Bergvärme
Bergvärme är den vanligaste formen av geoenergi i Sverige.
Det finns i dag mer än 300 000 bergvärmeanläggningar med värmepumpar som i huvudsak används för att värma upp småhus. Fördelen är att man kan värma sitt hus med mindre elkraft än om man skulle värma med elen direkt. Berget eller marken lämnar normalt dubbelt så mycket energi som behöver tillföras i form av el.
Bergvärmebrunnar har oftast en diameter på mellan 115 och 165 mm. I brunnen monteras en kollektorslang som fungerar som värmeväxlare. Brunnsdjupet är vanligen 100–300 m beroende på vilket energiuttag som ska göras och på de geologiska förutsättningarna. Medianvärdet är enligt SGU:s brunnsarkiv cirka 175 m. I kollektorslangen cirkuleras en köldbärarvätska, oftast bioetanol och vatten. En del av energin i köldbärarvätskan extraheras genom en värmepump så att den förhållandevis låga temperaturen från berget höjs till en användbar temperatur i byggnaden. När systemet är slutet används samma köldbärarvätska hela tiden, vilket medför att underhållet är litet.
Vanligen placeras borrhålen med ett avstånd på minst 20 meter från varandra, detta för att minimera risken för termisk kortslutning mellan borrhålen. I en del fall, framför allt när flera borrhål används i samma anläggning, kan avståndet mellan borrhålen minskas.
Genom värmen som tas ut ur berget under vintern kyls omgivningen kring bergvärmehålet. Ur anläggningens effektsynpunkt eftersträvas en balans mellan uttag och återladdning av värme. Återladdningsprocessen beror på den rådande temperaturgradienten i berget och sker kontinuerligt från sidan samt underifrån. Dess storlek är mycket beroende av bergets värmeledningsförmåga. Under sommaren återladdas värmen även med hjälp av solen.
Läs mer i Geologisk information för geoenergianläggningar – en översikt, SGU-rapport 2016:16
Information om brunnsdjup, med mera, finns som produkten Brunnar:
SGU har utarbetat normer för anläggning av vatten- och energibrunnar:
Att borra brunn för energi och vatten – en vägledning
Vid SGU genomförs utbildning för certifiering av brunnsborrare:
Bild: ArtAnna/SGU
Frågor och svar
Via kartvisaren Jorddjup kan du få information om jorddjup och dylikt.
För att besvara frågan behöver man data från till exempel Brunnsarkivet, topografiskt underlag och jordartskartor. I höglänt terräng och i moränområden är jorddjupen oftast måttliga, mindre än 10 meter. Större jorddjup, och därmed längre till berg, förekommer främst i dalgångar och i låglänta områden. Man kan också få vägledning av information om borrningar som gjorts i närheten av den plats där man sjä...
Det finns inga regler för detta men om det är för litet avstånd mellan energibrunnar finns det risk att de påverkar varandra. Det kan få till följd att anläggningens verkningsgrad försämras och energibesparingen inte blir den förväntade. Eftersträva därför att hålla ett avstånd på minst 20 meter mellan brunnarna. Man bör kräva att energibrunnar anläggs minst 10 meter innanför en tomtgräns. Då blir avståndet till närmsta...
Normalt sett borras enskilda vatten- och energibrunnar i diametrarna 115 mm, 140 mm eller 165 mm. Valet av diameter beror på brunnens användning eller vilken utrustning brunnsborraren använder. De flesta brunnsborrare kan dock borra med de dimensioner som nämns ovan. Du bör tänka på att borrkostnaden vanligen stiger med ökad borrhålsdimension. I områden med känd saltvattenrisk eller dålig vattentillgång kan det vara...
Värmepumpsanläggningar för utvinning av värme är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt bestämmelser i förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det är fastighetsägaren som har ansvaret att sända in sådan anmälan eller tillståndsansökan till kommunens miljökontor eller motsvarande. Vattenbrunnar för enskild vattenförsörjning (1–2 familjer) kan i normala fall anläggas utan att man gör en anmälan enligt...
Det är brunnsborraren som ska skicka in protokollet till SGU. Vid energiborrning måste fastighetsägaren innan borrning alltid anmäla till kommunen och i en del fall även skicka in protokoll till kommunen efter utförd borrning.
I många fall har SGU en kopia på brunnsprotokoll. Om brunnen är borrad efter 1976 (vattenbrunn) eller efter 1985 (energibrunn) är sannolikheten stor att SGU har uppgifter om brunnen. Lagen om uppgiftsskyldighet för brunnsborrning för vattenbrunnar kom 1976 och för energibrunnar 1985. Det kan tilläggas att det är brunnsborraren och inte fastighetsägaren som har skyldighet att lämna brunnsuppgift till SGU. Läs mer om...
Det finns cirka 250 certifierade brunnsborrare och ca 10 företag som är certifierade. Fler än 250 brunnsborrare har dock genomgått utbildning i praktisk hydrogeologi och juridik men de behöver ytterligare utbildning innan de är certifierade.
SGU kan inte rekommendera någon viss brunnsborrare, men vi kan svara på om ett företag lämnat brunnsuppgifter. Några allmänna råd: Fråga grannar och vänner om de kan rekommendera någon brunnsborrare. Du kan också be brunnsborraren att visa referenser. Det finns en branschorganisation, Borrföretagen, som du kan ta kontakt med om du har frågor om brunnsborrare. SGU rekommenderar att man anlitar en certifierad brunnsborrare.
En AB-certifierad brunnsborrare är ansvarig inom sitt företag. Hen måste ha: minst tre års erfarenhet av brunnsborrning, ha avlagt svetsprov och fått godkänt resultat på kurserna: Heta arbeten, Säkerhet på väg, Praktisk hydrogeologi samt Juridik för brunnsborrare. AB-utbildningen inom praktisk hydrogeologi samt juridik är mer omfattande och har högre krav för godkännande än för ett B-certifikat. En B-certifierad...
Senast granskad 2023-05-15