Vad säger lagen om täkter?

Kommersiella täkter kräver tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken. För att öka skyddet av naturgrusavlagringar infördes år 2009 en ny bestämmelse (9 kap. 6 f § miljöbalken) som innebär att naturgrustäkter inte får öppnas om

• det med hänsyn till det avsedda användningsområdet är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att använda ett annat material,
• naturgrusförekomsten är betydelsefull för nuvarande eller framtida dricksvattenförsörjning och täkten kan medföra en försämrad vattenförsörjning, eller
• naturgrusförekomsten utgör en värdefull kultur- eller naturmiljö.

Tillståndet bereds som regel av länsstyrelsen och beslut fattas av miljöprövningsdelegationen, se vidare förordningen (2011:1237) om miljöprövningsdelegationer.

Tillståndspliktig vattenverksamhet

Om täktverksamheten också innebär bortledande av grundvatten kan detta kräva tillstånd för vattenverksamhet enligt miljöbalkens 11 kapitel. Då är det mark- och miljödomstolen som ska lämna tillstånd till hela verksamheten. Av 11 kap. miljöbalken framgår bland annat följande.

• Med vattenverksamhet avses bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta (11 kap. 3 § 6 miljöbalken).
• För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel (11 kap. 9 § miljöbalken).
• Tillstånd enligt denna balk eller anmälan enligt 9 a § behövs inte, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena (11 kap. 12 § miljöbalken).

Verksamhetsutövaren har alltid ansvaret för att visa hur/om verksamheten påverkar allmänna eller enskilda intressen. Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även om det inte krävs tillstånd för verksamheten. En fördel med ett sådant tillstånd är den så kallade rättskraften, att rättigheter och skyldigheter blir reglerade både i förhållande till tillsynsmyndigheten och tredje man.

Riksintresse för värdefulla ämnen eller material

Geografiska områden som är av nationell betydelse kan pekas ut som riksintressen.

Av 3 kap. 1 § miljöbalken framgår att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa. Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket, 3 kap. 7 § miljöbalken.

SGU har den 22 juni 2015 (SGU dnr 31-1853/2014) beslutat om nya kriterier för utpekande av riksintresse enligt 3 kap. 7 § andra stycket i miljöbalken (om värdefulla ämnen och material). Kriterierna innebär att ett ämne eller material som har stor betydelse för samhällets behov kan pekas ut som riksintresse. Exempel på samhällets behov är material för infrastrukturen och bostadsbyggande i en storstadsregion som är av betydelse för hela landet, vilket innebär att även materialförsörjningen i den regionen är av nationellt intresse. Utpekande av strategiska bergförekomster som riksintresse är ett sätt att skydda mot åtgärder som påtagligt kan försvåra utvinningen av dessa (3 kap. 7 § andra stycket i miljöbalken) och därmed säkra en god materialförsörjning.

SGU:s kriterier för riksintresse enligt 3 kap 7 § andra stycket, miljöbalken finns här:

Riksintressen för värdefulla ämnen eller material

Husbehovstäkter

För husbehovstäkter, där materialet endast är avsett för markägarens husbehov, gäller anmälningsplikt till kommunen om uttaget är större än 10 000 ton. Anläggningar för krossning och sortering av berg, grus och andra jordarter utanför tillståndspliktiga täkter ska anmälas till kommunen om verksamheten sker

• inom område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser, eller
• utanför område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser, om verksamheten bedrivs på samma plats under en längre tid än trettio kalenderdagar under en tolvmånadersperiod.

Tillstånds- och anmälningsplikt för täktverksamhet regleras i 4 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251).