Gräs, skog och ett hus. Foto.

Skalgrusbankarna i Uddevalla.

Foto: Gundela Lindman

8. Skalbankarna i Uddevalla

I meter på meter ligger skal av sedan länge döda musslor och snäckor och är bevis för landhöjningsprocessen och hur strandlinjen förskjutits genom årtusendena.

Musslorna som fick Linné att undra

Under 1700-talet började man utforska hur havets strandnivå förändrats och mycket av denna tidiga forskning är knuten till Sverige. Många stora vetenskapsmän var engagerade i frågeställningen och en av nyckellokalerna var skalbanken vid Kuröd i Uddevalla, som då alla vetenskapliga storheter besökte, bland annat Carl von Linné. Han tyckte att ”skalbergen” med rätta räknas som ett av Bohusläns största under eftersom de ligger så långt upp på land. Åsynen av så många snäck- och musselskal var så imponerande att det fick Linné att ”undra om det så många liv levat i världen”. Under 1800-talet undersöktes Kuröd av den skotske geologen Charles Lyell, betraktad som den moderna geologins fader. Skalbankarna vid Uddevalla är ett mycket iögonfallande bevis för att strandnivån ständigt är under förändring.

Vad representerar då skalbanken här?

För 11 000 år sedan låg området delvis under havsnivå efter att inlandsisens tyngd tryckt ned jordskorpan. Smältvatten från inlandsisen fyllde på dåtidens Östersjöbassäng och smältvattnet rann ut i havet via Vänerbassängen. Detta skedde genom två utlopp, det ena genom en fjord som idag är Göta älv och det andra genom ett sund som gick över Uddevalla. Just i detta sund strömmade utsötat vatten ut i havet samtidigt som det bildades en motriktad havsström av näringsrikt bottenvatten. Detta skapade exceptionella förhållande för marina musslor och snäckor. Under några hundratals år levde enorma mängder av musslor och snäckor på klippstupen. När djuren dog trillade skalen ner och la sig nedanför stupet. Allt eftersom landet höjde sig spolade bränningar och strömmar samman de döda djurens skal nedanför bergbranterna. På så sätt bildades här en utbredd skalbank med ett cirka 15 meter tjockt lager av skal. Idag ligger bankarna högt över havet eftersom landet rest sig igen.

I skaljorden har man påträffat över 100 arter av musslor, snäckor och havstulpaner. Vanligast är stenmussla, blåmussla, jättehavstulpan och vindeltornsnäcka. Även skelettdelar av val, säl, isbjörn och vildren har påträffats i skalbankarna.

Exploatering - bevarande

Skalmassorna användes förr till hönsfoder, jordförbättringsmedel och som fyllnadsmaterial vid vägbyggen. Exploateringen var så kraftigt att stora delar av skalbankarna grävdes bort under 1800- och början av 1900-talet. Med tiden förstod man deras unika vetenskapliga värden och idag är resterna skyddade som naturreservat. På de extremt kalkrika markerna växer mängder av blommor, och här finns också en av Sveriges viktigaste lokaler för fjärilar.

YouTube-filmer om Skalbankarna

I SGU-filmen "Nära havet vill jag bo", animeras inlandsisens avsmältning och hur skalbankarna bildades.

Titta på filmen "Nära havet vill jag bo" (nytt fönster).

Titta och lyssna på "Snäckskal", en musikvideo med Daniel Norberg (nytt fönster)

Nominerade till Geologiskt arv 2014

Sverige-med-numrerade-kandidater-2014.jpg

Hitta till Skalbankarna

Skalbankarna ligger nära väg E6 som går genom Uddevalla. Sväng av på väg 172 mot Färgelanda och sedan till höger vid första rödljusen så kommer du till Skalbankarna.