Uran

Uran är ett svagt radioaktivt, metalliskt grundämne, som förekommer naturligt i berg, jord och vatten. Hur hög uranhalten är i markens översta skikt framgår av kartan över flygmätt gammastrålning från uran, som kan ses i Kartvisaren Gammastrålning, uran.

Uran i berggrunden

I Sverige är det främst vissa graniter och pegmatiter som har förhöjd uranhalt. Höga halter kan dock finnas även i andra bergarter. Uranrik alunskiffer förekommer i Skåne, Västergötland, Östergötland, Öland, Närke och längs den svenska fjällkedjan. Denna alunskiffer har uranhalter på 50–400 gram per ton, att jämföra med vanliga halter i uranrika graniter på 15–40 gram per ton.

Svenska uranfyndigheter

När berget innehåller ovanligt mycket av ett ämne brukar man tala om en fyndighet. De svenska uranfyndigheterna finns i alunskiffrar och i urberget.

De mörka alunskiffrarna är de yngsta fyndigheterna, och också de som innehåller de största samlade uranmängderna i Sverige. De förekommer i större mängd i fjällkedjans randområden, Skåne, Billingen i Västergötland, Östergötland, Närke och på Öland. Alunskiffrarna bildades på havsbottnen under kambrisk tid, dvs. för cirka 500 miljoner år sedan.

Alunskiffrarna innehåller förutom uran även organiskt material samt metaller såsom vanadin, molybden och nickel. Uranhalten varierar mellan olika områden, men också mellan olika lager i skiffern på varje plats. Den uranrikaste alunskiffern är den som finns i delar av Billingen som har en mäktighet på 3,5 meter och med ett uraninnehåll på cirka 300 g/ton.

Uranhalten i alunskiffer i olika delar av Sverige:

De äldsta uranfyndigheterna i urberget är mer än 1,9 miljarder år gamla. Många av dem ligger i Sveriges nordligare delar. I dessa fyndigheter är uranhalterna högre än i alunskiffrarna ofta cirka 1 000 g/ton, men deras storlek är mer begränsad.

Av världens samlade urantillgångar anses 0,2 procent finnas i Sverige. Sveriges tillgångar utgör cirka 27 procent av Europas urantillgångar, utifrån vad som är känt idag (OECD NEA).

Uranprospektering och uranbrytning i Sverige och EU

Den 1 augusti 2018 trädde en ändring i minerallagen (1991:45) ikraft som innebär att uran tas bort ur uppräkningen av koncessionsmineral i 1 kap. 1 § 1 minerallagen. Det innebär att ansökningar om undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession som kommer in från det datumet inte kommer att innefatta uran. Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre föreskrifter fortfarande ska gälla för undersökningstillstånd som har meddelats före ikraftträdandet. Äldre föreskrifter ska även fortsätta att gälla för ärenden om undersökningstillstånd och ärenden om förlängning av undersökningstillstånd som har inletts hos bergmästaren före ikraftträdandet. Läs mer om förbudet:

Läs regeringens proposition om förbud mot utvinning av uran (2017/18:212)

Läs här om SGU:s synpunkter på propositionen

Läs lagrådets yttrande om propositionen

Inom EU pågår bland annat för närvarande ett projekt i Talvivaara, i Sotkamo, Finland, för att inom kort tillvarata uran vid gruvbrytning.

Historisk, statlig uranprospektering

Fram till 1982 bedrev SGU tillsammans med Svensk Kärnbränsleförsörjning AB en omfattande prospektering efter uran i Sverige. Vid SGU:s mineralinformationskontor i Malå finns kartor, analyser, rapporter, borrhålsprotokoll och även borrkärnor bevarade från den statliga uranprospekteringen.

SGU:s roll

Sveriges geologiska undersökning, SGU, förvaltar och producerar geologisk information, bland annat om var mineral finns i naturen. Då uran kan vara skadligt för miljön i höga koncentrationer så behöver vi veta vart detta kan förekomma.

Bergsstaten, ett särskilt beslutsorgan inom SGU, handlägger och beslutar om ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral.

SGU:s rapport om energimetallerna uran och torium

I Sveriges berggrund finns några av världens största tillgångar på energimetaller, främst uran men även en del torium. Förutsättningarna för svensk utvinning saknas dock. Detta framkommer i en SGU-rapport på temat energimetaller.

Ladda ned rapporten "Mineralmarknaden 2015 Tema: energimetaller"

Svenskt importberoende

Det finns sex kärnreaktorer i drift i Sverige, fördelade på tre kärnkraftverk: Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Däröver finns det ytterligare ett antal kärntekniska anläggningar i Sverige; för tillverkning av kärnbränsle och lagring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

De svenska kärnkraftverken förbrukar ungefär 1 500–2 000 ton uran per år. Det uran som importeras kommer ursprungligen från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan. Uranet behöver anrikas innan det kan användas som kärnbränsle och anrikningstjänsterna köps främst från Frankrike, Storbritannien och Nederländerna.

Idag pågår bland annat forskning om och utveckling av en framtida typ av kärnreaktorer, ”generation 4”, som skulle kunna utnyttja bränslet upp till 100 gånger effektivare. Dessa skulle eventuellt också kunna drivas med torium som kärnbränsle.

Skriv ut Stäng