Undersidor

Trender för zink

Fakta om zink i grundvatten

Zink (Zn) förekommer naturligt i svenska grundvatten. Vanligtvis är halterna låga men högre halter kan förväntas i vissa bergarter och i samband med mineraliseringar. Lokala föroreningskällor som till exempel gruvverksamhet, industriell verksamhet och deponier kan också ge höga zinkhalter.

Deposition av zink via luften kommer till största del från förbränning av biomassa inom uppvärmningssektorn och från partiklar från däck och bromsar. Utsläppen till luft har minskat med över hälften sedan 1990-talet, främst på grund av bättre reningsutrustning inom industrisektorn. Utsläppen av zink från förbränning och trafik har dock ökat under samma tidsperiod.

Mer information om zink finns att läsa under Mer på vår webbplats och Andra webbplatser.

Trender i grundvatten

För perioden 1996–2018 finns trendberäkningar för zinkhalt för 37 provtagnings-platser för vilka över hälften (57 %) saknar signifikant trend och resten har en svagt minskande trend (16 st.).

För perioden 2009–2018 finns trendberäkningar för 109 provtagningsplatser för vilka majoriteten (72 %) saknar signifikant trend. 15 procent (16 st.) av provtagningsplatserna har en minskande trend och 13 % (14 st.) har en svagt ökande trend. Inga ökande trender återfinns i Bottenvikens eller Norra Östersjöns vattendistrikt. Högsta medelvärdeskoncentration är 0,08 mg Zn/l, vilket klassas som måttlig halt (tillståndsklass 3) enligt "Bedömningsgrunder för grundvatten".

Ökande zinkhalter kan bero på lokala föroreningskällor av något slag eller ett sänkt pH i marken, eftersom zink är mer lösligt vid låga pH-värden. Att ett flertal provtagningsplatser uppvisar en minskande trend beror sannolikt på minskande luftburen deposition även om ett ökat pH i vissa fall kan spela in.