Erosion och igenväxning
Efter istiden har jordarterna fortsatt att omlagras och nya jordarter avsätts kontinuerligt. Vatten i älvar och forsar gräver sig ner genom jordmassorna, transporterar bort material och avsätter det i sjöar, hav och områden som tidvis översvämmas.
Tjäle och frost påverkar jordtäcket, vilket framför allt i fjälltrakterna ger upphov till en omfördelning av jordarterna. I sluttningar leder ras, skred och andra sluttningsprocesser till att jord och bergmassor omfördelas.
Allt eftersom sjöar fylls med sediment grundas de upp och växer successivt igen till torvmarker. I sjöar avsätts ofta gyttja som till stor del består av rester från de växter som lever i sjön.
Torv består helt av rester från de växter som vuxit på en viss plats. Torvens egenskaper bestäms av hur nedbruten den är och vilken typ av vegetation som byggt upp den. Längs sjöstränder bildas ofta torv som består av rester från vass eller starr. När torven växer ut över den forna sjön bildas ett kärr.
Allteftersom torvlagren blir mäktigare ändras vegetationens sammansättning och därmed torvens karaktär. När marken blir fastare täcks ofta kärret av skog, vars löv och grenar ytterligare bygger på torvlagret. I områden med hög nederbörd kan torven bilda en välvd kupol som utgör en mosse.
På mossen är tillgången på näringsämnen låg eftersom växterna helt är beroende av näring från nederbörden. Många mossar saknar därför helt träd i sina centrala delar.
Figuren visar utvecklingen av en sjö till en torvmark på en plats belägen under den högsta kustlinjen. 1) Berggrunden, 2) Morän 3) Lera som avsatts då området var täckt av havsvatten. 4) I de djupaste delarna av sjön avsätts gyttja som till stor del består av rester från de organismer som levt i sjön. 5) Längs sjöns stränder byggs torv upp av rester från de växter som funnits på platsen. 6) Är nederbörden tillräckligt riklig kan kärret övergå i en välvd mosse.
Illustration: Anna Åberg, SGU.
Senast granskad 2020-11-12