Undersidor

Trender för alkalinitet

Fakta om alkalinitet i grundvatten

Alkalinitet utgör ett mått på grundvattnets buffringsförmåga. Vid buffring neutraliseras de vätejoner som finns i vattnet varvid alkaliniteten förbrukas. Eftersom alkaliniteten på detta sätt utgör grundvattnets motståndskraft mot försurning, är en hög alkalinitet önskvärd.

Huvuddelen av alkaliniteten utgörs av vätekarbonatjoner (HCO₃^-) som produceras vid vittring. Därför har grundvatten generellt låg alkalinitet i områden med svårvittrade jord- och bergarter, medan den är naturligt hög i områden med kalk i jordlager eller berggrund.

Genom successiva vittringsprocesser ökar alkalinitet med tiden och djupet i grundvatten. Därmed har vatten i bergborrade brunnar vanligtvis hög alkalinitet medan mycket låg alkalinitet förekommer i mycket ytligt jordgrundvatten.

Naturlig försurning av grundvatten, och därmed reducerad alkalinitet, kommer av organiska syror som produceras i marken, depositionen av svavel från vulkanutbrott samt sulfider från jordlager och berggrund. Den försurning, orsakad av bränslen med högt svavelinnehåll, som pågick under 1900-talet, gör det dock svårt att fastställa en naturlig nivå för alkalinitet.

Mer information om alkalinitet finns att läsa under Mer på vår webbplats och Andra webbplatser.

Trender i grundvatten

För perioden 1996–2018 finns trendberäkningar för alkalinitet för 342 provtagningsplatser för vilka 31 % (107 st.) saknar signifikant trend, 58 % (370 st.) har en ökande trend och 11 % (37 st.) har en minskande trend. Tretton procent (44 st.) av provtagningsplatserna har en medelvärdeskoncentration som underskrider 10 mg HCO₃^-/l, vilket klassas som mycket låg (tillståndsklass 5) enligt ”Bedömningsgrunder för grundvatten”. 25 av dessa saknar signifikant trend och 6 av provtagningsplatserna har en minskande trend.

För perioden 2009–2018 finns trendberäkningar för 1 247 provtagningsplatser för vilka 59 % (743 st.) saknar signifikant trend, 30 % (198 st.) har en ökande trend och 11 % (134 stycken) har en minskande trend. 19 procent (70 st.) av provtagningsplatserna har en medelvärdeskoncentration som är mycket låg (mindre än 10 mg HCO₃^-/l). 46 (66 %) av dessa saknar signifikant trend och 5 (7 %) har en minskande trend.

Ökande alkalinitet kan vara tecken på återhämtning från tidigare försurning. Nedfallet av sura ämnen har minskat kraftigt sedan 1970-talet och detta återspeglas i en långsamt ökande alkalinitet, framför allt i ytliga grundvatten. En relativt hög andel av provtagningsplatserna uppvisar dock en mycket låg alkalinitet. Att återhämtningen går långsamt kan delvis förklaras av att stora delar av Sveriges yta utgörs av svårvittrade jord- och bergarter.