Utsikt mot Kaisepakte i riktning mot sydost. Det är samma riktning som skollberggrunden har skjutits upp över urberget. Pilen i fotografiet pekar mot överskjutningsytan mellan urberget och skollberggrunden.
Foto: Benno Kathol, SGU.
Kaisepakte (Gáisebákti) – vittne om en berggrundsresa
Välkommen till den svenska fjällkedjan – ett konkret resultat av landmassornas ständiga rörelse. År 2012 fyllde teorin om kontinentaldriften 100 år.
Här, längs Torneträsk, syns många tydliga spår av den väldiga krocken mellan kontinenterna Baltica (norra Europa) och Laurentia (Nordamerika och Grönland) för drygt 400 miljoner år sedan.
Ett skandinaviskt Himalaya
Vid kollisionen pressades kanten av Baltica ner under Laurentia och Iapetushavet som legat mellan kontinenterna slöts och försvann. Den forna havsbottnen och de pålagrade sedimentära bergarterna sköts upp över varandra i stora sjok, så kallade skollor, och vidare in över Balticas urberg. De här skollorna förflyttades upp till tiotals mil och formade med tiden en mäktig bergskedja, Kaledoniderna, i storlek med dagens Himalaya.
Fjällen var en gång havsbotten
Erosionen nötte genom årmiljonerna ner Kaledoniderna så endast rötterna återstod. I samband med att de sammanslagna kontinenterna åter delade på sig för ca 65 miljoner år sedan – och den nuvarande Nordatlanten öppnades – höjdes rötterna upp så att dagens svensk-norska fjällkedja bildades. Vår fjällkedjas historia som gammal havsbotten är förklaringen till att fossil efter havslevande djur idag kan hittas i den svenska fjällvärlden.
Här finns även andra spår av vad som en gång inträffat. Blickar man mot fjället Kaisepakte syns en tydlig markering i landskapet. Den undre delen av fjällets markanta brant består av urberg, granit från Baltica, medan den vertikala branten längst upp utgörs av bergarter som tillhör skollorna. Mellan urberget och skollorna finns ett tunt lager av sedimentära bergarter som inte förflyttats under förskjutningen, utan fungerat som smörjmedel. Överskjutningsytan mellan Balticas urberg och Kaledonidernas skollor syns tydligt som ett hack i fjällbranten Kaisepakte.
Skollorna i den svensk-norska fjällkedjan är en påminnelse om kontinenternas ständiga rörelse i förhållande till varandra. År 2012 var det exakt 100 år sedan som teorin om den så kallade kontinentaldriften presenterades av Alfred Wegener. Många invändningar fanns dock, han hade ingen förklaring till varför kontinenterna rörde sig. I dag har teorin om kontinentaldriften utvecklats till läran om plattektonik.
Karta som visar berggrundens utformning runt Torneträsk. Den svarta taggade linjen markerar skollberggrundens östligaste gräns på urberget idag efter årmiljoners vittring och erosion. Den röda pricken markerar utsiktspunkten med vy i riktning som den lila pilen mot sydost. Illustration: Benno Kathol, Tomas Renström.
Senast granskad 2023-04-20