SGU pekar ut Ahmavuoma som riksintresse

Fyndigheten Ahmavuoma, innehåller kobolt, koppar, guld och molybden, och är belägen strax väster om Lainio älv, knappt två mil nedströms Lannavaara i Kiruna kommun. SGU bedömer fyndigheten som så pass viktig för samhället att den klassas som ett riksintresse för värdefulla ämnen eller material. För att en fyndighet ska kunna utpekas som riksintresse krävs omfattande undersökningar och dokumentation.

– Fyndigheten är känd sedan SGU:s järnmalmsinventering på 1980-talet. LKAB följde upp data från våra geofysiska undersökningar med ett borrprogram i området. Efter det har flera bolag innehaft undersökningstillstånd i området, säger Lena Lundqvist, statsgeolog vid SGU.

Området är känsligt ur naturvårds- och rennäringsperspektiv. Det är beläget mitt i ett större område av våtmarker som länsstyrelsen har köpt för att bilda ett naturreservat. Då SGU:s riksintressen betraktas som anspråk som prövas och slås fast först vid förändrad markanvändning finns inga hinder för överlappande intressen.

– Ett utpekande av ett riksintresse innebär inte att fyndigheten med säkerhet kommer att utvinnas. Riksintressen är ett verktyg som syftar till att redogöra för vilka områden som har särskild betydelse och på så vis utgör de ett stöd vid planering av markanvändningen i området, säger SGU:s generaldirektör Anneli Wirtén.

En stabil råvaruförsörjning är en strategisk säkerhetsfråga för Sverige och EU. Genom EU-förordningen Critical Raw Materials Act, som blev svensk lag den 23 maj, är medlemsländerna, inklusive Sverige, bundna att öka produktionen av kritiska råvaror och därigenom minska importberoendet.

Kobolt är uppsatt på EU:s lista över kritiska och strategiska råvaror, då metallen är avgörande för att lyckas med klimatomställningen. Kobolt behövs i till exempel batterier för elfordon och för energilagring. På samma lista är koppar uppsatt som en strategisk råvara. Guld är klassad som ett konfliktmineral, då det ofta utvinns i konfliktdrabbade områden och under svåra arbetsförhållanden långt under europeisk standard.

Produktionen av kobolt i världen är i dag koncentrerad till några få länder, vilket gör försörjningen mycket sårbar. I Europa utvinns kobolt endast i Finland. Där utvinner man det som biprodukt till huvudprodukterna koppar och nickel. En utvinning av kobolt i Sverige kan minska sårbarheten i tillförseln till svensk och europeisk industri.