Så ska tillgången till kritiska metaller och mineral inom EU säkras
EU-kommissionen tar nu initiativ för att göra EU mer självförsörjande på kritiska råvaror. Den så kallade råvaruakten, som offentliggjordes i mars, innehåller en uppdaterad lista över kritiska råvaror, förslag på lagstiftning som främjar råvaruproduktion samt uppmaningar till medlemsstaterna om ökad kartläggning, forskning och innovation. I början av 2024 väntas förslaget vara färdigförhandlat.
I samband med att EU-kommissionen publicerade lagförslaget som ska säkra tillgången till kritiska råvaror inom EU, The Critical Raw Materials Act (CRMA), släpptes också en uppdaterad lista för kritiska råvaror. Dessa råvaror ingår i nyckelteknologier för att säkra grön omställning, digitalisering, samt för rymd och försvar. Vad som gör dem kritiska är deras ekonomiska betydelse i relation till den stora utbudsrisken. Den nya listan inkluderar dessutom en grupp om 16 strategiska råvaror, vars prioritet är ännu högre.
– För produktionen av vindkraftverk, elbilar, solpaneler och annan grön teknologi krävs olika typer av kritiska metaller och mineral. Trots att det finns stora fyndigheter av flera av dessa råvaror i Sverige och andra länder i Europa är vi i dag helt beroende av Kinas produktion, säger Erika Ingvald, chef på enheten för Mineralinformation och gruvnäring på SGU.
Av ämnena på den strategiska listan bryts endast koppar i Sverige men det pågår prospektering efter flera av de andra, bland annat efter kobolt, litium, grafit, nickel, platinagruppens metaller (PGE), sällsynta jordartsmetaller (REE) och volfram.
– Många ämnen på de båda listorna förekommer i naturen på ett sådant sätt att de utvinns som biprodukter vid utvinningen av något annat ämne. Exempelvis förekommer kobolt nästan aldrig ensamt utan ofta tillsammans med till exempel nickel eller koppar, fortsätter Erika Ingvald.
Som ordförandeland i EU första halvåret 2023 inleder Sverige förhandlingarna i rådet om lagförslaget om kritiska råvaror. Eftersom råvaruförsörjningen är så viktig för EU:s framtid är takten hög och förslaget beräknas vara färdigförhandlat första kvartalet 2024.
Lagstiftningsförslaget anger tydliga mål för inhemsk kapacitet längs värdekedjan för de strategiska råvarorna för att diversifiera EU:s tillförsel:
- åtminstone 10 procent av EU:s årliga användning för utvinning (framför allt gruvdrift)
- åtminstone 40 procent av EU:s årliga användning för processering (till exempel smältverk, förädling)
- åtminstone 15 procent av EU:s årliga användning för återvinning
- inte mer än 65 procent av unionens årliga användning, av respektive strategisk råvara i någon relevant del av kedjan, från ett enskilt tredje land.
För att uppnå detta har kommissionen som mål med råvaruakten att tillståndsprocessen för alla delar i värdekedjan avseende råvaruförsörjning ska vara snabb, säker och transparent, och utan att göra avkall på EU:s höga krav på hållbarhet. Det gäller för såväl gruvdrift och sekundär utvinning (återvinning) som för förädlingsleden.
EU-kommissionen vill också uppmuntra medlemsstaterna till ökad kartläggning för att skapa underlag för mer effektiv prospektering och uppmuntra ökad forskning och innovation.
– Vi har sett redan tidigare att vår kartläggning ökar incitamenten för prospektering. En möjlighet för oss att öka takten i arbetet skulle gå helt i linje med målen för råvaruakten, säger Erika Ingvald.
Kommissionen har också föreslagit en industriakt (Net Zero Industry Act) som ska stärka de europeiska industrier som tillverkar teknik som ska bidra till att uppnå nettonollutsläpp. Råvaruakten är en förutsättning för att denna akt ska nå sina mål.
Arbete pågår för närvarande med att uppdatera SGU:s information om kritiska råvaror så att de speglar den uppdaterade listan med strategiska och kritiska råvaror.
Senast granskad 2023-04-11