Natursten
Olika bergarter används som byggnadssten för till exempel husfasader, trappor, marksten och kantsten. Naturstensbrotten finns utspridda över stora delar av Sverige. I urberget bryts bland annat granit, gnejs, diabas och gabbro. I den yngre sedimentära berggrunden huvudsakligen ordovicisk kalksten. I fjällberggrunden bryts fyndigheter av kalksten och skiffer.
Bergarternas egenskaper bestämmer användningsmöjligheterna. Viktiga estetiska egenskaper är till exempel bergarternas färg, färgstyrka, färgblandning samt struktur och textur. Det är också betydelsefullt att stenytans utseende och färg är beständig, samt att bergarten kan motstå vittring och missfärgning. Bergarternas mineralsammansättning undersöks därför i mikroskop.
När man undersöker de tekniska egenskaperna används analysmetoder som till exempel mäter densitet, vattenabsorption, motståndsförmåga mot avnötning, tryckhållfasthet, böjhållfasthet, längdutvidgning och frostbeständighet. Utspjälkningshållfasthet för infästning av fasadelement och slaghållfasthet är också betydelsefulla tekniska egenskaper.
För sten som ska användas inomhus bör man ha kontroll på innehållet av naturligt radioaktiva ämnen. Ska materialet användas till exempelvis bänkskivor är risken dock liten för att materialet ska avge mätbara mängder strålning eller radon.
Liten strålning från bänkskivor av natursten
Avgörande för möjligheten att bryta stenen är också vilken blockstorlek man kan få ute i stenbrotten. Blocken måste vara tillräckligt stora och fria från till exempel småsprickor, "stick", fläckar och ränder. Med termen stick menas sprickor i stenen där nybildade mineral, så kallade sprickmineral, förekommer.
Det är en mindre del av den sten som lossbryts i bergtäkten (losshållning) som håller tillräckligt hög kvalitet för att kunna användas som naturstensprodukter. Den så kallade reststen som uppkommer vid produktionen vidareförädlas normalt till andra produkter såsom ballast och vattenbyggnadssten.
Naturstensbranschen har också fortsatt trenden att omhänderta och bearbeta gammalt restberg (skrotsten) som lagrats i verksamhetsområdena till andra typer av stenprodukter, såsom ballast och vattenbyggnadssten. Ballastproduktionen i naturstenstäkter sker vanligen med kampanjkrossning genom att krossverk ställs upp under en kortare period i verksamhetsområdet.
Aktiva naturstenstäkter i Sverige finns med i Kartvisaren Ballast (nytt fönster)
Användningen av natursten ökar
Stenanvändningen är på uppgång i världen. Detta beror bland annat på naturstenens skönhet samt dess långa livslängd. Jämfört med andra material används dessutom mycket lite energi under stenens livscykel som byggnadsmaterial, det vill säga från brytning till användning.
Riksintressen
SGU har beslutat om ett antal riksintressen för byggnads- och monumentsten enligt 3 kap. 7§ andra stycket miljöbalken.
Områden med mineraliska ämnen av riksintresse (nytt fönster)
Kartvisaren Riksintressen, mineral (nytt fönster)
Tillståndsgivning
Att söka efter natursten kräver tillstånd av markägaren. Tillstånd att bryta (utvinna) natursten (täkttillstånd) söks hos länsstyrelsen. Tillståndsgivningen regleras i miljöbalken.
Lästips:
Nordic Stone, UNESCO Publishing, Geological Science Series (red. O. Selonen & V. Suominen), 2003, s. 64.
Senast granskad 2020-11-03