Trender för nitrat
Fakta om nitrat i grundvatten
De naturliga halterna av nitrat (NO3-) är mycket låga i svenska grundvatten. Det beror på att nitrat mycket effektivt tas upp av vegetationen, vilket gör att en mycket liten andel når grundvattnet.
Under de senaste decennierna har stora mängder nitrat tillförts marken via luftburen deposition av kväveoxid från främst trafikutsläpp och andra förbränningsprocesser. I större delen av Sverige har det luftburna kvävet dock inte bidragit till nitrathalten i grundvattnet i någon större utsträckning. Utsläppen av kväveoxider har dessutom minskat till mer än hälften sedan 1990, främst till följd av skärpta avgaskrav på motorfordon. Depositionen är dock fortfarande stor i södra Sverige och kan där bidra till lokalt kvävemättad skogsmark, med utlakning till grundvattnet som följd.
Höga eller mycket höga nitrathalter i grundvattnet härrör ofta från kvävegödsling på jordbruksmark, men hantering av stallgödsel och avloppsutsläpp kan också bidra. I skogsmark kan förhöjda halter uppträda, till exempel vid skogsgödsling eller efter avverkning, men då i relativt låga koncentrationer. Gödsling av skog har dock ökat, och befaras på sikt kunna ge betydande kvävetillskott till grundvattnet.
I syrefattiga miljöer reducerar mikroorganismer nitrat till kvävgas. De höga nitrathalterna förekommer därför främst i väl syresatta miljöer, medan halten i regel är låg i bergborrade brunnar.
Mer information om nitrat finns att läsa under Mer på vår webbplats och Andra webbplatser.
Trender i grundvatten
För perioden 1996–2018 finns trendberäkningar för nitrathalt för 267 st. provtagningsplatser för vilka 43 % (116 st.) saknar signifikant trend, 36 % (95 st.) har en minskande trend och 21 % (56 st.) har en ökande trend.
För perioden 2009–2018 finns trendberäkningar för 709 st. provtagningsplatser för vilka över hälften (379 st.) saknar signifikant trend, 31 % (219 st.) har en minskande trend och 16 % (111 st.) har en ökande trend. Provtagningsplatserna med de snabbaste förändringarna, såväl minskande som ökande, är belägna i Södra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt.
En provtagningsplats är belägen i Skåne län har en medelvärdeskoncentration som överskrider 50 mg NO3-/l, vilket klassas som mycket hög (tillståndsklass 5) enligt ”Bedömningsgrunder för grundvatten”. Denna provtagningsplats har också den största ökningen av nitrathalt, för båda beräkningsperioderna. Ytterligare en provtagningsplats belägen i Skåne län har en mycket hög medelvärdes-koncentration under perioden 2009–2018, denna provtagningsplats saknar dock signifikant trend.
Omfattningen av kväveutlakning från jordbruksmark beror bland annat på gödselgivor, vilken gröda som odlas, växtföljder, odlingsmetoder och klimat. Det är förmodligen förändringar hos någon eller några av dessa faktorer som ger upphov till de flesta trender i nitrathalt, även om förändringar hos andra föroreningskällor som till exempel skogsbruk eller avloppsutsläpp kan vara orsaken i vissa fall.
Fördelning av trender för nitrat under perioden 2009–2018.
Senast granskad 2022-09-19