränsen för en grundvattenförekomst går är dock inte så avgörande eftersom det är grundvattnet inom området som ska skyddas. Om en påverkanskälla ligger strax utanför gränsen är det ändå troligt att den ligger inom tillrinningsområdet för grundvattenförekomsten och kommer att påverka grundvattnet innanför gränsen, vilket gör att påverkanskällan omfattas av de krav som följer av vattendirektivet.
För att avgränsa en grundvattenförekomst måste minst ett av följande tre kriterier vara uppfyllt enligt 1 kap 1 § SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten (SGU-FS 2023:1):
Förslag på avgränsningar av grundvattenförekomster tas fram av SGU, i samverkan med vattenmyndigheterna och länsstyrelserna. Det finns inget direkt utpekat ansvar i lagstiftningen för vilken myndighet som ska besluta om gränser för grundvattenförekomster. I och med att vattenmyndigheterna beslutar om miljökvalitetsnormer för alla grundvattenförekomster blir också avgränsningarna indirekt bestämda.
Inför varje förvaltningscykel används nytillkommen kunskap för att förbättra avgränsningen av Sveriges grundvattenförekomster. Ny kunskap kan till exempel komma efter att SGU har gjort en mer detaljerad kartläggning av det grundvattenmagasin som grundvattenförekomsten finns i, eller att vattenmyndigheterna har fått fram ny information i sin kartläggning. Möjliga förändringar som kan göras är att
Avgränsningen av grundvattenförekomster kan inte ändras under pågående förvaltningscykel. Efter varje förvaltningscykel rapporterar SGU in Sveriges grundvattenförekomster, inklusive de ändringar som utförts sedan föregående cykel, till EU-kommissionen. SGU har informationsansvar för grundvattenförekomster enligt 3 kap. 24 § i förordning (2010:1770) om geografisk miljöinformation. Alla Sveriges grundvattenförekomster finns i VISS (Vatteninformationssystem Sverige). Grundvattenförekomsterna kan också laddas ned som öppna data i GIS-format via SGU:s webbplats.
Antalet grundvattenförekomster har förändrats något mellan de olika förvaltningscyklerna. I den nuvarande (fjärde) förvaltningscykeln har Sverige 3673 grundvattenförekomster och de täcker ungefär 9 % av landets yta. Läs om de olika typer av grundvattenförekomster som finns i Sverige i faktarutan Sveriges avgränsningar av grundvattenförekomster.
I ett europeiskt perspektiv har Sverige, tillsammans med Norge och Finland, en specifik geologi som är präglad av kvartärtidens inlandsisar. Många europeiska länder har stora sammanhängande grundvattenmagasin i berggrund, medan Sveriges grundvattenmagasin är betydligt mindre och utgörs oftast av jordavlagringar. Därför har Sverige många, och i europeisk jämförelse, små grundvattenförekomster som delas in i olika typer enligt tabellen.
| Typ av grundvattenförekomst | Antal | Total areal för förekomststypen |
| Grundvattenförekomster i sand och grus | 2873 | 16 500 km2 |
| Grundvattenförekomster i urberg | 497 | 1 200 km2 |
| Grundvattenförekomster i sedimentär berggrund | 198 | 22 000 km2 |
| Övriga grundvattenförekomster | 105 | 1 600 km2 |
Grundvattenförekomsterna i sand och grus återfinns i isälvsavlagringar i framför allt grusåsar. En typisk sand- och grusförekomst är långsmal till formen och följer jordartens utbredning. Där det finns vattendelare har en gräns dragits så att det blir olika förekomster på var sida om vattendelaren. En vattendelare är en gränslinje eller zon från vilken grundvatten strömmar i skilda riktningar. SGU:s kartläggning av grundvattenmagasin utgör grunden för avgränsningen av grundvattenförekomster i sand och grus.
Grundvattenförekomsterna i urberg är kopplade till en eller flera uttagspunkter för allmän dricksvattenförsörjning i kristallin (sprickig) berggrund. Avgränsningen är en konservativ bedömning utifrån sprickförekomst och riktning på sprickorna. När det funnits vattenskyddsområden eller annan information tillgänglig har det också vägts in vid avgränsningen.
Grundvattenförekomsterna i sedimentär berggrund är generellt sett stora och följer gränserna för bergarten men kan ha delats vid vattendelare för att få administrativt mer lämpliga enheter.
De övriga förekomsterna består av grundvattenförekomster i olika jordarter, till exempel i morän och svallsand. Många av de här förekomsterna har ett begränsat underlag för avgränsningen.
Senast ändrad 2023-09-28